Lidingöpolitisk årskrönika 2011

2011 har varit ett turbulent år för oss vänsterpartister på Lidingö. På riksplanet har det hänt mycket och lika mycket här i vår kommun. För vår förening har det betytt två saker; mycket aktivitet och mycket engagemang. Vi har, som partiföreningsordförande Ida Luther Näsholm påpekat vid ett redaktionsmöte med Lidingöpolitiken nog synts och hörts mer 2011 än någonsin tidigare.


Januari
I januari var det kallt. Snön föll över Lidingö i massor. Snöplogningen blev en, visserligen ganska liten men ändå central fråga. Resurserna var fördelade på så vis att en snöplog jobbade heltid med att hålla skridskobanorna på Vallen snöfria. Detta uppmärksammades i ett vänsterpartistiskt blogginlägg. Helt plötsligt kom meddelande från kommunen om att resurserna omfördelats och att ytterligare en snöplog deltid körde på gatorna och deltid höll Lidingövallen snöfri. Se där vad lite indignation kan göra.
Januari blev också månaden då internationell politik stod i fokus för partiföreningen på Lidingö. På Lidingösidan och på partiföreningens hemsida lanserades förslaget om att Lidingö skulle skaffa två nya vänorter, en i Israel och en på Västbanken. Tyvärr fick förslaget inget större genomslag utöver den uppmärksamhet det ägnades av den lokala nyhetssiten Lidingösidan.
Lidingö hamnade också i riksmedias fokus när Paul Lindquist, moderat kommunalråd, på sin Facebooksida raljerade över kommunfullmäktigeledamoten Anna Stenssons hörselskada eftersom hon setts prata i mobiltelefon. Det hela utmynnade i ett politiskt konsensus i vilket även (v)-Lidingö instämde om att Lindquist borde be Stensson om ursäkt vilket också skedde sent omsider.
Medial uppmärksamhet var det således mycket av under januari, månadens höjdpunkt på området var säkerligen partiföreningsmedlemmen Eeva-Maria Ljungvalls debattartikel “Lär av skolan i Finland” som publicerades i Arbetarbladet och Dagens Nyheter.
På Lidingösidan publicerades den 24/1 en debattartikel av Jonas Lundgren med titeln “En opera på Lidingö - varför inte?” som ett svar på kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts ambition att koncentrera ännu fler kulturinstitutioner till Stockholms innerstad.
I januarinumret av partitidningen Vänsterpress var också Lidingöföreningen aktuell genom en debattartikel av Jonas Lundgren med titeln “Vänsterpartiets språngbräda är kulturpolitiken”. Dessutom fanns en artikel om vänsterpartiets flyktinghjälpsorganisation Fristadsfonden där Vänsterpartiet Lidingös medlem, tillika sekreterare för Fristadsfonden, Anita Dorazio, intervjuades.

Februari
I februari presenterade siten Politometern en undersökning som visar att de vänsterpartistiska bloggarna Världen-Sverige-Lidingö (skrivs av Jonas Lundgren) och (v)alombudsmannabloggen - Lidingö (senare webbplats för partiorganet Lidingöpolitiken) var två av Lidingös största bloggar,Världen-Sverige-Lidingö var störst och (v)alombudsmannabloggen - Lidingö låg femma.
På nyhetssiten Newsmill samt på partiföreningens hemsida och den lokala nyhetssiten Lidingösidan publicerades i februari ett pressmeddelande och en debattartikel med rubriken “Stadens oförmåga att genomföra rösträkningen korrekt kan ha kostat (v) representation i kommunen”.

