Mycket Lidingö i senaste nummret av Vänsterpress

I senaste nummret av Vänsterpartiets medlemstidning Vänsterpress finns det (ovanligt) mycket om Lidingö. Förutom en debattartikel av mig med namnet Vänsterpartiets språngbräda är kulturpolitiken, där jag framhållet Vänsterpartiet Lidingös satsning på kulturpolitik i valrörelsen som ett positivt exempel, dels en artikel om Fristadsfonden.
Fristadsfonden är en organisation som drivs av, och vars flaggskäpp är, Anita Dorazio, mångårig medlem i Vänsterpartiet Lidingö och således en kollega och kamrat (Anita är för övrigt valberedare för Vänsterpartiet Lidingö). Fristadsfonden grundades 1995 av Vänsterpartiets partistyrelse och har som syfte att hjälpa asylsökande och flyktingar som hotas av avvisning från Sverige.

Fristadsfondens arbete behövs! För att ge dem ett ekonomiskt bidrag är deras postgiro: 26 31 25-7.

Nytt nummer av Clarté ute nu - med texter av Ali Esbati, Mikael Nyberg och mig

Nu finns senaste nummret av den socialistiska oberoende tidsskriften Clarté ute i välsorterade tidningsaffärer och till beställning på internet. En prenumeration på tidningen kostar endast 80 kronor och ger en helt ny inblick i den ideologiska debatten i Sverige. Temat för det nya nummret av tidningen är "Vad ska vi göra nu?". I senaste nummmret skriver två aktiva vänsterpartistiska politiker, nämligen jag själv och Ali Esbati.

Innehåll i nummer 4/2010:
Mathias Cederholm: Läs och sprid!
Mikael Nyberg: Den pantsatta välfärdens land
Göran Ahrne: Arbetarklassen lever vidare
Ali Esbati: Våga vägra ta debatten
Frances Tuuloskorpi, Jesper Nilsson, Lars Henriksson, Tord Björk: Vad gör vi nu?
Jonas Lundgren: "Det skadar vänstern om extremvänstern utför attentat mot Centerpartiet"
Stina Oscarsson: Narrar åt överheten
Magnus Nilsson: Ord i rättan tid
Hans Isaksson: När det gick för kungen
Lennart Rahm: Så förlorade vi allt
Ulf Karlström: Skåpa inte ut Upplysningen!
Karin Hedbrant: Finish
Redaktionen och fristående skribenter: Hängt & Ohängt
Redaktionen och fristående skribenter: Recensioner

Nathalie Sörman visade civilkurage mot nazister - misshandlades

I Aftonbladet kunde vi idag läsa om Natalie Sörman som sa ifrån när en grupp skinheads sjöng nazistsånger och hyllade Adolf Hitler på en buss mellan Huskvarna och Jönköping. När Natalie reagerade mot de främlingsfientliga sångerna och uttalandena från bakre delen av bussen blev hon misshandlad av skinheadsen.
Natalie är ett föredömme i vårt samhälle. Att våga stå upp mot rasism och främlingsfientlighet kan ibland vara på bekostnad av den egna säkerheten och den egna tryggheten. Men att visa civilkurage är något som vi alla har ett ansvar för och den som vågar göra det ska ha tack för det, av hela samhället. Antirasism är något vi alla tjänar på. Jag vill bara tacka Natalie Sörman och alla andra som dagligen står upp mot hatet.

Låt de 130 miljoner kronornas överskott gå till löner i offentlig sektor

Överskottet för 2010 års budget blir cirka 130 miljoner kronor enligt Paul Lindquists blogg och Lidingösidan. Stora pengar som inte borde gå förlorade. Dessa pengar tenderar att gå tillbaka in i verksamheten och inte komma varesig lidingöborna till gagn i form av skattesänkningar eller de anställda till gagn i form av lönehöjningar. Det är inte lämpligt att ytterligare sänka skatten i en kommun som har så mynga hål att stoppa i, men det är lämpligt att investera pengarna i vad de är till för. Dels borde överskottet gå till att öka personaltätheten i skolan och på äldreboendena och dels till lönehöjningar inom offentlig sektor.

