Rikligt tal om den kommunala musikskolan vid budgetfullmäktige

Vid budgetförhandlingarna i kommunfullmäktige den 29/11 pratades det mycket och varmt om musikskolan. Nästan lite för mycket. Varje parti måste gå upp och bedyra att man tycker att musikskolans verksamhet är viktig, bör prioriteras och att avgiften är för hög. Dock finns uppenbarligen inte den politiska viljan att sänka avgifterna, inte hos majoriteten i alla fall. Förslag som lämnades in av andra partier rörde en minskning av avgiften till 1200 kronor (c) och en minskning med 50 % (mp). Problemet är nu inte endast den väldigt höga avgiften, det framhölls också i debatten att man borde utöka antalet undervisningstimmar och dylikt. Många av förslagen är bra. Miljöpartiets markering att man vill gå långt är exempelvis lovvärd. Jag har tidigare ironiserat över stadens vilja att toppa olika nationella listor och att det möjligen är därför (för att Lidingö har den högsta avgiften i Sverige) som majoriteten inte vill sänka avgiften. Argumentet att man också försvarar den höga avgiften med den låga kommunalskatten är inte helt och hållet relevant. Framförallt med tanke på att lidingöborna “fritt” ska få välja vad man vill lägga de övriga pengarna på. Skattesänkningarna har varit höga i kommunen men de räcker näppeligen till att finansiera en termin i den kommunala musikskolan, något som också är ironiskt. Hycklandet om att musikskoleavgifterna skulle vara ett problem är utbrett men viljan att ta ansvar och finansiera detta är betydligt mindre.

Det finns också en underlig idé i det faktum att musikskolan ligger under taket för utbildningsnämnden istället för kultur- och fritidsnämnden. Eftersom de övriga skol och utbildningsnivåer som hanteras av utbildningsnämnden är obligatoriska (undantaget Komvux och gymnasieskolan). Detta torde innebära att musikskolan, liksom Sagateatern, borde ligga under kultur- och fritidsnämnden. Jag kan inte se någon anledning att lägga musikskolan under utbildningsnämnden utom möjligen att de, för tillfället, håller sin undervisning i den kommunala skolans lokaler.

I det vänsterpartistiska budgetförslaget för 2011 tillförs musikskolan 2.000.000 kronor för sänkta avgifter och förbättrade arbetsbetingelser för lärarna. Detta är en förhållandevis stor satsning som görs i anda av vår syn på kultur som en rättighet istället för ett privilegium.

Miss i Blå Timmens rapportering

Jag har just (!) upptäckt moderaternas närradiosändningar i Blå Timmen. Dessa är faktiskt väldigt proffsiga och en eloge bör ges till Michael Anderberg, som tagit över programledarskapet från Kjell Treslow. Dock är det jag vill påpeka ett faktafel som förekommit i ett antal olika sändningar med Blå Timmen. Vid två tillfällen har man intervjuat den nytillträdda kommunfullmäktigeledamoten Ida Drougge. Man har vid dessa tillfällen påstått att Ida Drougge är Lidingös yngsta kommunfullmäktigeledamot. Det stämmer inte. Moderaterna på Lidingö verkar ha missat att Miljöpartiet fick fyra platser i kommunfullmäktige. En av dessa fyra, utöver Anna Stensson, Thomas Bengtsson och Pontus Magnusson Jansson, var Kristina Svenserud. Kristina är 18 år och således är Ida Drougge inte den yngsta kommunfullmäktigeledamoten.

Budgetförhandlingar i kommunfullmäktige

Idag och imorgon är det dags för budgetförhandlingar i Lidingö kommunfullmäktige. Vänsterpartiet Lidingö finns som bekant inte längre representerat i församlingen men under morgondagen kommer jag likväl fälla ett antal kommentarer om budgetförhandlingarna från ett vänsterpartistiskt perspektiv.

"Polisen ägnar sig åt kreativ bokföring" - Debattartikel med Lidingöanknytning i dagens Aftonbladet

I dagens Aftonbladet finns en debattartikel av Helena du Rées (doktor i kriminologi)och Thomas Bengtsson (miljöpartistisk kommunalpolitiker på Lidingö). Artikeln har rubriken “Polisen ägnar sig åt kreativ bokföring” och handlar om hur brott göms undan i statistiken som uppklarade trots att utredningarna lagts ner utan att polisen vidtagit några åtgärder. I artikeln exemplifieras detta fenomen med ett specifikt fall, nämligen händelsen som drabbade mig, när mitt hem vandaliserades av högerextremister i slutet av september.