Mars
Mars var som brukligt årsmötenas månad. Distriktsårskonferensen förVänsterpartiet Storstockholm och Vänsterpartiet Lidingös årsmöte ägde båda rum denna månad.
Vid Vänsterpartiet Lidingös årsmöte den 12/3 valdes en ny styrelse, nya revisorer och ny valberedning. Styrelse: Ida Luther Näsholm (ordförande), Sven-Erik Wånell, Jonas Lundgren, Birgitta Ehlin, Helene Gate och Johan Båge. Revisorer: Lasse Månsson och Kjell Fransson. Valberedning: Mona Trumstedt och Anita Dorazio. En rapport från årsmötet publicerades på den lokala nyhetssiten Lidingösidan under rubriken “Ida Luther Näsholm kvar som ordförande”.
En undersökning från hemsidan Politometern visade att Lidingövänsterbloggen Världen-Sverige-Lidingö var den 13:e mest lästa av de 144 vänsterbloggar som registrerats på siten.
Årskonferensen för Vänsterpartiets Storstockholmsdistrikt ägde rum under mars månad. Under konferensen fanns en viss uppmärksamhet runt Vänsterpartiet Lidingö. Som ombud till årskonferensen skickades Mona Trumstedt och Jonas Lundgren som ordinarie representanter, Mona Trumstedt ersattes under dag två av Helene Gate. Särskilt roligt var att Mona Trumstedt fick sin veterannål under årskonferensen för långt och troget partimedlemskap. Jonas Lundgren valdes under konferensen in i redaktionskommittén för uttalanden i vilken han också fungerande som föredragande. Partiföreningens ordförande Ida Luther Näsholm närvarade också på årskonferensen i egenskap av ledamot i distriktsstyrelsen.
Under mars månad var vänsterpartiet skarpa i sin kritik av trädfällning vid Boghammars varv omfattande 50-talet ekar till förmån för bygget av tre villor i området. Tyvärr uppmärksammades inte vårt avståndstagande för än det med likalydande formuleringar togs upp av miljöpartiet som i praktiken fick den mediala uppmärksamheten för motståndet.
Ett remissvar och ett pressmeddelande angående detta lades fram av vänsterpartiet angående miljöprogrammet för Lidingö stad. Rubriken på pressmeddelandet blev “Lidingö stads miljöprogram är tandlöst”. I kritiken av förslaget till miljöprogram pekade vänsterpartiet bland annat på det problematiska i att sätta upp mål som inte går att följa upp för att läsa av måluppfyllelsen.
Ida Luther Näsholm, Birgitta Ehlin och Jonas Lundgren medverkade i Vänsterpartiet Storstockholms tidning Vänsteraktuellt med en debattartikel om landstingsgruppens inställning till kejsarsnitt.
I marsnumret av partitidningen Vänsterpress medverkade återigen Lidingöföreningsmedlemmar. Denna gång med samma debattartikel som tidigare samma månad publicerats i Vänsteraktuellt samt en debattartikel om fildelning och inkomstbortfall skriven av Jonas Lundgren.

April
April inleddes med att Jonas Lundgren medverkade som skribent på Vänsterpartiets framtidskommissions hemsida.
Vänsterpartiet Lidingö inledde minikampanjen Heja Allmännyttan denna månad. Kampanjen var helt internetbaserad och byggde på debattartiklar, pressmeddelanden och blogginlägg.
Vid en google-sökning på “Centerpartiet Lidingö” i april frågade sökmotorn “menade du vänsterpartiet Lidingö?”.
I april hände också något väldigt spännande. Vänsterpartiet Lidingö startade sin nya utåtriktade tidning, Lidingöpolitiken. Redaktion: Ida Luther Näsholm (ansvarig utgivare för papperstidningen och redaktionsmedlem), Johan Båge (redaktör och redaktionsmedlem) samt Jonas Lundgren (ansvarig utgivare för nättidningen och redaktionsmedlem). Tidningen utkommer med 4 nummer årligen och hemsidan uppdateras fortlöpande. Oväntad uppmärksamhet väckte också tidningsstarten med två notiser varav en i Lidingö Tidning och en i Mitt i Lidingö Tidning, en artikel på nyhetssiten Lidingösidan och en artikel på Journalistförbundets hemsida journalisten.se.