Varför inte ytterligare skattesänkningar? Därför att valet, i alla fall för mig, är rätt lätt. Antingen lägger vi pengarna, och gissningsvis lite mer än så, på ytterligare skattesänkningar, eller så får pengarna gå till att förbättra offentlig sektors verksamhet. Lönerna inom denna sektor är låga trots att jobben som utförs där är samhällsbärande. Man kan tala hur mycket man vill om att höja exempelvis läraryrkets status men så länge lönen är låg kommer läraryrket dels fortsätta vara kvinnodominerat och dels ha låg status, vilket alla yrken med lägre lön har, om man vill uppvärdera ett arbete så måste det synas i praktiken, och det gör det på lönespecifikationen. Man bör inte ta pengar från en redan underfinansierad sektor, det är ansvarslöst. Men det är ansvarsfullt att återinvestera pengarna i samhällsbärande verksamhet.

Debattartikeln "En opera på Lidingö - varför inte" publicerad på Lidingösidan

Idag publicerar Lidingösidan en debattartikel av mig som handlar om Madeleine Sjöstedts utspel om ett nytt operahus, och Paul Lindquist (m) förslag att detta operahus ska ligga på Lidingö. Texten har namnet "En opera på Lidingö - varför inte".

Lindquist i blåsväder, Aftonbladet uppmärksammar historien kring Lindquist och Stensson och Lindquist kryper till korset

Med anledning av sitt olycksaliga facebookande har Paul Lindquist nu fått ännu mer negativ publicitet. Denna gång är det Aftonbladet som hakat på nyheten om hur Lindquist misstänkliggör Anna Stensson (mp- Lidingö) och hennes funktionsnedsättning. Nu visar det sig att Lindquists kommentarsfält på Facebook gästades av hätska inlägg mot hörselskadade, inte bara från privatpersoner och lokalpolitiker från Lidingö utan också av en moderat riksdagsledamot.

Nu ska kommunalrådet Lindquist dock be om ursäkt, något som miljöpartiet tidigare krävt, som Lars H Ericsson (L) tidigare krävt och som jag själv tidigare krävt och som han nekade till när ABC-Nytt i SVT uppmärksammade historien. Det krävs uppenbarligen att de stora medierna ska ge sig in i historien för att Lidingös store man ska erkänna sitt misstag.

Läs Världen-Sverige-Lidingö: Lindquists klavertramp - misstäkliggör funktionsnedsatt kollega
Läs Världen-Sverige- Lidingö: Lindquist vägrar be om ursäkt i ABC-Nytt
Läs Lidingösidan: "Lindquist kränkte fullmäktigeledamot" säger (mp) på Lidingö. "Jag har beskrivit en verklig händelse" svarar kommunalrådet
Läs Aftonbladet: Hon hängdes ut som fejk-döv av moderat

Lindquist vägrar be om ursäkt i ABC-Nytt

Anna Stensson (mp) fick inte den ursäkt hon och miljöpartiet krävde av Paul Lindquist efter att denne misstänkliggjort Stenssons hörselskada i ett facebookinlägg. Lindquist menar att han "för sina vänner" kommenterat händelsen. Vad han inte tänkte på var att facebook är ett publikt forum där vem som helst med lite ansträngning kan läsa ens statusuppdateringar. Lindquist ansåg sig inte ha misstänkliggjort Stensson. Dock kommenterades hans inlägg med "Selektiv hörsel kanske, vanlig åkomma bland politiker på vänsterkanten".

Jag anser att en ursäkt för sitt misstag är det minsta Lindquist kan kosta på sig, har han i tv vägrar ge en sådan så framstår han knappast i bättre dager än när han skriver om saker som han uppenbarligen inte vet något alls om...

Lidingövänsterns Eeva-Maria Ljungvall: Lär av skolan i Finland

Lidingövänsterns medlem Eeva-Maria Ljungvall skriver i en debattartikel i Arbetarbladet om svensk skolpolitik ur en intressant vinkel. Hennes rubrik är "Lär av skolan i Finland". Artikeln handlar om att man ska sluta experimentera med barn i skolan. Debattartikeln publicerades också i Dagens Nyheter men då under namnet "Sluta experimentera med svenska barn". Debattartikeln i sin helhet finns att läsa på Arbetarbladets hemsida.