Läs artikeln här

Minst en artikel i nästa nummer av Clarté

Svenska Clartéförbundet är en av de organisationer där jag är medlem. Förbundet ger ut den oberoende socialistiska tidningen Clarté, en idétidsskrift med en spridning på cirka 1000 exemplar per nummer. En liten men kvalitativ vänstertidning med andra ord. Clartés funktion handlar främst om den kreativa diskussionen om vänsterns dåtid, nutid och framtid. Enligt mig är tidningen klart läsvärd.

Nu när jag lobbat lite för tidningen Clarté i sig ska jag lobba lite för den artikel jag bidrar med i kommande nummer. Artikeln handlar om nödvändigheten av att skapa en rågång mellan den odemokratiska våldsvänstern och den parlamentariska och legitima vänstern.

Var som ännu inte är klart är om en kortare text av mig, angående moderata partisekreteraren Sofia Arkelstens bjudresor i relation till utrikesminister Carl Bildts intressen i Lundin oil och deras härjningar i Sudan, också ska tas med i tidningen.

Jag tycker att alla som är intresserade av att följa eller delta i den politiska diskussionen över huvud taget, borde teckna en prenumeration på Clarté, det kan du göra här. För er som bor på Lidingö kan det vara intressant att veta att jag försöker skriva sporadiskt i tidningen.

Svek John Mattson eller svek kommunen sina egna invånare?

Den senaste veckan har vågorna svallat höga kring John Mattsons försäljning av en fastighet i Larsberg till ett annat bolag. Den berättigade kritiken från kommunen är att kommunen inte ens fick möjlighet att lägga ett bud, trots att många kommunala verksamheter och verksamheter som är viktiga för kommunen finns i fastigheten. Dock är frågan; vem har egentligen svikit?

Visserligen har John Mattson Fastighet AB agerat på ett sätt som kanske inte är helt legitimt, när man helt förbigått kommunen i försäljningen av fastigheten, Fyrvaktaren 1. Vad som slår mig är den naiva inställningen som finns bland kommunens politiker. Man hänvisar till ett privat företags ansvarskänsla och blir moraliskt upprörda för att den kommunala verksamheten drabbas. Frågan är dock inte huruvida John Mattson Fastighet AB har rätt att sälja eller inte. Den rätten har de utan tvivel. Kanske borde man fråga sig vad som är tanken bakom försäljningen? Kan det inte vara så att John Mattson sålt fastigheten för att kunna rädda sina övriga fastigheter i kommunen? Den möjligheten finns faktiskt. Självklart borde man ha frågat kommunen om de vill köpa fastigheten, dock är det knappast så att företaget har någon skyldighet att göra det.

Ansvaret för att kommunens verksamheter inkvarteras i fastigheter där verksamheten har en långsiktig framtid är helt och hållet kommunens. Samtidigt som man förlitar sig på privata fastighetsägare så slaktar man den kommunala välfärden i form av Lidingöhem AB. Det är på något sätt absurt att helt lägga kommunal verksamhet i knäet på privata företag.

Nu förväntar sig alla, från Mårten Dahlberg (s) till Paul Lindquist (m) att John Mattson “tar sitt ansvar” för att verksamheterna; Allhuset, Föreningsgården, Lägenhetshotellet och gruppboendet, får nya lokaler. Det är inte John Mattsons ansvar, det är helt och hållet kommunens ansvar. Oddsen att verksamheterna inkvarteras i andra hus som ägs av John Mattson är ganska stora, oddsen att de inkvarteras i fastigheter som ägs av privata hyresherrar är ca 95 % och oddsen att de inkvarteras i kommunalt ägda fastigheter är i princip obefintlig. Alltså är det nästan omöjligt att fastigheten inkvarteras på ett säkert sätt, där den är ohotad.

Inte för att vara negativ, men… - 300.000.000 till hade ju gjort lite skillnad

Lidingö har varit ett gott föredöme för många andra kommuner i landet. Kommunen har nämligen pensionssparat för att kunna betala av pensionsskulden. Det är föredömligt. Många kommuner har inte sparat en enda krona. Dock finns en annan, kanske lite mörkare syn, på situationen, nämligen att, som oppositionsrådet Mårten Dahlberg (s) påpekar, tillgångarna hade varit större än skulderna om staden inte spekulerat bort 300 Mkr på börsen efter försäljningen av Lidingö Energi.

