Newsmill, en sista artikel för en tid framöver - Om rågången mellan parlamentarisk och autonom vänster

Nu har det varit mycket Newsmill på senaste, Men nu kommer det inte bli något på ett tag framöver. Newsmill-perioden i mitt skrivande avslutas alltså nu och en period framåt, men i stor stil. Idag publicerar Newsmill min artikel om den parlamentariska respektive autonoma vänstern. Denna artikel har fått den något tillspetsade rubriken Det behövs ett tydligare avståndstagande från extremvänstern. Det är lite storstilat får man säga. Artikeln har bara under dagen haft 1733 läsningar. Den har också "millats", en term som innebär att läsarna med känsloknappar beskriver vad de känner inför ett visst begrepp, en viss person eller ett visst samhällsfenomen, av 392 personer som har fått svara på frågan: Hur känner du för den autonoma rörelsen? Av de 392 som besvarat frågan har 64% svarat "Arg", 3% har svarat "Uttråkad", 1% har svarat "Nyfiken" och 30% har svarat "Glad".

Den senaste i raden av artiklar bygger på min tidigare artikel om extremvänstern i Clarté, då med titeln Det skadar vänstern när extremvänstern utför attentat mot Centerpartiet. Det intressanta är att det, vilket aldrig tidigare varit aktuellt för vänstern med undantag för den s.k. Rebellrörelsen (bokstavstroende maoister)under skutet av 1960-talet, är viktigt att markera en gräns vänsterut. Högerut har vänstern alltid varit duktiga på att markera var gränsen mellan exempelvis vänsterpartiet och socialdemokraterna går. Nu handlar det istället om var gränsen går mellan vänstern och extremvänstern, en avart som missuppfattat budskapet om socialism och feminism och tror att detta är något man kan uppnå genom att slå ner politiska meningsmotståndare.

Med denna artikel avslutar jag nu en intensiv Newsmill-period för en tid framöver och ägnar mig åt mer lokala frågor för Lidingö igen.

Läs min nya artikel på Newsmill om extremvänstern:
- Det behövs ett tydligare avståndstagande från extremvänstern

Läs mina äldre artiklar på Newsmill:
- Inför en bibliotekslag för kulturskolor
- Håll sponsring borta från kulturen, Adelsohn Liljeroth!
- Stadens oförmåga att genomföra röstningen korrekt kan ha kostat (v) representation i kommunen

Ny artikel på Newsmill: Inför en bibliotekslag för kulturskolor

Idag har Newsmill valt att publicera ännu en artikel skriven av mig, återigen på det kulturpolitiska området. Artikeln har titeln Inför en bibliotekslag för kulturskolor. Den handlar om precis det som rubriken säger. Kulturen är idag så pass ointressant för styrande politiker att den i princip är nödvändig att lagstifta om för att inte tillåtas att helt nedmonteras av människor som inte förstår dess betydelse. Kulturskolan är ett konkret exempel på en verksamhet som bringa kultur till barn och unga, en verksamhet som till sitt innehåll är ovärderlig, även om den ekonomiskt, exempelvis i vårt kära Lidingö, uppenbarligen värderas högt, åtminstone ekonomiskt, i terminsavgifter mätt.

Läs: Inför en bibliotekslag för kulturskolor

Nationaldemokraterna Hill och Karlstrand blir nämndemän i Södertälje tingsrätt

Det kändes onekligen olustigt nu ikväll när jag på TV4-Nyheterna fick se ett repotage om att nationaldemokrater blivit valda till nämndemän i Södertälje Tingsrätt. Visserligen ska nämndemän vara politisk neutrala i domstolen, men själva tanken med nämndemännen är ju att de representerar folket i domstolen, därför är det också smidigt att dessa redan är folkvalda. De som blivit valda är Mattias Karlstrand (vice ordförande för Nationaldemokraterna i Södertälje)och Sanna Hill (redaktör för Nationell Idag). Enligt Daniel Pohl på Expo har Nationaldemokraterna starka knytningar till nazismen. I TV4:s repotage svarar Sanna Hill på frågan om hon tycker att demokrati är ett bra system:
- Uppenbarligen har det funkat nu.
På följdfrågan om hon då tycker att det är ett bra system säger hon:
- Jag vill inte kommentera det.

Amnesty Internationals generalsekreterare Lise Bergh att det är allvarligt om det skulle visa sig att det sitter politiskt tillsatta nämndemän i tingsrätten som inte stödjer alla människors lika värde. Amnesty kräver nu att man ser över systemet om hur nämndemän tillsätts. Jag tycker att Amnesty har en poäng. Samtidigt måste nämndemän kunna tillsättas demokratiskt. Men frågan är; skulle en nationaldemokratisk nämndeman se på mig, Jonas Lundgren, vänsterpartist från Lidingö, på samma sätt som en socialdemokratisk nämndeman? Hur långt Hills och Karlstrands objektivitet sträcker sig återstår att se.

Uppiggande insändare om skattesänkningar i dagens Lidingö Tidning

I dagens nummer av Lidingö Tidning (26/2-2011) fanns en insändare skriven av Fredrik Classon. Det trevliga med insändaren var att Classon citerade en text jag skrivit här på Världen-Sverige-Lidingö om skattesänkningar. Classon höll med mig i min åsikt att skattesänkningar är bra så länge man kan garantera en god kvalitet på välfärden, något Lidingö kommun inte kan.
Fredrik Classons citat från Världen-Sverige-Lidingö:
Inte ens jag som vänsterpartist hade gråtit över den saken, om kommunen kunnat sänka skatten och fortfarande bedriva en ansvarsfull politik. Dock står skattesänkningarna i konflikt med kommunens helhetsansvar för välfärden. Texten Fredrik Classon citerade ur:
Lidingö på fjärdeplats över kommuner som sänker kommunalskatten, trots att vi inte har råd (publicerad den 11/2-2011)

Två debattartiklar publicerade på Newsmill idag

Idag har jag fått två stycken debattartiklar publicerade på Newsmill, eller rättare sagt, den ena är skriven av mig och i den andra har jag medverkat, tillsammans med Ida Luther Näsholm, Birgitta Ehlin, Johan Båge och Sven-Erik Wånell, från Vänsterpartiet Lidingö. Den artikel jag själv skrivit handlar om sponsring av kulturlivet och har titeln Håll sponsring borta från kulturen, Adelson-Liljeroth!.