Maj
Maj månad inleddes med dag 1, första maj. Lidingöföreningens medlemmar deltog men i år utan egen banderoll, såväl vid La Mano som vid vänsterpartiets demonstrationståg från Medborgarplatsen till Kungsträdgården.
23:e maj öppnade den nya kvinnojouren Kerstin på Lidingö.
Det första numret av papperstidningen Lidingöpolitiken kommer ut. Numret var något försenat och därför efterlängtat. Nu bör tidningståget tuffa på av bara farten.
Vänsterpartiet går ut i lokalmedia och kräver rättvisa och solidariska budgetdirektiv i en debattartikel i Lidingö Tidning och på Lidingösidan.

Juni
Juni inleds med en artikel på Världen-Sverige-Lidingö som kritiserar förslaget att sponsra parkbänkar. Debatten om detta kommer att fortgå ända in i november månad.
Kommunstyrelsen går ut med att man ämnar sänka avgiften i musikskolan, något vänsterpartiet på Lidingö jobbat för i många år. Jonas Lundgren medverkar i en artikel i Lidingö Tidning och påpekar att en sänkning på 200 kronor är relativt marginell och bara placerar Lidingö som Sveriges näst dyraste musikskolekommun, man byter genom sänkningen plats med Vaxholm som nu har Sveriges dyraste musikskola.
Den 21/6 publicerades en debattartikel av Jonas Lundgren på Lidingösidan angående sponsring av parkbänkar.
Ett diskussionsmöte som fungerade som sommaravslutning och knytkalas hölls hemma hos Helene Gate. Vid mötet diskuterades utifrån en inledning med titeln “Hur motiverar vi solidariteten?”.

Juli
Parkbänksdebatten stormade vidare i Lidingömedia under juli när den debattartikel som tidigare publicerats på Lidingösidan infördes i Lidingö Tidning.
Tre raska ungdomar städade partiföreningens lokal i Skärsätra. Tyvärr var mycket av det arkiverade materialet angripet av spindlar och mögel men det mesta gick att rädda.
Rickard Karlsson (kd) replikerade Jonas Lundgrens artikel i Lidingö Tidning och parkbänksdebatten löpte vidare.
I övrigt var partiföreningen väl förtjänt av ett litet sommarlov efter en relativt intensiv verksamhet som fortgått sedan före valet i september 2010.

Augusti
I augusti meddelades att Lars Ohly inte ställer upp för omval till partiledarposten vid kongressen i Uppsala i januari 2012.
Göran Tegnér (fp) gick till hätskt angrepp mot vänsterpartiet och vår inställning till sponsring av parkbänkar i en debattartikel i Lidingö Tidning i början av augusti. Han fick emellertid svar på tal i en replik undertecknad av Sven-Erik Wånell och Jonas Lundgren från vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp.
I augusti redovisades också nya siffror för antalet medlemmar i Lidingö partiförening som visade sig ha stigit markant. Det visade sig att även Lidingö Tidning intresserade sig för det ökande medlemsantalet i Vänsterpartiet Lidingö och de ringde upp Jonas Lundgren som fungerar som föreningens presstalesman för en kommentar i frågan. Detta resulterade i en notis i Lidingö Tidning.

