Ny bok om nazimen på Lidingö och om Lidingös mindre charmiga historia

Nyligen utkom en ny bok om Lidingö, romanen Men fåglarna sjunger om natten av Erik Eriksson, författare till bland annat novellsamlingen Konsten att dö i april. Erikssons bok handlar om nazismen på Lidingö under Andra världskriget. På Adlibris beskrivs boken såhär:
En roman om otillåten kärlek och om nazismen som försvann.

Helena och Johan växer upp på Lidingö under andra världskriget när nazismen förekommer öppet i den välbärgade villastaden. Han har en judisk far, hennes far är övertygad nazist.

När Johan börjar gräva i traktens historia försöker starka krafter hindra insyn i det som hände.

Jag är väldigt nyfiken på denna bok och kommer att köpa den så fort jag hinner. Däremot sammanträffar dess utgivning lustigt nog med att jag på Medborgarplatsen stötte ihop med nazistexperten Bosse Schön, författare till böcker som Svenskarna som stred för Hitler, Berlins sista timmar- en svensk SS-soldats berättelse om slutstriden (med Thorolf Hillblad, före detta frivillig i Waffen SS) och Sanningen om Zarah Leander: säkerhetspolisens hemliga akt. Bosse har hjälpt mig lite i mitt skrivande om vänsterns historia på Lidingö genom att ge mig två böcker där vissa passager innehåller berättelser om Lidingö som exempelvis hur tre svenska SS-soldater samlades i Klara-Lidingö FBU-förening.

Nazismen på Lidingö var inte speciellt utbredd utan snarare som i övriga delar av Sverige marginaliserad. Däremot kan man konstatera att det i en liten kommun som Lidingö fanns ovanligt mycket nazistiska aktivitet strax innan till andra världskriget till slutet av 1940-talet. Detta kan exempelvis beläggas genom den artikel Wikipedias engelska version illustreras med (se ovan), ett öppet möte med Lindholms-nazisternas parti, Svensksocialistisk Samling (SSS). Mötet hålls på dåvarande restaurang Höganloft vid Kyrkviken. En av talarna är Gunnar Prawitz redaktör för den tyskfinansierade tidningen Nya Dagligt Allehanda och medlem i Svensksocialistisk Samlings partistyrelse.

Hur som haver kommer det att bli intressant att läsa en roman som försöker beskriva den förbjudna kärleken mellan en nazistdotter och en jude samt om den mindre charmerande delen av Lidingös historia. Jag återkommer med en liten recension när jag läst boken.

Frånvaro i skolan har fler orsaker

Enligt Lidingö Tidning har skolket på Lidingö ökat med 140 procent. Detta är naturligtvis allvarligt. Dock tror jag att det faktum att 48 elever på Lidingö förra året blev av med sitt studiebidrag till följd av ogiltig frånvaro kan vara ett symtom på andra saker än på att ungdomar helt enkelt är lata och har för lite studiedisciplin.

Självklart finns unga som av ”lättja” struntar i att gå till skolan eller under dagen avviker från undervisningen. Däremot tror jag att det är att göra det väl lätt för sig att påstå att detta är den enda förklaringen till skolket. En annan anledning skulle exempelvis kunna vara mobbning. Ännu en anledning skulle kunna vara den hopplöshet man ibland känner när man inser att man ligger långt efter sina klasskamrater i ett ämne eller liknande. Jag tror att det för att motverka skolk och frånvaro i skolan behövs mer personal för att se varje elev. Detta är också ibland en förutsättning för att upptäcka inlärningssvårigheter. I en diskussion jag hade om skolan med en borgerlig kommunpolitiker här på Lidingö menade hon på att det sällan är fler lärare och personal i skolan som behövs utan ”bättre kvalitet” på de lärare som finns. Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv men min uppfattning sett efter nio år i Lidingös skolor är att ”kvaliteten” på lärarna och undervisningen är god. Det stora problemet är den turbulens som exempelvis Bodal skola tidigare upplevt med en arbetssituation där arbetsledningen för lärarna ständigt bytts ut enda sedan min tid som elevrådsordförande på skolan. Att vara lärare är efter vad jag kan förstå ett pressande arbete. I min värld är det också viktigt att tänka på att det inte bara behövs lärare i en skola. Här behövs även annan personal, fritidsledare exempelvis, som har en rent social funktion för eleverna.

Att bli sedd är en av de viktigaste sakerna som brukar komma fram när unga själva får tala om skolan och vad de tycker måste bli bättre. Den 20/6-2012 fattade en nästan enig utbildningsnämnd på Lidingö beslut om att slå samman öns två gymnasieskolor Gångsätra och Hersby. Hur många kommer ha lättare att bli sedda då?

Att ingen vill öppna affär på Näset är en följd av utarmningen av lokala centrum på Lidingö

I dagens nummer av Mitt i Lidingö Tidning finns en artikel om Näset centrum. Reportaget är alarmerande och visar att få butiker vill etablera sig i det lokala centrumet. Anna Rheyneuclaudes Kihlman, moderat kommunalråd med ansvar för miljö- och stadsbyggnadsfrågor, menar att ett ökat bostadsbyggande i området kring Näset är lösningen på problemet eftersom det innebär en ökad potentiell kundkrets.

Som jag ser det är detta inte den enda lösningen på problemet även om jag tycker att Rheyneuclaudes Kihlman har rätt i att det kan vara en del av lösningen att förtäta området. En annan viktig aspekt är hur vi på Lidingö behandlar våra lokala centrum. På många håll i kommunen finns områden med ett eget litet centrum, exempelvis i Rudboda, Larsberg, Torsvik och Baggeby. Platser som dessa är sådana som affärsidkarna flyr. Varför är det så? Jag tror att svaret har att göra med byggandet av Lidingö centrum. På det sätt det på Lidingö utvecklat sig sedan Lidingö centrum invigdes 1995 har allt fler affärer valt att flytta från de lokala centrumen runt om på ön dit. Visserligen kan man hävda att det är bra att vi idag har en kommersiell och kulturell mittpunkt i kommunen. Däremot är närheten och tillgängligheten körd i botten. De lokala centrumen och de mindre affärerna har successivt avvecklats eller förfaller sakta.

Ett exempel på detta dubbla tänkande var när ICA Kvantum byggdes i Larsberg. Nu har vi två stora snabbköp på Lidingö istället för ett, det i sig är någonting positivt. Däremot är det mindre positivt att det numera finns två snabbköp på Lidingö på varsin sida av Södra Kungsvägen. Istället för att lägga ICA Kvantum på ett lagom avstånd från Willys och därmed tillgängliggöra ännu ett snabbköp för boende på andra delar av ön så väljer man att bevilja bygglov bara ett stenkast från Lidingös andra snabbköp. Denna typ av logik gifter sig illa med att satsa på lokala centrum. De utarmas efter hand. Precis samma mekanism handlar det om när inga affärer vill etablera sig i Näset centrum.