Dock är det lite roligt att för första gången få två artiklar publicerade på Newsmill.

Läs artiklarna på Newsmill:
- Stadens oförmåga att genomföra röstningen korrekt kan ha kostat (v) representation i kommunen
- Håll sponsringen borta från kulturen, Adelson-Liljeroth!

"Feministerna" och "kommunisterna" - the-one-and-only-idén har vunnit mark inom F!

På sin kongress i mars kommer Feministiskt initiativ att ta upp frågan om namnbyte på partiet, från Feministiskt initiativ till Feministerna. Det som stör är att beteckningen "feministerna" i viss mån är ett renomésnylteri på de äldre feministiska partierna, socialdemokraterna och vänsterpartiet. "Feministerna" ger en intrycket att F! är det enda feministiska partiet i Sverige, en teori som ivrigt stöttas av F!:arna själva, men knappast av hela den feministiska rörelsen. Jag skulle vilja dra en paralell till en annan rörelse, en annan rörelse där det också är viktigt att vara the one and only, nämligen den kommunistiska rörelsen. Inom den kommunistiska rörelsen, med rötter i Komintern, den kommunistiska internationalen. I Sverige finns två partier som båda gör anspråk på att vara "det enda", dels Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och dels Kommunistiska Partiet (KP). SKP har tidigare gått till val under beteckningen "kommunisterna", vilket gjort Kommunistiska Partiet irriterade, och vise versa. Som namnen antyder gör både Kommunistiska Partiet och SKP anspråk på att vara Det kommunistiska partiet, under 1990-talet fanns det hela fyra partier som var Det enda. Idag finns alltså bara två partier som anknyter till den leninistiska idén om "det kommunistiska partiet som arbetarklassens ledning". SKP skriver exempelvis ofta ut en viktig markering på sina hemsidor: Organisera dig i Sveriges Kommunistiska Parti, det kommunistiska partiet i Sverige. I Kommunistiska partiets partiprogram hittar vi inte denna typ av formuleringar, men däremot inom deras ungdomsförbund, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU), vars paroll är Den revolutionära ungdomens förbund, alltså, Det enda. Huvudpoängen är att Kommunistiska Partiet och SKP ägnar stor kraft åt att tidvis berätta varför det andra kommunistiska partiet inte är Det kommunistiska partiet.

Samma sak tenderar nu att ske inom den feministiska rörelsen, och har i viss mån redan skett, är Feministiskt initiatv Det enda feministiska partiet? Eller är det socialdemokraterna, eller vänsterpartiet? Jag tror att den diskussionen, om vilka som är "feministerna" kommer att ta onödig tid i anspråk om F! bestämmer sig för att döpa om partiet till Feministerna. Att ett parti med 0,4 % av väljarstödet skulle vara de enda "sanna" feministerna skulle någonstans bli svårt att hantera. Ett parti som drar till med en sådan sak, och redan befinner sig i den politiska marginalen är illa ute och tenderar att endast få röster av sina egna medlemmar.

Om Feministiskt initiativ vill fortsätta att vara en konstruktiv feministisk röst i samhällsdebatten föreslår jag att partiets kongress i mars avslår dessa dumheter.

Läs också "Feministerna tappar initiativet" på Politikerkollen

Överbetald? - omöjligt motivera höga kommunalrådsarvoden i rådande situation

I Lidingö finns, enligt färska siffror från ABC-Nytt, en oroväckande kombination, en av de lägsta kommunala skattesattserna i Sverige, de näst största klassklyftorna (Skandalfakta om klassklyftor i kommunen stod att läsa i Lidingö Tidning) i Sverige och det fjärde bäst betalda kommunalrådet i Sverige. Visst är det så att det sticker i ögonen på människor att kommunstyrelsemajoriteten föreslår en uppjustering av politikerarvodena och kommunalrådet får en lönehöjning som innebär att tjänar 78.400 kronor per månad en årsinkomst på 940.800, med den sänkta skatten innebär det också att han har ännu mindre än brukligt att betala i skatt till kommunen. Visserligen kanman väl hävda att Lindquist inte höjt sin egen lön eftersom det vore jäv, till Lindquists fördel hör att han är duktig på att (till skillnad från vissa andra i fullmäktige) anmäla jäv när han är personligt inblandad i något. Trots det framstår det som omdömmeslöst att ha en av Sveriges högsta kommunpolitikerlöner samtidigt som man är kommunstyrelsens ordförande i en kommun som har landets näst största klassklyftor.

Två saker är värda att uppmärksamma på denna lista. Dels är verkar en kommunalskatt över genomsnittet, frekvent, hänga ihop med en kommunalskatt under genomsnittet. Utöver det kan vi se att de två kommuner som enligt SCB:s mätning har de största inkomstskillnaderna i Sverige båda förekommer på listan. Mellan Lidingös och Danderyds kommunalskatt skiljer 1,42 öres i kommunala skattepengar, Danderyd har 1,42 öre lägre kommunalskatt än Lidingö, i gengälld har Lidingös kommunalråd Paul Lindquist 2008 kronor högre arvode än Danderyds kommunalråd Olle Reichenberg. Till saken hör att den genomsnittliga kommunala skattesattsen för hela riket är 20,73 öre.