Lindquists klavertramp - misstäkliggör funktionsnedsatt kollega

Det får finnas vissa gränser. De sociala medierna är kända för att vara platser där människor först uttalar sig svepande och sedan inte behöver ta konsekvenserna, eller där missförstånd uppstår. Två anställda på Volvo fick exempelvis sparken från sina jobb för saker de skrivit på facebook, en diskussion som nyligen var högst aktuell, Erik Sjöstedt (kd- Lidingö) hamnade i storbråk med den dåvarande kristdemokratiska partisekreteraren just genom facebook (läs mer). Vidare har olyckliga missförstånd skett bland ungdomar i kommunen som lett till väldigt allvarliga anklagelser, upprinnelsen till dessa har varit facebookgrupper (läs mer).

Idag kom det till min kännedom att ytterligare ett sådant övertramp nyligen skett. Men denna gång är skribenten inte vem som helst, liksom den som blivit utsatt. Den som skrivit obetänksamt på facebook (alltså publikt för allmänheten) är denna gång kommunalrådet Paul Lindquist, kommunstyrelsens ordförande. På sin facebooksida skriver Lindquist:
"Såg just vår nyvalda fullmäktigeledamot från miljöpartiet, som har teckentolkning på sammanträdena pga. av hörselskada, tämligen obehindrat prata i mobiltelefon i mataffären..."
Lindquists inlägg kommenterades också av flera personer, däribland vissa med viktiga förtroendeuppdrag i kommunpolitiken. Här några exempel på tonen i kommentarsfältet:
”Selektiv hörsel kanske. Vanlig åkomma hos politiker på vänsterkanten...”
”Vissa personer gör mirakulösa återhämtningar från sina handicap!”
(Vilka av inläggen som är skrivna av politiker och inte vet jag inte)

Det finns inget tvivel på vem Lindquist åsyftar eftersom det bara finns en person i kommunfullmäktige som behöver denna typ av hjälpmedel.

Att denna typ av kommentarer och denna typ av texter (läs Lindquists yttrande) publiceras av förtroendevalda politiker är totalt osmakligt. Det finns egentligen ingen ursägt till denna oupplysta och rent ut sagt dumma syn på funktionsnedsättningar och funktionshinder som uttrycks i citaten ovan. Att förtroendevalda politiker tappar omdömet så totalt är värt att uppmärksamma, att dessutom klanka ner på en kollega är också anmärkningsvärt då det inte rör något rent politiskt utan ett rent personangrepp som åsyftar vederbörandes funktionsnedsättning.

Att Lindquists position ständigt är i viss gugning är inte obekant för lidingöborna, men en sådan här sak borde inte gå obemärkt förbi. En ursägt vore minst sagt på sin plats, om man inte till och med kan klassa uttalandet som förtal, juridisk expertis finns som bekant inom miljöpartiets Lidingöförening, jag uppmanar dem att se över den möjligheten.

Lidingöpartiet (L) kan sätta käppar i hjulet för Liberaldemokraterna (L)

Jag noterade idag att det är ett nytt parti på gång i svensk politik. Partiet (som formellt sätt ännu inte är ett parti) samlar namnkunniga liberaler som Camilla Lindberg (före detta riksdagskvinna för Folkpartiet), Helena von Schantz (före detta ordförande för folkpartiets kvinnoförbund Liberala kvinnor i Östergötland) och Alexander Bard (musiker och artist). Liberaldemokratern samlar just nu in namnunderskrifter för att kunna bli ett formellt parti. Dock har Liberaldemokraterna gjort dåliga efterforskningar tycks det. Praxis är att två partier inte får ha samma partiförkortning. Liberaldemokraterna har antagit förkortningen (L), vilken redan innehas av Lidingöpartiet. Eftersom Lidingöpartiet är registrerat svenskt politiskt parti för kommunalval i Lidingö, Liberaldemokraterna är ännu inte registrerade. Lidingöpartiet bör lämpligen vara de som har rätt till partiförkortningen enligt principen om "först till kvarn".

Liberaldemokraternas hemsida
Lidingöpartiets hemsida
Lars H. Ericssons (Lidingöpartiet) blogg - Argusögat

Grattis till Maj Wechselmann

Idag fick jag reda på att filmaren och partikamraten Maj Wechselmann, som tillsammans med mig är ledamot av vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott, är årets vinnare av Jan Myrdals stora pris. Jag vill passa på att säga grattis till Maj, priset är hon väl värd för sitt idoga arbete i sanningens tjänst.

