Ja, nu är det ju någon form av valspört. Alla partier ska ut och synas och höras så mycket som möjligt. Så även Vänsterpartiet men vi har ju faktiskt haft kontinuerlig aktivitet hela sommaren så för oss är behovet av att ta igen inte lika stort. Man skulle kanske vara övermodig om man påstod att de andra partierna måste ta igen på oss men så är det ju, de har haft sommarlov och det har inte vi.
Vänsterpartiet Lidingö deltar i en hel del utfrågningar, debatter och bokbord under tiden fram till valet med bland annat bokbord i Lidingö centrum. Dessutom jobbar vi hårt för att nå ut i mediebruset genom vår fina kampanj i Lidingö Tidning som nu kommer att dyka upp ett par dagar fram över. Först ut igår vad "Fler unga i kommunfullmäktige - Vi vågar gå först".
Det har också hänt tråkiga saker i lokalpolitiken på senaste tiden. En stor del av allmännyttan i Lidingö har utsatts för stympning när kommunfullmäktige igår beslutade sig för att sälja ut hyresrätterna i Högsätra. Ida Luther Näsholm skriver mer om detta på (v)alombudsmannabloggen - Lidingö.
tisdagen den 31:e augusti 2010
tisdagen den 24:e augusti 2010
Lidingöbloggarna är många nu, Lidingövänstern är mest aktiva
Just nu duggar politiska bloggar tätt i Lidingö, men hur ser statistiken ut? Jo, den största bloggen är Världen-Sverige-Lidingö, vänsterpartistisk, den näst största bloggen är Lidingö-Sverige-Världen, moderat. Av de 10 mest Lidingöanknutna bloggarna är fyra vänsterpartistiska, tre moderata, två folkpartistiska och en kristdemokratisk.
Vad man kan konstatera är att Lidingövänstern har ett gott försprång gällande antalet uppdateringar med anknytning till Lidingö. Sammanlagt finns alltså 216 uppdateringar från vänsterpartistiska bloggar med anknytning till Lidingö, 139 från moderaterna, 36 från folkpartiet och 11 från kristdemokraterna.
Alltså kan vi konstatera att socialdemokraterna, miljöpartiet och centerpartiet saknas i statistiken. Frågan är om detta är något man förlorar på i valrörelsen. En annan intressant fråga är om det politiska bloggandet om Lidingö kommer att minska igen efter valrörelsen. Tidigare har ju faktiskt bara Lars Björndahl (m), Paul Lindquist (m) och jag bloggat politiskt om Lidingö.
Folkpartiet vågar inte satsa på skolmaten eller maten på äldreboenden, men man vågar satsa på bergtunnelalternativet
Värt att notera är folkpartisterna på Lidingö och deras till synes enorma intresse för Vänsterpartiet och vår politik. Vänsterpartiet har citerats på Lidingöliberalen inte mindre än tre gånger sedan den unga bloggen startade för några månader sedan. Det är vi glada över.
Dock är det senaste utspelet från Folkpartiet något underligt. Det är ett par talminus från utbildningsnämndens ordförande Gunnel Eklöf. Det hela handlar om att Lidingövänsterns valfråga om att höja kvaliteten på skolmaten och maten inom äldreomsorgen genom att tillaga den i tillagningskök på varje skola och äldreboende är omöjligt. Det är nämligen för dyrt. Det är intressant att i en kommun som har en av Sveriges absolut lägsta kommunalskatter säga att man inte “har råd” att satsa på kvalitet på skolmat och på äldres kost. Självklart har man inte råd med det… Folkpartiet strävar ju efter att få vara med och testa “elitklasser” i skolan, det kommer kosta pengar, folkpartiet vill ju spränga en tunnel för att underlätta bilismen och koldioxidutsläppen i kommunen, det kommer kosta astronomiska summor. Självklart har kommunen inte råd, om kommunen inte prioriterar.
Vänsterpartiet Lidingö vill prioritera skolmaten och att den håller en god kvalitet. Därför vill vi satsa pengar på den. Och att prioritera en sak är ofta att prioritera bort en annan. För att citera Mårten Dahlberg från socialdemokraterna och hans budskap på valaffischerna “Tunnel på Lidingö, bättre kan vi”. Och det gör vi ju också. Vi kan förbättra kvaliteten på skolmaten och på maten i äldreomsorgen. Vi kan minska frekvensen av mat som kastas och vi kan minimera utsläppen av koldioxidutsläpp från mattransporterna genom att skapa lokala tillagningskök för skolmat och mat till äldreboenden. Vi kan, Gunnel Eklöf och folkpartiet kan också, frågan är, vill dom?