ABC-Nytts undersökning:
Stockholm: 110.800 kronor, årsinkomst 1.329600, kommunal skattesats 18,35 öre
Nacka: 91.000 kronor, årsinkomst 1.092000, kommunal skattesats 18,62 öre
Solna: 87.360 kronor, årsinkomst 1.048320, kommunal skattesats 17,12 öre
Lidingö: 77.400 kronor, årsinkomst 940.800 kronor, kommunal skattesats 18,62 öre
Ekerö: 76.910 kronor, årsinkomst 922.920 kronor, kommunal skattesats 19,31 öre
Danderyd: 75.392 kronor, årsinkomst 904.704 kronor, kommunal skattesats 17, 20 öre

För mig är det helt obegripligt att man kan ta emot en sådan här lön samtidigt som man har problem i kommunen som måste regleras med skattepengar, i Lidingös fall har man en åldrande befolkning och måste attrahera nya människor att flytta till kommunen, då måste man bygga hyresrötter, vilket är intressant med tanke på att man tvärt om säljer ut allmännyttan till underpris, vi har en musikskola och Sagateatern som har Sveriges högsta terminsavgifter respektive en väntetid på mer än 2 år och mycket mer.

För mig är politiker människor som ska representera människor, då ska de också tjäna normala löner och det gör inte dessa kommunalråd.

Positivt besked från Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse

Till Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens 2011 sände jag och Vänsterpartiet Lidingö två motioner, dels en om antirasism och dels en om kulturpolitik. Båda motionssvaren kan anses vara positiva. Den kulturpolitiska motionen föreslås bifallas av årskonferensen i sin helhet, den motion som handlade om antirasism bifölls till viss del, det antirasistiska dokumentet ska fyllas på med en handlingsplan av det slag som jag och Jan Hammarlund föreslog.

Den antirasistiska motionen skrevs av mig och Jan Hammarlund (Vänsterpartiet Hägersten-Skärholmen) och den kulturpolitiska motionen skrevs av mig och undertecknades av Vänsterpartiet Lidingö, Per Hamnström (ordförande Vänsterpartiet Östermalm-Värtan) och Ann-Mari Engel (vice ordförande i kulturnämnden i Stockholm stad).

Det är alltid trevligt att få positiva reaktioner på sina idéer om utvecklingen i Vänsterpartiets Storstockholmsdistrikt.

Läs tidigare artikel om motioner inför distriktsårskonferensen
Läs Distriktsstyrelsens motionssvar till årskonferensen 19-20/3

En valskandal av stora mått - Valprövningsnämnden sätter förtroendet för demokratin i svaj

Jag publicerade tidigare idag pressmeddelandet angående Valprövningsnämndens svar på Vänsterpartiet Lidingös begäran om omräkning av partiets röster i kommunvalet 2010. Jag vill utveckla min personliga syn på saken. I sig är det egentligen inget konstigt, snarare förutsägbart, att Valprövningsnämnden avslår begäran om omräkning av rösterna, de utgår ju ifrån att de räknat rätt, dock är det ganska futtigt att inte kosta på sig denna lilla insats för att säkerställa att alla röster räknats.

Att vänsterpartiet har en chans att komma tillbaka till parlamentet före 2014 är möjligen en dröm men inte mer än så. Dock är detta faktiskt en av Sveriges absolut sista händelser i den valrörelse som slutade för fem månader sedan. Det förtjänar att diskuteras hur förtroendet för valsystemet ser ut när utvecklingen varit som den har för Vänsterpartiet på Lidingö.

Valprövningsnämndens agerande när man sedan vägrar en medborgare att rösta och i sin motivering hävdar att det inte skulle påverka valresultatet om denne fick rösta är också väldigt märkligt eftersom det alltså ligger till så att vänsterpartiets mandat var beroende av en enda röst. Oddsen att den väljare som inte fick rösta i valet är cirka 2 %. Dock är dessa två procent utan tvekan värda att titta närmare på. Anledningen är att maktballansen i kommunfullmäktige skulle se annorlunda ut om vänsterpartiet fick politiskt mandat. Detta eftersom Vänsterpartiet i så fall skulle rubba majoritetens ställning som, om vänsterpartiet fick kommunalt mandat, skulle ta detta av moderaterna som i så fall bara skulle ha ett mandats övervikt mot oppositionen i kommunen och detta skulle innebära att kommunstyrelsemajortietens säkerhet på att få igenom sina förslag skulle vara betydligt knappare, och ibland, om två ledamöter röstade mot partilinjen skulle ge oppositionen övertaget.

Att Valprövningsnämnden inte tar ställning i frågan utan istället för valparoller som ”din röst räknas” eller ”din röst är viktig” ser ut att gå under devisen ”din röst räknas inte” eller ”din röst spelar ingen roll”. Min fasta ståndpunkt är att Valprövingsnämnden borde ompröva sitt beslut och se till att demokratisituationen i Lidingö är trovärdig för väljarna och oss i de politiska partierna.

Pressmeddelande: Stadens oförmåga att genomföra röstningen korrekt kan ha kostat (v) representation i kommunen

Pressmeddelande
Vänsterpartiet Lidingö
2011-02-20

Vänsterpartiet Lidingö kritiserar både Valprövningsnämndens beslut och stadens förmåga att genomföra valet korrekt. En ovilja att korrigera problemet tyder på att det finns en bristande respekt för demokratin, menar partiet. Inställningen från samhällets sida måste ju trots allt vara att varje människas röst räknas, säger (v):s ordförande Ida Luther Näsholm.
I valet i september 2010 förlorade vänsterpartiet sitt enda mandat i Lidingö kommunfullmäktige, med minsta möjliga marginal på en enda röst. Förlusten sved naturligtvis för partiet och eftersom man ansåg sig ha ett ansvar mot sina väljare att säkerställa resultatet överklagade partiet processen till Valprövningsnämnden och begärde omräkning av partiets röster. Detta bl a på grund av att rösträkningsresultatet varierat mellan den slutgiltiga räkningen och valnämndens godkännande av räkningsprotokollet, utan att denna förändring offentligt förklarades närmare. Dock var vänsterpartiet inte de enda som överklagade valresultatet på Lidingö – även en enskild kvinna överklagade och begärde omval då hon vägrats rösta på grund av att stadens funktionärer felaktigt prickat för henne i vallängden tidigare under valdagen.