Det finns något absurt i att 300 Mkr i praktiken bara har försvunnit. Det överskott som funnits kvar efter avbetalning av pensionsskulden skulle ha kunnat användas till vettiga satsningar i kommunen, exempelvis, som Vänsterpartiet Lidingö föreslår i sitt budgetförslag för 2010, fler heltidsanställda inom äldrevården. Dessa pengar har istället försvunnit ut på den fria marknaden och försvunnit, något som ofta händer i den “fantastiska spekulationsekonomin”. Kommunfullmäktigemajoritetens tro på den fria marknadens oändliga fördelar har i praktiken snott 300 miljoner kronor från skattebetalarna. Den som anser att pengar från kommunens invånare bör användas ansvarsfullt borde per automatik bli förbannad på detta ansvarslösa sätt att agera.

Stadens hemsida var snabba med att vilja radera länk till Vänsterpartiet Lidingös hemsida

Vänsterpartiet Lidingö finns inte längre representerat i kommunfullmäktige. Dock finns partiet representerat i nämnder och kommunstyrelsen fram till årsskiftet. Dock försvann länken till partiets hemsida hastigt och lustigt från kommunens hemsida efter valet. När jag på uppdrag av styrelsen för partiföreningen mallade till Lidingö stad och påpekade att partiet skulle finnas representerat i förtroendevalda organ i nästan ett kvartal till så fick jag svaret att det på stadens hemsida bara finns länkar till de partier som har representanter i kommunfullmäktige. Dock är rubriken på hemsidan endast “politiska partier”, inte “politiska partier i kommunfullmäktige”.

Detta skulle kunna pekas ut som en parentesfråga men det är i själva verket inte alls fallet. Kommuninvånarna i Lidingö har all rätt att kunna kontakta de politiska partierna som finns på förtroendevalda poster för att ge synpunkter, utkräva ansvar eller ställa frågor. När ett parti då inte finns att få tag på via kommunens hemsida blir det inte likvärdigt.

Nu finns en tyst överenskommelse mellan kommunen och partiföreningen om att länken ska ligga kvar fram till årsskiftet, dock finns också ännu en aspekt, nämligen att kommunen bör avvakta Valprövningsnämndens utlåtande innan man tar bort länken från hemsidan. Nu påpekas därför mycket riktigt att partiet väntar på utlåtande från valprövningsnämnden. Dock har vi berövats rätten till att ha vårt partimärke på hemsidan och har istället en kort text där det förklaras att vi finns kvar i kommunstyrelse och kultur- och fritidsnämnden samt inväntar resultat från valprövningsnämnden angående mandatfördelningen.

Stadens hemsida har tidigare flitigt missbrukats av kommunstyrelsen som gått ut med pressmeddelanden om saker som inte gått igenom i kommunfullmäktige ännu. Exempelvis har man skrivit glatt om den vägtunnel som nu inte blev verklighet. Ibland undrar man rent av om kommunens hemsida sköts av moderata partikansliet eller tjänstemän på kommunen. Jag vill minnas att Jan Fjellander (mp) riktat skarp kritik mot denna hantering vid ett kommunfullmäktigemöte tidigare i år.

Det faktum att länken försvann så fort från hemsidan är dock fortfarande lite oroande, är det en administrativ miss eller är det ett uttryck för synen på Vänsterpartiet som inte är tillräckligt fint för att finnas representerat på Lidingö stads hemsida? Det kanske inte gifter sig så bra med det “varumärke” som Lidingö vill ge sig självt att det faktiskt finns en socialistisk och feministisk opposition i kommunen?

Tidigare samarbete med Helena Bargholtz upptäcks genom en titt i de historiska rullorna

[foto: Samuel Scherman]
Jag upptäckte idag när jag satt och tittade på den politiska bloggosfären för Lidingö kommun att folkpartiets Helena Bargholtz har uppdrag som ledamot i styrelsen för UNIFEM:s (FN-organ för kvinnors rättigheter) nationella kommitté i Sverige. Någonstans ringde en klocka. Jag kom fram till att Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm 2008 drev en hård kampanj mot porrklubbarna Cabaret Royal och Klubb Privé. Förutom ett torgmöte, med talare som Marianne Eriksson (före detta EU-parlamentariker och ledamot av styrelsen för UNIFEM-Sverige), Ida Luther Näsholm (då ordförande för Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm) och jag själv (då presstalesperson och styrelseledamot för Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm) och flygbladsutdelningar vid Odenplan så resulterade kampanjen i en debattartikel i tidningen ETC Stockholm, där också ett öppet brev till porrklubbarna publicerades. Brevet fick bred uppslutning från olika organisationer. Bland dem Feministiskt Initativ Stockholm, SSU, Stockholms antifascistiska tanter, Homosexuella socialister, Rättvisepartiet Socialisterna, Sveriges kommunistiska ungdomsförbund och just UNIFEM. I brevet framfördes krav på att klubbverksamheten omedelbart skulle upphöra.

