Lindquist och Hamilton, Dubbelmoral och Partypooping

Studentflak tenderar att bli våta tillställningar med mycket fylla och en del nedskräpning. Det är såklart inte problemfritt när de som är tänkta att fortsätta bygga vårt samhälle efter avslutade gymnasiala studier ska fira att de är klara på gymnasiet. Men samtidigt måste man kunna unna dem att fira, det fick jag och det har generationer och åter generationer före mig fått göra. Att förneka en årskull detta är inte att göra sig populär precis. Det gör att Stockholm stads beslut att inte låta Hersbys och Gångsätras elevers studentflak åka över Lidingöbron och in till Stockholm och snurra något varv runt fontänen på Sergels torg kommer att falla i väldigt dålig jord hos studenterna.

Det mest problematiska i sammanhanget är att Paul Lindquist (m), kommunalråd på Lidingö, agerar partypooper genom att meddela att han egentligen är skeptisk till studentflak över huvud taget. Anledningen är att flaken har dålig säkerhet, att alkoholkonsumtionen är väldigt stor och så vidare. Självklart är allt detta aspekter som man bör ta i beaktande, studenten ska kunna vara en av livets milstolpar utan att sluta på en akutmottagning. Däremot är det intressant att så lite energi läggs på att kritisera de företag som tar ut ockerpriser för hyra av studentflak och liknande. Det är en mer absurd industri som samhället också bör reglera.
De som agerar i denna fråga tycks i nio fall av tio vara människor som glömt bort sin egen studentdag, hur den såg ut och vad som hände. Det är tråkigt att de starkaste rösterna i diskussionerna kring dessa frågor är människor som helt enkelt vill förhindra dagens ungdom från att göra samma sak som gårdagens.

Ulla Hamilton (m) menar i ett mail till Mitt i Lidingö Tidning att det är på Lidingö och inte i Stockholm Lidingös studenter tagit studenten. Det är visserligen sant men å andra sidan är det intressant att paragrafrytteri av denna typ förekommer i så hög utsträckning när det gäller studentflak som uppenbarligen är en ”oönskad” företeelse medan man i andra sammanhang framhäver Lidingö som en del av en växande diffust definierad ”Stockholmsregion”, huruvida Lidingö är en del av denna eller inte beror således på lynnet hos Ulla Hamilton, 53 och Paul Lindquist, 47 och inte de studenter, 18-19, som både är myndiga och förväntas bygga det samhälle som mest tycker att de är i vägen.

Jag försvarar på inget sätt om människor beter sig illa på sina studentflak och inte heller tycker jag att frågan är speciellt angelägen, däremot tycker jag att dubbelmoralen och översitteriet är värt att uppmärksamma. Hur ska man kunna ta allt det ansvar som åläggs och bete sig vuxet och belevat om man ständigt förväntas göra motsatsen? Där ligger enligt mig det stora problemet i frågan.