Valprövningsnämnden bekräftar också i sitt svar på överklagandet att det är korrekt att personen felaktigt nekats att rösta i kommunalvalet på Lidingö och även att det finns vittnesmål från valförrättare som styrker att kvinnan inte röstat eller funnits i vallokalen under de två timmar den felaktiga rösten avlagts. Dock svarar man ungefär att det inte finns något att göra åt saken i efterhand, och att möjligheten att kvinnan som inte fått rösta skulle velat rösta på just vänsterpartiet är så liten att det inte är skäl för att hon ska få sin begäran om omval tillstyrkt.
- Eftersom Valprövningsnämnden har hand om alla överklaganden av valresultatet kan det inte komma som en överraskning för dem att vårt mandat å ena sidan balanserat på en enda rösts marginal och att åtminstone en person i kommunen felaktigt vägrats rösta, och att valutgången och det politiska läget i kommunen därför, åtminstone i teorin, kan ha avgjorts av just den förlorade rösten. Även om valprövningsnämnden naturligtvis inte kan ta reda på vilket parti kvinnan som överklagat velat rösta på är det ett hån mot demokratin och väljarnas rätt till absolut tilltro till valsystemet att svara både henne och oss att man inte anser det vara värt att justera denna oklarhet, säger Vänsterpartiet Lidingös ordförande Ida Luther Näsholm.

Även Jonas Lundgren, presstalesperson för partiet på Lidingö reagerar över Valprövningsnämndens uttalande.
- Jag ser det som oerhört problematiskt att Valprövningsnämnden, som ska vara en objektiv garant för en korrekt och demokratisk valprocess, i ett överklagandesvar utesluter möjligheten att en person skulle röstat på ett parti som 2% av väljarna i kommunen lagt sin röst på. Det är ju inte upp till Valprövningsnämnden att göra antaganden om det politiska läget på ön eller att avgöra huruvida vi är ett politiskt alternativ för väljarna, säger han.

Även Sven-Erik Wånell, vänsterpartiets tidigare representant i kommunstyrelsen, tillika kommunpolitisk veteran, är förvånad.
- Jag har inte varit med om något liknande sedan jag blev politiskt aktiv, Valprövningsnämndens resonemang är faktiskt obegripligt för mig. Jag djupt förvånad över att man från nämndens sida gör politiska bedömningar om huruvida lidingöbor röstar eller inte röstar på mitt parti, säger han. Det är inte Valprövningsnämndens sak att göra politiska bedömningar.

Vänsterpartiet anser att Valprövningsnämnden agerat felaktigt i fråga om valresultatet i Lidingö kommun då man dels vägrat att räkna om de vänsterpartistiska rösterna trots att det uppenbarligen varit svårt att fastställa resultatet, vilket dock torde vara en smal sak, och dels förnekat en person hennes rösträtt, trots att denna persons röst skulle kunna varit helt avgörande för den politiska sammansättningen i kommunen.
- Jag tycker rent allmänt att det är väldigt illa att en människa felaktigt vägrats rösta i ett allmänt val, i längden urholkar det människors förtroende för den absoluta demokratin om valförrättarna slarvar bort deras möjlighet att rösta. Och i just detta fall när det faktiskt hängde på en enda röst undergräver det ju också förtroendet för staden och indirekt den politiska majoriteten om människor upplever att de motats bort från vallokalen av de anställda valförrättarna, menar Ida Luther Näsholm.

En god idé som saknar det viktigaste – kommentar till satsningarna på äldrevården i Lidingö

I dagens nummer av Mitt i Lidingö Tidning, och på Lidingösidan för ett par dagar sedan, berättas om föreslagna satsningar på äldrevården i kommunen. Jag tycker att alla de satsningar som föreslås är vettiga. Man ska exempelvis anställa kvalitetsutvecklare, ha en central områdeschef för heldygnsomsorgen och ge alla medarbetare en kompetensutvecklingsplan. Dock slår det mig att det som jag uppfattat vara det absolut viktigaste, att personalen går på knäna och att det måste anställas mer personal, det är inget av de konkreta förslagen. En individuell kompetensutvecklingsplan kan aldrig berätta hur en enskild medarbetare ska hinna vara på två ställen samtidigt eller jobba 13-14 timmar i sträck.

Personaltätheten förhånas ofta av majoriteten som det enda som oppositionspartierna pratar om, dock är jag övertygad om att personaltätheten är viktig för att kunna ge en förstklassig äldreomsorg, liksom en bra arbetsmiljö och undervisning för eleverna i skolan.

Ivar Andersen, tf chefredaktör på Arbetaren skriver på Overklighetens folk om presstödet

Idag läggs en ny text upp hos Overklighetens folk. Texten har titeln En tiger i systemets klor och är skriven av Arbetarens tillförordnade chefredaktör Ivar Andersen. Texten handlar om förslaget att strypa presstödet till "smala" publikationer, något som bland annat rörde Arbetaren. Utslaget blev positivt för Arbetaren och negativt för kulturminister Adelsohn-Liljeroth, men tendensen att föreslå denna typ av inskränkningar är mer vanligt förekommande nu än tidigare. När den förra inskränkningen i stödet till kulturtidsskrifter gjordes så blev exempelvis Mana och Pockettidningen R av med sina utgivningsstöd. Ivar Andersen bjuder på en intressant analys av läget.

Ivar Andersen: En tiger i systemets klor

Oppositionen kan råda bot på ärendebristen i kommunfullmäktige – Ivarssons och Stuarts klagosång på Lidingösidan kan åtgärdas av de klagande själva

Enligt mig finns tre oppositioner i Lidingö, dels de två parlamentariska, den borgerliga oppositionen (bestående av centerpartiet och lidingöpartiet), dels den rödgröna (bestående av miljöpartiet och socialdemokraterna) och dels den utomparlamentariska (bestående av vänsterpartiet).

