Tore Kullgren om vänsterpartister på Lidingö

Komikern och före detta fotbollsstjärnan, tillika Lidingöbon, Tore Kullgren är en stjärna på att twittra. Får några dagar sedan gällde det Vänsterpartiet Lidingö i en ganska underhållande allitteration (ovan). Vad vi kan konstatera härav är således att det har funnits brats i Värmland sedan 1917 och att dessa sedan dess haft en kontinuerlig aktivitet i landskapet. Vi kan också konstatera att Värmland behöver fler brats.

Stort grattis till Anita Dorazio

Idag läste jag i ett äldre exemplar av Mitt i Lidingö Tidning att Anita Dorazio har fått 100.000 kronor till sitt arbete med flyktingar av företagaren och miljonären Daniel Mühlbach. Det var en väldigt god nyhet! Jag har själv på nära håll sett Anitas och de andra volontärernas arbete på den hemliga vårdmottagningen för papperslösa flyktingar i Stockholm och imponerats och berörts starkt.

Samtidigt känner jag till så pass mycket om arbetet att jag vet att behovet av ekonomiska bidrag är stort. En annan verksamhet som behöver pengar är vänsterpartiets solidaritetsorganisation för flyktingar och papperslösa, Fristadsfonden som Anita också varit med om att grunda.

Alla bidrag till Fristadsfonden är välkomna: plusgiro 263125-7

Folkomröstning, i vems intresse?

För en tid sedan gick Lidingömajoriteten, (m), (fp) och (kd) ut och meddelande att man avsåg föreslå en folkomröstning om förtätningen av området Torsvik-Lidingö Centrum som föreslås i översiktsplanen för Lidingö. Jag tycker att det är uppenbart varför ett förslag som detta läggs fram och vilka som tjänar på det. Jag vill här redogöra för de, enligt mig, uppenbara taktiska spelet som ligger bakom denna så plötsligt påkomna respekt för Lidingöborna som kommunstyrelsemajoriteten föreslår.

I valet 2010 fick framförallt moderaterna och folkpartiet, som tidigare tillsammans styrt Lidingö, en rejäl bakläxa av Lidingöborna. Bakläxan var så rejäl att man till och med var tvungna att ta hjälp av de två kristdemokraterna i kommunfullmäktige för att vinna en parlamentarisk majoritet. Varför gick det så? Den största orsaken är att (m) och (fp) lagt stor möda och prestige vid att företräda ett förslag som innebar en tunnelspräning mellan Skärsätra och Möllna ängar för att på så vis förbättra bilframkomligheten på Södra Huvudleden. Förslagets främsta kritiker var centern och (l) som i valet båda gick framåt. Idag finns således tre oppositionella politiska yttringar på Lidingö. Den blågröna med Lidingöpartiet och Centerpartiet, den rödgröna med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och den för tillfället utomparlamentariska vänsterpartistiska oppositionen (det finns formellt en (sd)-förening på Lidingö men eftersom denna vare sig visat sig i media, på gator och torg efter valet eller i parlamentariska församlingar blir det svårt att räkna in dem någonstans).

Maktkampen i kommunfullmäktige står idag mellan (m), (fp) och (kd) å ena sidan och (l) och © å den andra. För att (m), (fp) och (kd) inte ska hamna i samma situation i valet 2014 som man gjorde i valet 2010 vill man nu se till att framförallt centern inte kan rida på den eventuella missnöjesvåg ett parlamentariskt beslut om översiktsplanen för området Torsvik- Centrum skulle kunna innebära. Därför genomförs folkomröstningen som ett s.k. safe card för att den nuvarande kommunstyrelsemajoriteten ska ha ryggen fri inför valet 2014.

Eftersom utgången av en folkomröstning om Torsvik- Centrumområdet inte är självklar så går centern och (l) naturligtvis (m), (fp) och (kd) till mötes, de är övertygade om att kunna vinna en folkomröstning. Dock är det inte helt självklart att centern och (l) i valet 2014 tjänar så mycket på att ha vunnit folkomröstningen 2013. Däremot står det helt klart att centern och (l) skulle tjäna mycket på om (m), (fp) och (kd) gick emot det beslut som en eventuell rådgivande folkomröstning skulle ta, vilket därför inte kommer att bli fallet.

För Lidingös övriga tre partier, oavsett i eller utanför kommunfullmäktige så verkar det klart att Socialdemokraterna kommer att ställa sig på utvecklingens sida och därmed göra gemensam sak med (m), (fp) och (kd) vilket också vi i vänsterpartiet klargjort att vi kommer att göra. Hur (mp) kommer ställa sig är däremot mer oklart och gissningsvis en fråga som inte kommer att avgöras ännu på ett tag.

Så, vilka tjänar då på en folkomröstning om översiktsplanen? Mitt svar är att de som har ett uppenbart politiskt behov av en folkomröstning är den styrande kommunstyrelsemajoriteten men att utfallet av en folkomröstning lika gärna kan bli ett legitimerande av den blågröna oppositionen. Utgången av en folkomröstning är inte heller självklart med bakgrund av den diskussion som förs lidingöbor emellan och som inte är odelat positiv till vare sig förtätning eller utvecklingskritik.

Högeroppositionen gör gemensam sak i utvecklingsfientlighetens tecken

Centerpartiet på Lidingö har länge levt i en aura av kompromissvilja och politisk klarsynthet. Men något har hänt, något som stigit dem åt huvudet. Vad jag talar om är centerns valframgångar 2010 som främst baserades på motståndet mot bergtunnelalternativet vid diskussionen kring trafiklösning för södra kungsleden genom Skärsätra. Vad som hänt sedan dess är att centerpartiet intagit en inställning i kommunpolitiken som allt mer liknar den av Lidingöpartiet företrädda politik som kritiserar nybyggnation och utveckling av Lidingö.

Centerpartiet menar exempelvis att Lidingöborna är övergripande kritiska mot förslaget till förtätning i översiktsplanen i området Lidingö Centrum-Torsvik. Centerpartiet menar helt enkelt att den sammanställning av synpunkter och remissvar som kommit in från Lidingöborna är manipulerad till förtätningens fördel och utvecklingskritikens nackdel.

Lidingöpartiet å sin sida menar att en folkomröstning borde gälla hela översiktsplanen. Här är tydligt att utvecklingskritikerna är väldigt måna om att få till stånd en sådan diskussion som handlar om huruvida Lidingö stad ska ta ett steg i framtidens riktning eller ett steg bakåt.