Dock är det senaste utspelet från Folkpartiet något underligt. Det är ett par talminus från utbildningsnämndens ordförande Gunnel Eklöf. Det hela handlar om att Lidingövänsterns valfråga om att höja kvaliteten på skolmaten och maten inom äldreomsorgen genom att tillaga den i tillagningskök på varje skola och äldreboende är omöjligt. Det är nämligen för dyrt. Det är intressant att i en kommun som har en av Sveriges absolut lägsta kommunalskatter säga att man inte “har råd” att satsa på kvalitet på skolmat och på äldres kost. Självklart har man inte råd med det… Folkpartiet strävar ju efter att få vara med och testa “elitklasser” i skolan, det kommer kosta pengar, folkpartiet vill ju spränga en tunnel för att underlätta bilismen och koldioxidutsläppen i kommunen, det kommer kosta astronomiska summor. Självklart har kommunen inte råd, om kommunen inte prioriterar.
Vänsterpartiet Lidingö vill prioritera skolmaten och att den håller en god kvalitet. Därför vill vi satsa pengar på den. Och att prioritera en sak är ofta att prioritera bort en annan. För att citera Mårten Dahlberg från socialdemokraterna och hans budskap på valaffischerna “Tunnel på Lidingö, bättre kan vi”. Och det gör vi ju också. Vi kan förbättra kvaliteten på skolmaten och på maten i äldreomsorgen. Vi kan minska frekvensen av mat som kastas och vi kan minimera utsläppen av koldioxidutsläpp från mattransporterna genom att skapa lokala tillagningskök för skolmat och mat till äldreboenden. Vi kan, Gunnel Eklöf och folkpartiet kan också, frågan är, vill dom?
söndagen den 22:e augusti 2010
Låt barnen vara barn Björndahl - Fler lärare och mindre klasser, inga elitklasser på Lidingö
“Lidingö bör vara med och pröva elitklasser” så skriver Lars Björndahl på sin blogg. Vidare hävdar han att det bara är klagosånger när socialdemokrater, liksom vänsterpartister, opponerar sig mot detta. Det är snicksnack om sorteringsskolan anser Björndahl.
Elitklasserna är ett system som så tidigt som möjligt sorterar ut barn som “bra” eller “dåliga”. Det är ett oskick att en 14åring inte ska känna att hon duger. Om barn och unga ska känna den pressen kan Börndahl ta och slänga in lite mer pengar till att stärka skolhälsovården redan nu, det kommer att behövas. Prestationsångest är något som inte är främmande för någon som har en uppfattning om, dvs. inte har glömt hur det är, att få betyg. Betyg är den just nu mest tillgängliga måttstocken för kunskap, och självklart ska vi ha en skola där unga och barn kan utvecklas i sin egen takt. Men detta sker främst genom att stärka ekonomin i den offentliga sektorn så vi får in fler lärare och resurspersoner i skolan.
Kanske är detta en tydlig vägvisare. Jag som vänsterpartist vill satsa på de svaga i skolan. Björndahl som moderat vill satsa på de starkaste. Sortera agnarna från vetet om man så vill. Är utbildningskvalitet samma sak som antal lärare per elev? Nej, inte enbart. Men det är faktiskt en viktig del i att se varje barn och barnets suveräna behov. Skolmaten är en annan viktig del som engagerar mig djupt. Skolmaten ska vara god och näringsriktig och lagas i tillagningskök i skolan. Detta för att minska svinnet av skolmat som slängs, men också för att hjälpa fram eleverna genom att ge dem en kost som gör att de orkar långa skoldagar.
Lärarstödet måste öka, det märker man om man frågar föräldrar, det märker man om man frågar elever och det märker man om man frågar lärare. För fler lärare innebär mindre klasser. Man har möjlighet att få mindre klasser i skolan vilket också innebär mer hjälp till alla elever. Det är enkel matematik.