På den utmärkte lokala nyhetsförmedlingen Lidingösidan ondgör sig oppositionsrådet Kent Ivarsson och lidingöpartisten Lillebil Stuart över ärendebristen som gjort att Lidingö kommunfullmäktiges sammanträden i januari och februari ställts in på grund av ärendebrist. Jag har tidigare behandlat detta ämne i texten Ärendebristen är ett tecken på bristen av opposition på Lidingö. Jag vill hävda, till skillnad från Ivarsson och Stuart att det är fullt normalt att ställa in möten där för få ärenden ska behandlas. Men bristen på ärenden beror till lika stor, om inte större, del på oppositionen som på kommunstyrelsens majoritet. En initiativrik opposition, såväl rödgrön som borgerlig, genererar ett större antal ärenden, vilket får till följd att möten inte ställs in, med andra ord har såväl Stuart som Ivarsson en del, speciellt eftersom deras oppositionspartier är de största i fullmäktige, i det de ger sig in på att kritisera.

Ivarsson och Stuart har dock rätt i en sak. De säger till Lidingösidan:
- Det innebär att våra folkvalda får mindre insyn i vad som sker i vår kommun och att tjänstemännen får mer makt.
Detta stämmer helt och hållet och är, hur stor tilltro vi än har till kommunens tjänstemän, ett problem.

30-talsnazistisk affisch för möte på Lidingö hittad på engelska Wikipedia

Idag hittade jag en intressant sak på wikipedias engelska upplaga. Det är en faktaartikel om SSS, Svensk socialistisk samling, ett nazistparti som existerade i Sverige mellan 1930 och 1950 (då rörelsen ersattes av bland Nordiska Rikspartiet). SSS leddes av Sven-Olov Lindholm (denne nazistledares sång Friheten Leve sjöngs också av Sverigedemokraternas ungdomsförbund på en konferensresa 2009), som för övrigt var gift med Vera Oredsson (sveriges första kvinnliga partiledare), som senare gifte om sig med Göran A. Oredsson som ledde just Nordiska Rikspartiet.

Det intressanta är dels att artikeln illustrerades med bilden ovan. Jag har själv ringat in plasten för nazistorganisationens postbox, Lidingö. Detta gör troligt att en lokal avdelning tidigare funnits av nazistorganisationen SSS på Lidingö. Affischen meddelar ett möte där Gunnar Prawitz (SS-veteran som ett par dicenier senare skulle bli medlem och få förtroendeuppdrag inom Sverigedemokraterna, enligt den av Stieg Larsson och Mikael Ekman skrivna boken Sverigedemokraterna - den nationella rörelsen, utgiven av Expo) och Stefan Lundberg ska tala. Platsen är restaurant Höganloft, som då låg vid Kyrkviken på Lidingö.

Skandalfakta om klassklyftor i kommunen stod att läsa i Lidingö Tidning

Visserligen visar statistiken att Lidingö har en positiv trend vad gäller utjämning av de ekonomiska klyftorna mellan fattiga och rika i kommunen, men jag kan ändå inte undgå att känna äckel. Lidingö har de näst största klyftorna mellan fattiga och rika i hela Sverige visar SCB, Allt detta berättar Lidingö Tidning av den 11/2 2011. Det är inte bara ett misslyckande, det är horribelt.

Vi har skurit ner allmännyttan, som främst gynnar de som har minst pengar, och tydliga klassmarkörer som tillgång till kulturskolan och andra kommunala projekt visar med tydlighet den situation som Lidingö Tidning (journalisten Karolina Skoglund) beskriver.
När kommunalrådet Lindquist tillfrågas om varför trenden är att utvecklingen går mot minskade klassklyftor säger han att det kan bero på skattesubventioner som ROT-avdraget (som till största del utnyttjas av de som redan är ganska välbärgade och kanske framförallt, inte av hyresgäster). Dessutom, i år gjordes en skattesänkning som innebar att en familj med en sammanlagd årsinkomst på 500.000 kronor som innebar ytterligare 1200 kronor årligen i plånboken. Jag var aldrig något mattegeni när jag gick i skolan, men enligt Lidingö Tidnings artikel tjänade de 10 % av kommuninvånarna med lägst inkomster cirka 69.399 kronor per år. Om vi ponerar att dessa personer ingår i familjer där två personer lever samman med likartad fast inkomst så måste ju det innebära att dessa tillsammans tjänar 138.798 kronor per år. Skattesänkningen för de som tjänar minst blir alltså mindre än för de som tjänar mest.

En mer progressiv skattepolitik är botemedlet för att återupprätta ordningen i kommunen, inte RUT och ROT, som främst nyttjas av höginkomsttagare (RUT i ännu större utsträckning än ROT, vilket kanske var anledningen till att den förstnämnda skattesubventionen inte nämndes av Lindquist i Lidingö Tidnings artikel den 11/2 2010).
Ibland hör jag av partikamrater att det är åt skogen på Lidingö, men inte för att kommunen har de näst största klassklyftorna i landet, utan för att kommunen endast består av rika människor, uppenbarligen så är detta en väldigt onyanserad bild om man ser till SCB:s statistik, och kanske ytterligare en anledning till att det behövs en stark vänsteropposition i kommunen.

Ärendebristen är ett tecken på bristen av opposition på Lidingö

[jag har valt att illustrera denna text med en bild jag tidigare gjort till artikeln: Ännu ett borgerligt kommunalråd - En farlig konsensussituation]
Moderaterna, kristdemokraterna, centerpartiet, lidingöpartiet och folkpartiet tycker lika om det mesta, konsensus om skattesatserna, konsensus om att musikskoleavgifterna borde sänkas, dock inte just nu, konsensus om att skolmatens kvalitet måste förbättras men helst inte just nu, om att äldrevården behöver ryckas upp men inte just nu, listan kan göras oändlig. Dock finns ett ansvar hos Lidingöpartiet och centerpartiet att bedriva opposition, något man fått lidingöbornas förtroende att göra, dock utan att på något sätt förvalta det ansvaret. Detta har fått till konsekvens att Lidingö har två oppositionspartier, två partier som inte får vara med varken i oppositionen eller majoriteten men ändå gör anspråk på 100 % av oppositionspartiernas kommunala anslag i form av ett kommunalråd, samt en majoritet.