September
September inleds med att nummer 3-2011 av Lidingöpolitiken utkommer. Tyvärr strular det till sig med tryckningen och nummer 3- och 4-2011 utkommer därför samtidigt som papperstidningar, emellertid finns nummer 3-2011 att läsa på nätet från början av september.
En oövertänkt artikel om Lidingöbanan publiceras på Stockholmsvänstern.se vilket retar upp den kommunpolitiska gruppen i vänsterpartiet Lidingö. Detta leder till en skriftväxling mellan vänsterpartiets kommunpolitiska grupp och landstingsgruppen samt ett öppet brev från Vänsterpartiet Lidingö som i sin helhet publiceras på nyhetssiten Lidingösidan. I pressmeddelandet kritiserar Sven-Erik Wånell och Jonas Lundgren de svepande formuleringarna och den märkliga inställningen som finns i den artikel som publiceras på Stockholmsvänstern.se. Efter ytterligare skriftväxling med landstingsgruppen framkommer att man är överens i sak men Wånell och Lundgren betackar sig ändå från den raljanta tonen i artikeln på Stockholmsvänstern.se. Meningsskiljaktigheterna med Stockholmsvänstern publiceras också i en notis i Lidingö Tidning.
Vänsterpartiets ordförande Ida Luther Näsholm inbjuds att debattera bostadspolitik på hyresrättens dag i Larsberg. Tyvärr ställs arrangemanget in eftersom motdebattören, moderaten Ida Drougge, lämnar återbud. Lidingösidan uppmärksammar att det inte blir någon debatt och skriver en artikel om detta i vilken Jonas Lundgren uttalar vänsterpartiets missnöje med att moderaterna som Lidingös största parti inte lyckas skaka fram en motdebattör.
Vänsterpartiet svarar på frågor från Lidingösidan om medborgardialog och inställda kommunfullmäktigemöten. Frågorna ställs till samtliga partier i Lidingö kommunfullmäktige och till vänsterpartiet trots att vi, denna mandatperiod, inte har någon representation i fullmäktige.

Oktober
I oktober dras arbetet inför kongressen igång genom ett medlemsmöte där Ida Luther Näsholm föreslås bli Lidingöföreningens representant i grannskapets (Nacka, Tyresö, Lidingö, Värmdö) valberedning inför kongressen. Ida Luther Näsholm ges i uppdrag att driva Jonas Lundgren som ordinarie kongressombud och Johan Båge som ersättare.
En debattartikel i Flamman som kritiserar Rosanna Dinamarcas inställning till partiets kulturpolitik signeras av bland andra Siv Holma, Bengt Berg och Jonas Lundgren.
Vänsterpartiet fick glädjande och positiv uppmärksamhet genom ett utses till “Veckans hjälte” i Lidingö Tidning. Motiveringen: levererar färska nyheter på sin hemsida och tar ställning för oss som har minst trots att de får skit för det. Det kräver mod! /Tacksam
Oktober är också den månad när vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp påbörjar arbetet på det vänsterpartistiska budgetförslaget.
Valberedningen för kongressombud föreslår, efter viss turbulens, ett kongressombud per partiförening.

November
November månad inleds med ett möte ute på Värmdö med Lidingös grannföreningar Tyresö, Nacka och Värmdö för att välja kongressombud. Slutligen blir beslutet att Jonas Lundgren blir vald som ordinarie ombud och Johan Båge som ersättare precis som föreslogs av Lidingö partiförening.
Vänsterpartiet Lidingö presenterar sitt budgetförslag “Lika möjligheter, jämlika villkor” i ett pressmeddelande och en debattartikel.
Presentationen av budget resulterade i en notis i Lidingö Tidning med rubriken “Vänsterpartiet vill höja skatten”.
Jonas Lundgren intervjuas om sponsring av parkbänkar i både Metro och Lidingö Tidning. Den tryckta artikeln i Metro döper dock om honom till Jesper.

December
I december presenterar vänsterpartiet sitt remissvar på översiktsplanen för Lidingö. Remissvaret publiceras som debattartikel på Lidingösidan.

(v)-Lidingö om översiktsplanen

Idag publiserar Lidingösidan Vänsterpartiet Lidingös debattartikel om översiktsplanen. Debattartikel är skriven i anslutning till vårt remissvar på översiktsplanen. Artikeln är skriven av mig, Sven-Erik Wånell och Ida Luther Näsholm. Läs artikeln här: http://lidingosidan.se/debatt/

Antingen bättre belysning eller feministiskt självförsvar

I Mitt i Lidingö Tidning idag finns en artikel som konfunderar mig. Den handlar om hur kommunen, lovvärt nog, avsätter 21 miljoner kronor för belysning av park- och cykelvägar samt gångstråk. Det är alldeles utmärkt att kommunen inser att detta är något man bör satsa på detta.