Vi kallade lustigt nog kampanjen för APA (Antipornografisk aktion), åsyftande även andra liknande bokstavsförkortningar med en viss ironi.

Detta är endast ett kuriöst inslag. Jag har upptäckt en länk mellan mig och Helena Bargholtz som jag tror att varken hon eller jag kände till. Dock är det ju roligt att hon uppenbarligen är så pass progressiv att hon kan tänka sig att underteckna ett upprop för förbud mot porrklubbar i Stockholms innerstad.

Brevet till porrklubbarna
Artikeln i ETC

Ännu ett borgerligt kommunalråd - En farlig konsensussituation

Ingen vänsterpartistiskt representation i kommunfullmäktige och ett försvagat socialdemokratiskt parti. Det är två av resultaten av valutgången 2010. Men nu meddelas också en “grön borgerlig allians” mellan Lidingöpartiet och Centerpartiet. Detta rör sig inte bara om ett samarbete på den politiska nivån utan också en teknisk valsamverkan som resulterar i att partierna kommer att dela på en kommunalrådstjänst. Oppositionsrådet försvann med andra ord. Anledning? Den opposition som får tillgång till att tillsätta tjänsten är ingen opposition, man ser heller inte sig själva som sådan. Istället kallar man tjänsten för “kommunalråd”. Nu finns alltså fem sådana tjänster i kommunen.

Blotta idén att tillföra ännu en ja-sägartjänst i Stadshuset är rent slöseri med skattebetalarnas pengar och ett förakt mot demokratin. Demokrati är liktydligt med olika åsikter (och Ja, Tor von Sydow, det finns andra frågor än bergtunnelbygget), dessa olika åsikter kommer bäst fram om alla framför sina åsikter på samma premisser, så har det inte varit på Lidingö sedan jag kom in i kommunalpolitiken, mig veterligen inte heller sedan Sven-Erik Wånell, gammal i gemet och vänsterpartist på Lidingö sedan 70-talet, kom in i politiken. Ett konkret exempel på detta är också partistödet som cementerar en ojämnlik fördelning av skattebetalarnas pengar och så gott som garanterar moderaternas särpräglade dominans i kommunen.

En oroväckande tendens är det faktum att fem borgerliga partier delar på 4 “riktiga” kommunalrådsposter och en ursprunglig oppositionsrådspost. Det oroväckande är att den verkliga oppositionen i kommunen, det vill säga; i fullmäktige Socialdemokraterna och Miljöpartiet och utanför kommunfullmäktige Vänsterpartiet, inte har samma resurser som de övriga partierna har genom att på deltid eller heltid ha personer anställda som tillvaratar partiernas intressen. Detta innebär naturligtvis att en försvagad socialdemokratisk, miljöpartistisk och vänsterpartistisk röst i kommunen riskerar fortsätta vara relativt svag eftersom resursen det innebär att ha ett oppositionsråd berövats den verkliga oppositionen i kommunen. Dessutom är det djupt ironiskt hur Moderaterna hanterat situationen. I valet gick partiet kraftigt bakåt, vilket man hanterar genom att belöna sig själva med att anställa ännu en partifunktionär i kommunen. I detta finns något djupt oetiskt.

Vad som också bör påpekas är att vem som blir eller inte blir kommunalråd är något som bestäms av kommunfullmäktige. Vilket resulterat i att Moderaternas motdrag mot Centerpartiet och Lidingöpartiet blivit följande: Grönt kommunalråd blir den moderat som blir ordförande i Miljö- och stadsbyggnadsnämnden. Huruvida detta också ska förvandlas till ännnu en fast tjänst är oklart. Om så blir fallet har alltså moderaterna, trots tillbakagången i valet, belönat sig själva med tre kommunalrådstjänster istället för en.

När oppositionsrådsposten försvinner så försvinner också till stor del den reella oppositionen i kommunen, skönt för stadshusmajoriteten, tråkigt för de 20,26 % av Lidingöborna som la sin röst på Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna.