Lidingöpartiet och centerpartiet har haft en slumrande tid sedan valet som Lidingös två dominerande oppositionspartier. Skönt att slippa ta initiativ, verkar man resonera, dock har centern i riksmedia förnöjsamt berättat om sina kommunalpolitiska framgångar tackvare vägfrågan (som är det enda politiska område där man skiljer sig nämnvärt från majoritetspartierna kd, fp och m).
Tyvärr har också den socialdemokratiska och miljöpartistiska oppositionsverksamheten brustit lite, inte i den mån att man inte stått i opposition mot kommunmajoriteten och fejk-oppositionen inom lidingöpartiet och centern, utan genom bristen på initiativrik politik.

Det är svårt och hårt att vara i opposition, men med den parlamentariska plattformen medföljer ansvar. Vänsterpartiet har en ännu svårare roll än socialdemokraterna och miljöpartiet. Vår roll har nu blivit att försöka bilda opinion trots att vi inte har den parlamentariska plattform som (s) och (mp), dock finns fler sätt än genom parlamentet att bilda opinion, tack vare en lång tradition av den typen av arbete finns ett löfte om en fortsatt vänsterpartistisk verksamhet i kommunen, under bara den senaste månaden har två nya medlemmar tillkommit.

Men åter till problematiken i kommunfullmäktige. Två möten på rad, januarisammanträdet och februarimötet har inställts på grund av ärendebrist. Att en kommun som Lidingö alls kan ha en kommunpolitisk ärendebrist förefaller totalt obegripligt. Min enda förklaring är att de som ska ställa motioner till kommunfullmäktige, därmed ge kommunstyrelsens ledamöter anledning att göra lite skäl för sina arvoden har tyvärr brustit i just detta. När för få, eller inga, motioner ställs till kommunfullmäktige hamnar vi i situationer där det politiska läget blir låst i en tråkig och menlös likgiltighet, något som är helt oacceptabelt när man har medborgarnas förtroende att förvalta och för att driva en kommun. Eftersom motioner ställs av oppositionen finns ingen annan förklaring än att oppositionen inte ännu blivit varm i kläderna, vilket får sägas vara alvarligt ett kvartal efter valet.
Vad som dock är glädjande är att den utomparlamentariska vänstern i kommunen, i form av vänsterpartiet, dock har blivit just varm i kläderna, vilket bland annat syntes så sent som för någon dryg vecka sedan i och med utspelet om operahusförslaget från Paul Lindquist. Vänstern kommer under våren att dels bedriva studiecirklar och dels fortsätta göra utspel i kommunalpolitiska frågor, vilket ska underlättas så vi på årsmötet ämnar bilda en kommunpolitisk grupp som ska ersätta den kommunfullmäktigegrupp som tidigare bestod av folkvalda parlamentariker och medlemmar utan parlamentariska uppdrag men som hjälpte till att driva vänsterpolitiken i kommunfullmäktige och kom med initiativ.

Helena Duroj och Osborn Holmstrand skriver på Overklighetens folk

Idag publiceras två nya texter på Overklighetens folk. En av dem är inte riktigt vad vi är vana vid att läsa om på siten, det vill säga kulturpolitisk i ordets traditionella mening. Denna text är skriven av Osborn Holmstrand som är människorätts- och demokratiaktivist och som arbetar för politiska flyktingar från Iran och för demokrati i landet. Hans text handlar dels om den svenska migrationspolitiken och dels om den iranska regimen och kampen mot den.

Den andra texten är skriven av Helena Duroj, pedagog och författare, som är bloggare på siten Politik och poesi och som skriver om den sverigedemokratiska kulturpolitiken.

Läs de nya texterna på Overklighetens folk - texter från den overkliga kulturvänstern:
Osborn Holmstrand: Dags för en ny politik gentemot Iran
Helena Durjo: Vi måste stå ut med människor

Lidingöbloggarnas lista

Jag tänkte göra en liten sammanställning av de politiska bloggarna från Lidingö. Sammanställningen går helt enkelt ut på att med fakta från politometern visa vem som bloggar oftast om Lidingö.

Först och främst kan jag konstatera att fler vänsterpolitiska bloggar än tidigare tagit sig in på listan. Dock är jag bara till viss del nöjd med den saken. Även om dessa bloggare och jag står nära varandra politiskt så finns en okunskap om vår kommun hos dessa bloggare som ibland gör mig rent ut sagt skogstokig. Man ralierar över Lidingö kommun för att man aldrig besökt den och aldrig behöver stå till svars för vad man skriver. En olycklig utveckling som får många bloggar att få svårt att bli tagna på allvar, åtminstone av mig, och, gissar jag, även andra kommuninvånare.

Bloggtoppen ser för Lidingö ser utsåhär, från högsta antal lidingörelaterade inlägg till lägsta antal:
1: Världen-Sverige-Lidingö (v)
2: Lars Björndahl (m)
3: Lidingöliberalen (fp)
4: Lidingö-Sverige-Världen (m)
5: Valombudsmannabloggen - Lidingö (v)
6: Helena Bargholzt - Lidingös riksdagskvinna (fp)
7: Högerspöket (kd)

Snökaoset ursäktar inte bilismen...

Ingen Lidingöbo har undgått snökaoset, knappt någon svensk alls för den delen. Men det är viss skillnad på att tycka att kollektivtrafiken fungerar mindre bra ibland och att använda snökaoset för att slå ett slag för att bilism och miljöförstöring. Jag har tidigare debatterat bilismens vara eller inte vara med Lars Björndahl (m). Nu bloggar han om att man behöver en bil för att kunna ta sig runt kollektivt i Storstockholm. Jag tycker Björndahl har en viss poäng. Det är problematiskt när bussarna står still och människor hamnar i kläm. Samtidigt är det ett minst lika stort problem när bilen höjs till skyarna på det sätt Björndahl gör. Bilismen är en stor miljöbov, och den som 2011 hävdar något annat blir avfärdad som i det närmaste verklighetsfrämmande. All forskning tyder på det.

Att man skulle behöva bil för att ta sig runt i Storstockholm som en rent allmän regel är rent struntprat. Exempelvis pendlade jag mellan Lidingö och Täby i tre år utan problem. Självklar trasslade det med tågen ibland, men inte värre än att det gick att stå ut med. Kollektivtrafik är det ultimata sättet att resa, koldioxidutsläppen per person och resa minskar drastiskt.