Elitklasserna är ett system som så tidigt som möjligt sorterar ut barn som “bra” eller “dåliga”. Det är ett oskick att en 14åring inte ska känna att hon duger. Om barn och unga ska känna den pressen kan Börndahl ta och slänga in lite mer pengar till att stärka skolhälsovården redan nu, det kommer att behövas. Prestationsångest är något som inte är främmande för någon som har en uppfattning om, dvs. inte har glömt hur det är, att få betyg. Betyg är den just nu mest tillgängliga måttstocken för kunskap, och självklart ska vi ha en skola där unga och barn kan utvecklas i sin egen takt. Men detta sker främst genom att stärka ekonomin i den offentliga sektorn så vi får in fler lärare och resurspersoner i skolan.
Kanske är detta en tydlig vägvisare. Jag som vänsterpartist vill satsa på de svaga i skolan. Björndahl som moderat vill satsa på de starkaste. Sortera agnarna från vetet om man så vill. Är utbildningskvalitet samma sak som antal lärare per elev? Nej, inte enbart. Men det är faktiskt en viktig del i att se varje barn och barnets suveräna behov. Skolmaten är en annan viktig del som engagerar mig djupt. Skolmaten ska vara god och näringsriktig och lagas i tillagningskök i skolan. Detta för att minska svinnet av skolmat som slängs, men också för att hjälpa fram eleverna genom att ge dem en kost som gör att de orkar långa skoldagar.
Lärarstödet måste öka, det märker man om man frågar föräldrar, det märker man om man frågar elever och det märker man om man frågar lärare. För fler lärare innebär mindre klasser. Man har möjlighet att få mindre klasser i skolan vilket också innebär mer hjälp till alla elever. Det är enkel matematik.
Ett val om miljö, kön och klass
Snart är det dags för val till kommunfullmäktige. Valet i Lidingö handlar om miljöfrågor, kön och klass. Så enkelt är det egentligen. Den nuvarande majoriteten bestående av Folkpartiet och Moderaterna, med kristdemokraterna som obetydlig men välvillig svans, företräder bergtunnelalternativet för att underlätta bilismen. Visst kan det tyckas självklart när kommunalrådet inte ens tror på miljöförändringarna, en åsikt som är gammalmodig och bakåtsträvande.
Den styrande majoriteten vill snedvrida konkurrensen till förmån för storföretagen istället för småföretagen. Detta är en extremt obehaglig sanning. Småföretagare med livsmedelsaffärer i Larsberg/Baggeby/Bodal/Högsätra/Gångsätra/Skärsätra slås ut av mastodontaffärerna Ica Maxi och Willy's. Detta är inte småföretagarvänligt, det är småföretagarfientligt. Vänsterpartiet Lidingö öppnar upp för småföretagarperspektivet. Det lokala näringslivet måste gynnas.
Plånboksfrågorna gör också att många föräldrar inte har råd att sätta sina barn i den kommunala musikskolan. Det är helt absurt. Lidingö har Sveriges högsta avgifter i musikskolan. I Vänsterpartiet vill vi tvärt om sänka avgifterna i musikskolan. I vår budget för 2010 finns ett tydligt ställningstagande. En höjd kommunalskatt med 18 öre finansierar viktiga landvinningar för att utjämna skillnaderna mellan folk och folk.
Vänsterpartiet Lidingö vill att tjejlag och killag ska ha lika bra träningstider på kommunala idrottsanläggningar. Det är ingen självklarhet när tjejer idag skuffas undan i idrottssammanhang.
Skolmaten är det heller inget fel på, verkar den kommunala majoriteten tro. Men svinnet av mat som slängs är stort, maten kallnar. Vänsterpartiet Lidingö går till val på att återigen upprätta lokala tillagningskök både inom skolan och äldrevården.
Det är inte lätt att ta ställning. Men det är väldigt lätt att se orättvisorna inom kommunen och se vilka som har svaren. Det är Lidingös opposition. Framförallt Socialdemokraterna, Vänsterparitet Lidingö och Miljöpartiet.
Den styrande majoriteten vill snedvrida konkurrensen till förmån för storföretagen istället för småföretagen. Detta är en extremt obehaglig sanning. Småföretagare med livsmedelsaffärer i Larsberg/Baggeby/Bodal/Högsätra/Gångsätra/Skärsätra slås ut av mastodontaffärerna Ica Maxi och Willy's. Detta är inte småföretagarvänligt, det är småföretagarfientligt. Vänsterpartiet Lidingö öppnar upp för småföretagarperspektivet. Det lokala näringslivet måste gynnas.