Hur förvånad kan Paul Lindquist bli över konsekvenserna av sin egen politik? - Angående försäljningen av Fyrvaktaren 1

Allmännyttan i Lidingö stad är närmast obefintlig. Så är det eftersom det är fult när kommunen äger saker. Nu har Paul Lindquist och Lidingös styrande majoritet hamnat i ännu en rävsax på grund av detta. Fastigheten Fyrvaktaren 1, som tidigare ägts av John Mattson Fastighet AB, ska nu säljas till fastighetsutvecklingsföretaget Alm Equity, som vill omvandla fastigheten till bostadsrätter. Eftersom kommunen äger så pass få fastigheter i Lidingö så innebär John Mattsons försäljning att de verksamheter kommunen inkvarterat i fastigheten Fyrvaktaren 1 står utan lokaler. Dessa verksamheter innefattar ett bostadshotell, ett gruppboende, Allhuset och Föreningsgården. Vad som är intressant är att Lindquist och hans vänner i den styrande majoriteten inte verkar ha förstått någonting alls av vad det innebär att kommunen gör sig beroende av privata aktörer. Detta är ett bevis, svart på vitt, på att en politik där kommunen knappt äger några fastigheter alls, är en dålig politik.

Den fria marknadens logik säger, såklart, att John Mattson har all rätt att sälja Fyrvaktaren 1 till Alm Equity. Det faktum att Paul Lindquist uttalar sig på följande vis i det pressmeddelande han skickat ut om saken är förvånande:
- Vi har under alla år haft goda relationer med John Mattson och hoppas att dessa ska kunna fortsätta även framöver. Därför utgår vi ifrån att John Mattson och den nya ägaren av Fyrvaktaren 1 tar sitt ansvar för de verksamheter som finns i fastigheten, säger Paul Lindquist.
Självklart är det bra att ha goda relationer till olika företag och John Mattson är ett ansvarstagande företag som, vad jag förstått, sköter Larsberg på ett bra sätt. Men företaget har verkligen inget ”ansvar”, vilket Lindquist försöker påskina i sitt uttalande, det ansvaret ligger hos kommunen och när kommunen inte kan ta det ansvaret är det kommunen som ska lastas för den saken, inte ett enskilt företag.

När den fria marknaden har sin gång så byter fastigheter, tjänster och varor ägare, så enkelt är det (jag förespråkar blandekonomi med starkare inslag än idag av gemensamt ägande, så har vi rätt ut den saken). Och nu är då frågan varför en moderat som Paul Lindquist, blir förvånad och upprörd när den fria marknaden har sin gång, uppenbarligen mer förvånade än en vänsterpartist. Hade kommunen inte haft den destruktiva inställning till ägande som man har så hade en situation som denna aldrig uppstått. Det faktum att Paul Lindquist blir upprörd över resultatet av sin egen politik får mig att referera till tv-programmet Veckans Kanin i TV3. Där blir en person som betett sig inkonsekvent eller oansvarigt en stor rosa kanin som förföljer henne eller honom i en vecka, kanske vore det något för kommunalrådet Lindquist?

Myrdal illustreras med Lidingöarbetare i senaste nummret av Clarté

En kär och glad överraskning slog mig när jag öppnade senaste nummret av tidsskriften Clarté. I Clartés senaste nummer illustreras en stridslysten elitistisk text av Jan Myrdal (ironiskt nog) med en bild av arbetare från Sticklinge gård på Lidingö på 1800talet. Historiens vingslag och ironin i kombination blev en fantastisk kontrast. Här vill jag bjuda på bilden.

Besök gärna Clartés hemsida, där jag bidragit med vissa texter eller läs Jan Myrdals text.

Mikael Wiehe på Overklighetens Folk

Nu har mitt projekt för "den overkliga kulturvänstern" nått nya höjder. Overklighetens folk har fått textbidrag av många spännannde figurer inom den overkliga kategorin, så som Maj Wechselmann, Lena Kallenberg, Bob Hansson och Siv Holma. En text som nu ligger ute är skriven av musikern Mikael Wiehe. Wiehe har inte skrivit något nytt enkom för Overklighetens folk men han har lånat ut en spännande text om fildelning. God läsning på Overklighetens folk!