Dagens märkligaste kulturpolitik levereras på Lindquists blogg - kulturkommunen som icke är

DI senaste nummret av Mitt i Lidingö Tidning kan vi läsa hur köerna till Sagateatern är längre än tidigare. Nu är köerna upp till två år långa. För ytterligare några veckor sedan kunde vi läsa hur stödet till kultur- och fritidsverksamheten i Lidingö hade dragits ner under året (till förmån för sänkta skatter, likhetstecken kan sättas mellan sänkta skatter och sämre stöd till "onödig" verksamhet). Köerna till musikskolan är också de långa i Lidingö och avgifterna är enligt SMOK (Sveriges musik- och kulturskolor) de högsta i hela landet.
Nu skriver kommunalrådet Paul Lindquist på sin blogg dock att han anser att ett nytt operahus, vilket planeras av folkpartiet och Madeleine Sjöstedt (ordförande i kulturnämnden i Stockholm stad) har föreslagit. Lindquist är till och med så specifik att han föreslår en plats för detta operahus, vid brofästet i Torsvik. För min del tar jag inte ställning för eller mot ett nytt operahus. Dock är jag djupt engagerad i att stärka, och öka anslagen till, det kommunala kulturlivet som uppenbarligen är totalt ointressant för Lindquist.

Det kommunala kulturlivet får stryka på foten för skattesänkningar. Samtidigt ska kommunen profilera sig som "kulturkommun" genom att utgöra plats för det tilltänkta operahuset. På något vis kan jag känna att det är ohederligt. En kommun som uppenbarligen inte prioriterar kulturen ska alltså i hela landet bli känd som kulturkommun. Hur resonerar kommunalrådet över huvud taket? Kan det vara så att ett operahus inte skulle finansieras av kommunen och därför är betydligt lättare att vurma för? Möjligt är att det ligger till just så. Ett operahus skulle ju ta fokus från att kommunen fullständigt försummar kultur- och fritidsverksamhet i övrigt, så pass att Kultur- och fritidsnämndens ordförande framhållit att man måste prioritera, kultur för unga eller äldre.

Kultur ska vara till för alla, och tillgänglig för alla. När man har öppnat upp dessa möjligheter och tagit sitt eget ansvar, då kan man börja profilera sig som star kulturkommun, en kommun där kulturen är viktig.

Ledarbyte eller inte, delat ledarskap eller inte?

Under senaste tiden, exempelvis på Aktuellt kl 21:00 i SVT (13/1) och imorse på TV4 (07:30) har ledarskifte inom vänsterpartiet diskuterats. Och förutsättningen för diskussionen har varit en allmän (?) misstro mot Lars Ohly som partiets ordförande. Som motkandidat till Ohly har framförts den före detta EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt, som inte på något vis hymlat med sin inställning till uppdraget, om Ohly drar tillbaka sin kandidatur till förmån för Sjöstedt kommer han att ställa upp för uppdraget, förutsatt kongressens majoritet 2012.

En annan fråga som diskuterats fram och tillbaka är huruvida det är klokt eller oklokt att ha ett delat ledarskap i partiet efter miljöpartistisk modell. Min enda slutsats av den diskussionen är att jag uppfattar det som att en partiminoritet tycker att idén är god men att den i övrigt har relativt lite förankring bland medlemmarna och kanske ingen alls i partistyrelsen. Ett argument som framförts för att dela ledarskapet är ideologisk, för ett feministiskt parti vore det rätt och riktigt att dela ledarskapet mellan en man och en kvinna.
Det finns, som jag uppfattar det, två snedvridningar i diskussionen, som främst förts i media och av partitoppar, varav den ena handlar om partiledarbytet och den andra om det delade ledarskapet.
På vänsterpartiets kongress, som inte ligger speciellt långt tillbaka i tiden, valdes Lars Ohly (utan motkandidat) till partiledare av en överväldigande kongressmajoritet. Att ingen motkandidat finns är inte bra och att en sådan motkandidat, och kanske fler, har lanserat sig själva under veckan är bra. Men kongressen gav Ohly sitt förtroende och därmed kan alla diskussioner om förtroendekris i partiet avfärdas. I Aktuellt den 13/1 hänvisades till att var fjärde distriktsordförande inom partiet inte gav Ohly sitt stöd. Detta innebär 6,25 personer då det i riket finns 25 partidistrikt. Av dessa distriktsordförande har alla gissningsvis inte sitt partidistrikt eller sin distriktsstyrelse med sig även om Vänsterpartiet Dalarna har det. Ingen liknande undersökning visar heller hur många partidistrikt som i så fall stöder Sjöstedts kandidatur, i synnerlighet inte eftersom åsikten att Ohly bör lämnar posten som partiordförande inte per automatik innebär att man stöder Sjöstedts kandidatur.