Det finns två saker man bör tänka på när man anlägger park- och cykelvägar:
- För det första att se till att det inte finns för mycket tät växtlighet och buskage.
- För det andra bra belysning.
Båda dessa punkter är aspekter på vad som kallas feministisk stadsplanering, alltså en stadsplanering som utgår från en trygghetsaspekt i första hand. Nog för att ett grön och lummigt buskage kan vara trevligt och vackert på dagen men när mörkret faller på kan det, om inte annat i fantasin, förvandlas till ett gömställe. Denna problematik finns i huvudet på oss alla och hos kvinnor är naturligtvis skräcken för våldtäkter större än hos män. Denna skräck inskränker vardagslivet på ett sätt det inte ska behöva göra. Exempelvis kan det innebära att man helst går sist eller först upp från bussen eller tåget, först eller sist för att ha kontroll, det kan innebära att man undviker att gå ensam eller ta snabbaste vägen hem på kvällen.

Att ha en feministisk stadsplanering kostar pengar men det är en investering i vardagstrygghet, kanske framförallt för kvinnor men även för män. Dock är alternativet att införa feministiskt självförsvar i skolorna för att öka vardagstryggheten, framförallt för unga tjejer och om inte annat av ideologiska skäl tror jag att kommunen hellre satsar på en trygg stadsplanering.

Lindquist och Hamilton, Dubbelmoral och Partypooping

Studentflak tenderar att bli våta tillställningar med mycket fylla och en del nedskräpning. Det är såklart inte problemfritt när de som är tänkta att fortsätta bygga vårt samhälle efter avslutade gymnasiala studier ska fira att de är klara på gymnasiet. Men samtidigt måste man kunna unna dem att fira, det fick jag och det har generationer och åter generationer före mig fått göra. Att förneka en årskull detta är inte att göra sig populär precis. Det gör att Stockholm stads beslut att inte låta Hersbys och Gångsätras elevers studentflak åka över Lidingöbron och in till Stockholm och snurra något varv runt fontänen på Sergels torg kommer att falla i väldigt dålig jord hos studenterna.

Det mest problematiska i sammanhanget är att Paul Lindquist (m), kommunalråd på Lidingö, agerar partypooper genom att meddela att han egentligen är skeptisk till studentflak över huvud taget. Anledningen är att flaken har dålig säkerhet, att alkoholkonsumtionen är väldigt stor och så vidare. Självklart är allt detta aspekter som man bör ta i beaktande, studenten ska kunna vara en av livets milstolpar utan att sluta på en akutmottagning. Däremot är det intressant att så lite energi läggs på att kritisera de företag som tar ut ockerpriser för hyra av studentflak och liknande. Det är en mer absurd industri som samhället också bör reglera.
De som agerar i denna fråga tycks i nio fall av tio vara människor som glömt bort sin egen studentdag, hur den såg ut och vad som hände. Det är tråkigt att de starkaste rösterna i diskussionerna kring dessa frågor är människor som helt enkelt vill förhindra dagens ungdom från att göra samma sak som gårdagens.

Ulla Hamilton (m) menar i ett mail till Mitt i Lidingö Tidning att det är på Lidingö och inte i Stockholm Lidingös studenter tagit studenten. Det är visserligen sant men å andra sidan är det intressant att paragrafrytteri av denna typ förekommer i så hög utsträckning när det gäller studentflak som uppenbarligen är en ”oönskad” företeelse medan man i andra sammanhang framhäver Lidingö som en del av en växande diffust definierad ”Stockholmsregion”, huruvida Lidingö är en del av denna eller inte beror således på lynnet hos Ulla Hamilton, 53 och Paul Lindquist, 47 och inte de studenter, 18-19, som både är myndiga och förväntas bygga det samhälle som mest tycker att de är i vägen.

Jag försvarar på inget sätt om människor beter sig illa på sina studentflak och inte heller tycker jag att frågan är speciellt angelägen, däremot tycker jag att dubbelmoralen och översitteriet är värt att uppmärksamma. Hur ska man kunna ta allt det ansvar som åläggs och bete sig vuxet och belevat om man ständigt förväntas göra motsatsen? Där ligger enligt mig det stora problemet i frågan.