Plånboksfrågorna gör också att många föräldrar inte har råd att sätta sina barn i den kommunala musikskolan. Det är helt absurt. Lidingö har Sveriges högsta avgifter i musikskolan. I Vänsterpartiet vill vi tvärt om sänka avgifterna i musikskolan. I vår budget för 2010 finns ett tydligt ställningstagande. En höjd kommunalskatt med 18 öre finansierar viktiga landvinningar för att utjämna skillnaderna mellan folk och folk.
Vänsterpartiet Lidingö vill att tjejlag och killag ska ha lika bra träningstider på kommunala idrottsanläggningar. Det är ingen självklarhet när tjejer idag skuffas undan i idrottssammanhang.
Skolmaten är det heller inget fel på, verkar den kommunala majoriteten tro. Men svinnet av mat som slängs är stort, maten kallnar. Vänsterpartiet Lidingö går till val på att återigen upprätta lokala tillagningskök både inom skolan och äldrevården.
Det är inte lätt att ta ställning. Men det är väldigt lätt att se orättvisorna inom kommunen och se vilka som har svaren. Det är Lidingös opposition. Framförallt Socialdemokraterna, Vänsterparitet Lidingö och Miljöpartiet.
söndagen den 15:e augusti 2010
Vänsterpartiet på Stockholms Kulturfestival
Idag har bokbord hållits av Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott på världens längsta bokbord, som avslutar Stockholms kulturfestival. Arrangemanget gick bra. Vi delade ut många flygblad, sålde böcker och förde intressanta politiska diskussioner. På plats fanns Ann-Mari Engel (ledamot av kulturnämnden i Stockholm stad och ordförande i Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott), Jonas Lundgren (ledamot av Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott och kulturprofilerad kandidat på Lidingös kandidatlista till kommunfullmäktige och talesman i Kultur- och ungdomsfrågor i Vänsterpartiet Lidingö), Jan Hammarlund (musiker och ledamot av Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott), Britt-Louise Tillbom (ledamot av Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott) samt Torun Boucher (ledamot av Stockholms läns landsting för Vänsterpartiet). På plats fanns också CMS (Centrum för marxistiska samhällsstudier).
torsdagen den 12:e augusti 2010
Träffa Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott på Världens längsta bokbord
På söndag, den 15 augusti, ordnas Världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm (nära från Lidingö och allt). Där kommer Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott att hålla bokbord. Ni kan träffa mig och Ann-Mari Engel (utskottsordförande och ledamot av kulturnämnden i Stockholm stad för Vänsterparitet) där från klockan 11:00-18:00.
Välkommen!
Välkommen!
måndagen den 9:e augusti 2010
Ska vi gynna Lidingös småföretagare eller jätteföretagen?
Det är klart nu och det har redan börjat byggas. Men diskussionen om Ica Maxi i Larsberg måste ändå tillåtas att fortgå. Problemen med att kommunen med öppna ögon bryter ned småföretagandet i området längst Lidingöbanan är häpnadsväckande. Självklart finns det många fördelar med ett Ica Maxi, ett Lidl eller ett Willys i närheten av bostaden. Men när Ica Maxi nu byggs i Larsberg är det bara en del av Lidingöborna som har nära, och de har då nära både till Ica Maxi och Willys. Vad spelar det då för roll? Jo, det är en viktig diskussion. Ur en miljöaspekt och en konkurrensaspekt.
Miljöaspekten blir att man centrerar två jättebutiker till ett ganska litet område. Detta gör att de Lidingöbor som bor längre ifrån men ändå vill ta del av de lägre priser som kan erbjudas på jättebutikerna kommer att behöva ta sig dit på något sätt. Till Willys har det dragits en extra busslinje vilket är ett bra initiativ. Men när man handlar mycket är det smidigast att ta bilen, vilket ökar utsläppen av koldioxid.
När det gäller konkurrensaspekten kan man också tycka att det finns något underligt att på ena sidan av Södra kungsvägen ha en jättebutik och på den andra sidan ha en annan. Det blir väldigt underligt. Dessutom kommer småhandlarna i den omedelbara närheten till jättebutikerna också att tappa kunder till dessa. Det gynnar storföretagen men utarmar småföretagen. Personligen anser jag att man bör gynna det lilla initiativet snarare än det enorma imperiet.