Angående det delade partiledarskapet så finns alltså ett ideologiskt argument. Ett argument som egentligen inte stämmer. Vänsterpartiets teorier om bekämpande av patriarkala maktstrukturer bör ju tydligt klart att män, till förmån för kvinnor, bör ta ett steg tillbaka. Således vore ett ledarskap baserat på en person vara mer i linje med partiets könsmaktsordningsanalys. I övrigt kan en kopiering av miljöpartiets ledarskapsuppbyggnad uppfattas som en desperat åtgärd för att vinna sympati från tidigare miljöpartiväljare, vilket är mer hedervärt att göra genom att visa upp en ansvarsfull miljöpolitik med färre inslag av konsumentmakt och fler inslag av kollektiva, varaktiga lösningar.

Bloggat på Clartébloggen - igen

Idag införde Clartébloggen min artikel Vi vill gå tillbaka, men inte tillbaka, framåt. Läs den genom att klicka på artikelns titel.

Vänortsartikel i Lidingö Tidning idag

Idag publicerades så äntligen Vänsterpartiet Lidingös debattartikel om vänortssamarbete med Israel och en palestinsk stad på västbanken i Lidingö Tidning. Egentligen var det hela tänkt som en kampanj med material publicerat på olika håll samtidigt. Så blev det nu inte riktigt men artikeln är klart läsvärd och en fackla i den annars så oskyldiga vänortsdiskussionen. Vänorterna kan spela en roll som mer än symbolhandling, den rollen önskar vänsterpartiet att vänorterna ska spela.

Mer om vänsterpartiets förslag:
Lidingösidan: (v): Ge Lidingö vänorter på Västbanken och i Israel
Ge Lidingö två nya vänorter - debattartikel på Lidingösidan
Pressmeddelande: Lidingö bör skaffa en vänort på Västbanken och en i Israel

Snö, snö, snö och sned fördelning av resurser

Takraset på Danske Fonderhallen i Högsätra på Lidingö för några dagar sedan var chockerade och upprörande. I TV fick en oskyldig Erik Heribertson stå och förklara hur detta kunde hända. Egentligen är det inte allts Heribertsons fel att detta hände. Takraset skedde på grund av att taket gav vika för allt för mycket snö. Men att kommunen inte avsatt resurser till att se till att snöröja taket mer än en gång på en av de mest snörika vintrarna sedan 1980talet är för mig obegripligt. Handlar det om resurser då? Ja, troligen är det så.
Jag hörde för några dagar sedan om en kvinna som ramlat i Torsvik och brutit en arm, sådana fall är inte helt ovanliga nu på vintern. De som arbetar med väghållningen gör ett jättejobb och över dem ska ingen skugga falla. Men på Lidingövallen finns exempelvis en heltidsanställd som arbetar med att ploga rinkar och planer. För mig är det underligt att, med hänsyn till vädret, denna resurs inte fördelas om och lånas ut till gatukontoret.

Nu skadades tack och lov ingen när taket på Danske Fonderhallen störtade in, men olyckan var inte långt borta. Flera barnfamiljer fanns enligt ABC i hallen och åkte skridskor vid 11-tiden när taket rasade in. Att sådana här tältkonstruktioner ger vika för snön är heller inte helt ovanligt. Så har skett flera gånger både denna vinter och den föregående.

Krönikör i nästa nummer av Clarté

Jag fick just, av chefredaktören på Clarté, Mikael Nyberg, veta att en text som jag skrivit kommer att bli nummrets krönika i nästa nummer av Clarté. Jag ser detta som ett roligt och ärofullt uppdrag. Dels är Clarté en gammal och anrik tidning, såväl som förening, och dels är Clarté en tidning som utkommer med fyra nummer per år, vilket också innebär att redaktionen endast väljer fyra krönikörer per år.

Var är folkpartiets städpatrull?

För några dagar sedan hittade jag en folkpartistisk valaffisch på en lyktstolpe i Bodal. Jag skickade bilden till Jan Sjöberg på Lidingösidan som skrev en underfundig text till den. Nu undrar jag bara när den folkpartistiska städpatrullen på Lidingö ger sig ut och städar upp efter valet (vilket enligt lag ska ske på valnatten)? Marit Paulsson ser ju ut att frysa, inte sant?