Ett oppositionsråd gör bäst i att vara i opposition

För några dagar sedan kom diskussionen igång om hur rollen som oppositionsråd skulle utfalla, skulle den gå från Socialdemokraterna till Centerpartiet? Rent logiskt sett så är ju centerpartiet största parti i fullmäktige som inte ingår i den styrande majoriteten. Men då följer den ganska naturliga frågan; på riksplanet finns ett samarbete mellan Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet. Är Centerpartiet verkligen ett oppositionsparti? Tor von Sydow själv kommenterar saken på så vis att han inte anser att Centerpartiet är i opposition utan vill istället att även centern ska få en kommunalrådspost (som tidigare berörts här på Världen-Sverige-Lidingö så har den nya majoriteten bestämt dig för att gå från ett till fyra heltidsanställda kommunalråd).

Traditionellt sett så är ju oppositionsrådsposten en post som tillfaller det största partiet i kommunfullmäktige som är i opposition. Då kan man reflektera över huruvida ett parti kan inneha posten som oppositionsråd när man själva inte upplever sig vara i opposition. Eftersom Centerparitet på Lidingö inte upplever sig vara i opposition så kanske de heller inte gör ett fullgott jobb i den demokratiska funktion som oppositionsrådsrollen innebär. Därför kanske det vore bättre att ge denna roll till ett parti som faktiskt upplever sig vara, och inte kan tolkas på annat sätt, opposition. Socialdemokraterna har innehaft den rollen under föregående mandatperiod. Det faktum att de gick bakåt i valet innebär dock fortfarande att de är det största partiet i kommunfullmäktige som inte på något plan delar de värderingar som kommunens medborgare har valt att styras av. Det enda möjliga alternativet till att oppositionsrådsrollen tillfaller Socialdemokraterna som jag alls kan se är Lidingöpartiet. Dessa skulle kunna förvalta rollen som oppositionsråd eftersom deras värdekonservativa grundhållning i viss mån går stick i stäv med den styrande majoritetens.

Det är dock uppenbart för mig att det bara finns ett riktigt oppositionsparti på Lidingö och att det partiet är Socialdemokraterna, i viss mån också naturligtvis Miljöpartiet.

Tips till alla lokalpolitiker

Jag har ett tips till alla lokalpolitiker i Lidingö. Tipset gäller underhållningen från SVT; Titta på Starke man. Det handlar tyvärr ibland lite för mycket om verkligheten.

Framtidsmöte ska ta Lidingövänstern frammåt

Söndagen den 7/11 bjuder Vänsterpartiet Lidingö in sina medlemmar till ett möte i Anskarskyrkan klockan 13:00 för att diskutera Lidingövänsterns framtid i kommunen.

Diskussionens syfte är att ta Lidingövänstern frammåt efter den nya parlamentariska situation som uppkom i och med valresultatet 2010.

Föranmälan sker till jonas.lundgren@vansterpartiet.se

Symbolerna är viktigare än politiken i Lidingöalliansens nya program

De tre nya majoritetspartierna i Lidingö kommunfullmäktige, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna har idag lagt fram sitt program för Lidingöpolitiken fram till 2014. Intressant att notera, även om det är mer av en formsak som visar på Moderaternas nya och svagare ställning i kommunen, är att man nu utökar antalet kommunalrådsposter från en till fyra. Nu får Paul Lindquist sällskap av Minna Klintz (fp), Jessica Nyberg (kd) och Anna Rheyneuclaudes Kihlman (m).

Detta är som sagt alltså mer av en symbolisk moderat eftergift än något annat. Det signalerar att Kristdemokraterna och Folkpartiet ställt vissa krav för att stödja en fortsatt borgerlig majoritet.

Vidare ger man symboliska förslag som känns både luddiga och smått ”aha-iga”. Exempel på detta anser jag vara att ”musikskolan ska ha en central roll” i ungdomskulturen. Vad denna centrala roll konkret innebär är dock inte specificerat.

Det som går att ta på i det här programmet är ytterst lite. Omän man i mitt huvudsakliga politikområde, kulturen, vill öppna upp för fler privata initiativ som kan blanda sig in i musikskolans verksamhet för att ”brädda” densamma. Detta bör väl betraktas som någon form av marknadsanpassning. Inget nämns dock om hur avgifterna i Lidingös musikskola, som enligt SMOK (Sveriges musik och kulturskolor) är Sveriges högsta. Lidingös styre, som brukar vilja ligga i topp av olika listor (som exempelvis bästa skola, bäst på kvinnligt företagande och dylikt) kanske tycker att det är lite häftigt att för en gångs skull faktiskt ligga etta? Det faktum att man motiverar de höga avgifterna med den låga skatten framstår som allt löjligare ju högre avgiften blir i proportion till andra kommuner i Sverige.