En annan aspekt av det hela är de ekonomiska förutsättningarna, ett busskort kontra en bil, kostnaden för varje individ är knappast obetydande. Alla borde alltså köpa en bil? 2011? För mig låter detta totalt verklighetfrämmande, liksom att tro att alla hushåll skulle ha ekonomisk bärkraft till detta. Speciellt om de för de 1200 kronorna lägre kommunalskatt per år också ska betala musikskoleavgifter eller medlemsavgifter till idrottsklubbar för sina barn, ett SL kort, hyra med mera. Det går inte ihop... Fler människor borde göra tvärtom, sälja sina bilar och åka kollektivt. Ju högre krav det ställs på kollektivtrafiken och ju fler som reser med den dagligen, ju hårdare tryck blir det på tätare avgångar, säkrare avgångar och bättre komfort. Att propagera för bilismen är snarare kontraproduktivt för en utvecklad kollektivtrafik.

Jag vill faktiskt gå längre än så. Jag vill påstå att Lidingöregeln borde skrotas. Att lidingöborna ska köra i gräddfilen över lidingöbron istället för att ta tåget eller bussen, för ja Björndahl, de funkar i de flesta fall utmärkt, käns inte realistiskt. Det finns ju fler exempel på kommuner som får situationen att invånarna måste passera genom stan, och som med den logiken heller inte borde betala trängselskatt. Själv skulle jag hellre se att borgarna inte cementerar fast bilismen utan istället tar ansvaret att förbättra kollektivtrafiken för trängselavgifterna, men det är inte min sak att se till, det är den styrande majoritetens.

Tidigare diskussion om bilismen:
Det primära måste ändå vara att minska bilismen - Svar till Lars Björndahl (m)
Jag är "den unge vänsterpartisten" - Åter ett svar till Lars Björndahl

Lidingö på fjärdeplats över kommuner som sänker kommunalskatten, trots att vi inte har råd

Enligt tidningen Sunt förnuft toppar Lidingö tabellen över kommuner som sänker kommunalskatten i år. I undersökningen placerar sig Lidingö på fjärde plats. Inte ens jag som vänsterpartist hade gråtit över den saken, om kommunen kunnat sänka skatten och fortfarande bedriva en ansvarsfull politik. Dock står skattesänkningarna i konflikt med kommunens helhetsansvar för välfärden.

I Lidingö finns idag ett så lågt antal allmännyttiga hyresrätter att de i praktiken inskränker sig till servicelägenheter. Jag har tidigare skrivit om den huvudlösa slakten av Lidingöhem AB som bland annat ledde till att kommunen stod utan hyresvärd när John Mattson Fastighet AB sålde en fastighet i Larsberg. Fastigheten inrymde viktiga verksamheter i kommunal regi samt viktiga sociala inrättningar. För mig är det viktiga att kommunen tar ansvar för sina medborgare, om man därutöver kan sänka skatten är det inte mig emot. Men Lidingö kommun är inte i den situationen idag.

Listan från Sunt förnuft toppas av följande:
Boxholm (33 öre)
Österåker (33 öre)
Haninge (30 öre)
Lidingö (24 öre)

Allt som allt utgör skattesänkningen att en familj som har en årsinkomst på ca 500.000 kronor får en skattesänkning på 1200 kronor per år. 270 kommuner har valt att ha en orörd kommunalskatt under året medan 8 kommuner höjt skatten (vilket Lidingö också hade behövt göra) och 12 kommuner har sänkt, däribland alltså, oturligt nog Lidingö. Ett av de lägsta kommunala skattetrycken i landet skulle vi kunna vara stolta över, om inte situationen var att vi inte har råd att finansiera grundläggande kommunal verksamhet ordentligt. Kvinnojouren lades ner när man ville ha pengar av kommunen utöver de man fick av Landstinget (via kommunen), musikskoleavgifterna är Sveriges högsta enligt SMOK (Sveriges musik- och kulturskolor), vi tar emot färre flyktingar än vi har bärkraft till och vår allmännytta är körd i botten genom en ansvarslös moderat politik.

Avvisningsskandalen i Borås - Mehrab och Sakineh ska skickas tillbaka till en säker död i Iran

I Borås i Västsverige händer just nu något som borde få vem som helst som är relativt normalt funtad att sparak bakut. En familj ska utvisas, men inte vilken familj som helst. Det rör Mehrab och Sakineh, politiska flyktingar från Iran. Mehrab är medlem i PMOI, Poples Mojahedin of Iran, en organisation mot vilken mullorna och regimen utfärdat en fatwa. Eftersom regimen bestämt att de sekulära muslimerna och socialisterna i PMOI är "fiender till gud".

Mehrab och Sakineh har fått sitt tredje avslag av Migrationsverket, den högsta instansen, Migrationsöverdomstolen, vägrar tro på deras berättelse, trots att Mehrabs skador är dokumenterade, trots att bilder har visats, de kan nämligen vara manipulerade, påstår man. Personer organiserade i samma parti som Mehrab som flytt från Iran och återvänt för att hälsa på sina barn hängdes för lite drygt en vecka sedan, och trots det ser svenska myndigheter ingen risk med utvisningen. Istället hoppar man glatt och villigt in i rollen som indirekta bödlar, mot bättre vetande.

Det finns något sjukt i ett samhälle som behandlar demokratikämpar på detta sätt. Det finns ingen mening med att använda de grövsta kraftuttrycken, det tjänar inte Mehrabs och Sakineh sak. Men vad man kan konstatera är att humanismen i ett samhälle där ett ärende som deras inte väcker en folkstorm, där människor inte går man ur huse för att stoppa detta mordförsök, är så gott som död. Solidariteten med flyktingar som kämpar för ett samhälle mer likt vårt är något som migrationsminister Tobias Billström ställer sig främmande inför. Och det borde göra oss riktigt oroliga.

Artiklar om Mehrabs och Sakineh fall:
Borås Tidning: (jag intervjuas själv i artikeln) Demonstration mot avvisningen
Borås Tidning: De fruktar att skickas till Iran
SR p4 Sjuhärad: Demonstration för Mehrab och Sakineh
SR p4 Sjuhärad: Torterades i 30 år - räcker inte för att få stanna

Ombud till Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens

[foto: Samuel Scherman, från förra 2010 års årskonferens, på bilden syns undertecknad och Johan Båge (Vänsterpartiet Lidingö)]
På medlemsmötet den 3/2 2011 valdes ombud från Lidingövänstern till Vänsterpartiet Storstockholms årskonferens. Ombudsplatserna fördelades på följande sätt:
Ordinarie ombud: Jonas Lundgren och Mona Trumstedt
Suppleant: Helene Gate

Till årskonferensen har jag skickat två motioner. Den ena handlar om upprättandet av en handlingsplan ifall medlemmar i partiet utsätts för högerextremt våld eller trakasserier, den andra handlar om att bättre föra ut vänsterpartiets kulturpolitiska program, Kulturkompassen. I båda fallen har jag medmotionärer. Gällande den kulturpolitiska motionen har Ann-Mari Engel (vice ordförande i Kulturnämnden i Stockholm stad), Per Hamnström (ordförande Vänsterpartiet Östermalm-Värtan) samt Lidingös partiförening ställt sig bakom.
Gällande den antirasistiska motionen lägger jag den tillsammans med Jan Hammarlund (Vänsterpartiet Storstockholms antirasistiska utskott).

Nytt kalendarium för Lidingövänstern

Nu finns ett nytt kalendarium för Vänsterpartiet Lidingö på hemsidan. I kalendariet finns bland annat temamöten med titlar som Är du rädd antirasist? och Hur motiverar vi solidariteten?. Under våren kommer också årsmötet att äga rum där ny styrelse ska väljas för partiföreningen. Utöver detta kommer kommunfullmäktiges möten att bevakas av representanter från Lidingövänstern.

Till kalendariet

Ny logga

Nu finns det en logga för Världen-Sverige-Lidingö. Ska försöka ha den som någon typ av rikmärke för bloggen är tanken. Lidingö kan bli rödare och då måste vi ju börja någonstans, eller hur?

Ny text på Overklighetens folk

Idag publicerar Overklighetens folk en text av Rosa Lundmark, vice ordförande för stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör. Inlägget handlar om situationen för Fria Teatern i Högdalen. Senare utlovas också texter av Ann-Mari Engel (vice ordförande i Kulturnämnden i Stockholm stad) och Bengt Berg (ledamot av riksdagens kulturutskott).

Läs senste inlägget på Overklighetens folk - texter från den overkliga kulturvänstern; Rosa Lundmark om varför Fria Teatern i Högdalen angår oss

Klokt av Lidingö socialdemokratiska arbetarekommun

Lidingös socialdemokrater kom under ett medlemsmöte 2/2-2011 fram till att man ville se Leif Pagrotsky som Mona Sahlins efterträdare. Detta är ett positivt beskes, främst för oss som värnar kulturfrågorna, vilka Pagrotsky förstår och är engagerad i. Pagrotsky är också en man som ger ett sympatiskt och lungt intryck, vilket skulle kunna vara positivt för socialdemokraterna i dagsläget. Jag delar helt Lidingösossarnas idé om partiledarskapet.

Hovets jurister granskar vänsterpressartikel - ska Ahlsten (v) fällas för förtal av kungen

I en notis i DN idag skrivs om vänsterpartiets tidning Vänsterpress som nu granskas av jurister från hovet. Anledningen är att redaktören Börje Graf i tidningens senaste nummer recenserat boken Den motvillige monarken. I sin recension skriver Graf att kungen hållit sig med s.k. kaffeflickor, något han härleder, kanske inte helt ologiskt, till prostitution eller eskortverksamhet. Graf skriver:
Nu har debatten lagt sig och statschefen fortsätter som inget hänt. Till nästa skandal kantänkas, för att han skulle lägga av med sitt leverneme prostituerade, "kaffeflickor", och festande på svartklubbar och bordeller är nog inte troligt, han kan ju fortsätta ostraffat och kan uppenbarligen inte avsättas.

Dagens Nyheter skriver att Vänsterpressartikeln skulle hävda att kungen går (nutid) till prostituerade. Det är uppenbarligen en tolkningsfråga. När jag själv läste artikeln första gången reagerade jag inte nämnvärt. Graf skriver ju att kungen kan fortsätta gå till prostituerade. Det innebär inte att han hävdar att kungen gör det. Visserligen är det såklart en tolkningsfråga, och en juridisk fråga som Graf förbiser, att de s.k. kaffeflickorna skulle vara prostituerade. Det kan man självklart hävda att det inte finns något fog för, men man kan också hävda att det visst gör det, en tolkningsfråga med andra ord. En intressant aspekt av det hela är också att detta är en recension, inte en nyhetsartikel. Om Vänsterpress på nyhetsplats slog upp stort att kungen Går till prostituerade så skulle det vara ett påstående man måste ha fog för. Vad Graf skriver är att kungen kan, och det stämmer, precis som han kan köra bil för fort utan att åka dit för det, som vanligt folk gör. Det är inte förtal, det är fakta. Tyvärr fungerar svensk lag så. Det säger mer om svensk lag än om Börje Graf.

Jag tror knappast att hovets jurister kommer finna något substansiellt i detta, och om så skulle vara kommer det bli en klang och jubelfest. Jag hoppas den sänds i TV. Anki Ahlsten, vänsterpartistisk partisekreterare och ansvarig utgivare för Vänsterpress, dras inför rätta av hovet. Kanske, må hända, med RepF:s (Republikanska föreningen) ordförande Peter Althin (i övrigt kristdemokratisk riksdagsman) som försvarare? Men tyvärr är inget i Grafs recension olagligt att skriva. Ett åtal hade nog snarare hjälpt än själpt oss, men nu kommer det alltså inte att ske eftersom inte ens en hovjurist skulle kunna fabricera några substantiella anklagelser från denna text.