Miljöaspekten blir att man centrerar två jättebutiker till ett ganska litet område. Detta gör att de Lidingöbor som bor längre ifrån men ändå vill ta del av de lägre priser som kan erbjudas på jättebutikerna kommer att behöva ta sig dit på något sätt. Till Willys har det dragits en extra busslinje vilket är ett bra initiativ. Men när man handlar mycket är det smidigast att ta bilen, vilket ökar utsläppen av koldioxid.
När det gäller konkurrensaspekten kan man också tycka att det finns något underligt att på ena sidan av Södra kungsvägen ha en jättebutik och på den andra sidan ha en annan. Det blir väldigt underligt. Dessutom kommer småhandlarna i den omedelbara närheten till jättebutikerna också att tappa kunder till dessa. Det gynnar storföretagen men utarmar småföretagen. Personligen anser jag att man bör gynna det lilla initiativet snarare än det enorma imperiet.
onsdagen den 4:e augusti 2010
Falkvinge + pedofiler = Sant
För länge sedan har vi insett att Piratpartiet är någon form av extrema nyliberaler. Jag har redan uppmärksammat att man i Europaparlamentet valt in en före detta porrfilmsproducent, att man vill legalisera sexköp och narkotika. Men nu har partiet sjunkit under riksdagsspärren och därför börjat ragga på en ny grupp väljare, pedofiler. Piratpartiet gör idag ett utspel där man vill legalisera innehav av barnpornografi. Ingen seriös människa kan längre alls ha någon aktning för Rick Falkvinge och hans hejdukar. Jag tänker inte ens lägga fram någon argumentation angående varför det skulle vara fel att legalisera innehav av pornografiska bilder på barn. Det räcker helt enkelt med att konstatera att det är en fråga som Piratpartiet går till val på.
Läs (v)alombudsmannabloggen - Lidingö
Jag vill bara åter igen uppmana till läsning av (v)alombudsmannabloggen - Lidingö, en blogg som skrivs av mig och Ida Luther Näsholm i våra roller som valombudsmän för Vänsterpartiet Lidingö. Här skriver vi om det pågående valarbetet men vi kommenterar också den förda och den föreslagna politiken i Sverige och världen.
(v)alombudsmannabloggen - Lidingö
(v)alombudsmannabloggen - Lidingö
tisdagen den 3:e augusti 2010
Israel och antisemitismen
Det händer alltid. På 1970talet beklagade sig socialdemokrater och liberaler över att den växande ungdomsvänstern alltid skällde dem för kapitalister om de sa ett enda positivt ord om marknadsekonomi eller privat företagande, en beskyllning som i de flesta fall saknar mycket av substans.
Nu har dessa människor som klagade så över att bli skällda för kapitalister blivit lite äldre och sitter lite tryggare på sina betongstolar på ledarsidor och nyhetsredaktioner. Nu handlar det allt mer sällan om slentrianbeskyllningar om kapitalism. Istället handlar det om att de själva riktar det vapen som tidigare riktats mot dem.
Tidningar som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har alltid varit mer eller mindre intimt knutna till de borgerliga partierna, den liberala och konservativa livssynen. Detta har inneburit att man i allt väsentligt på ledarplats återgett en agenda som ens finansiärer, läsekrets och eller tittare är bekväma med. I detta finurliga lilla, eller kanske snarare enormt stora, paket ingår en naiv syn på Israel. Få borgerliga företrädare har idag något negativt att säga om Israel, häpnadsveckande få. Regeringen Persson hade samma problem. Trots att Israels agerande ofta handlar om regelrätta brott mot mänskliga rättigheter, internationella fördrag, FN-konventioner och sunt förnuft så envisas man med att försvara landets handlingar i utrikespolitiska frågor. Avhållsamheten var exempelvis en dygd när det handlade om att fördöma sexdagarskriget mellan Libanon och Israel 2008.
Dock finns det de som fördömer israeliskt handlande. Och dessa är ofta på vänsterkanten. Det går inte att påstå att vänsterns syn på palestiniernas sak inte ofta är lika enögd. Dock går det att konstatera att vänstern faktiskt ibland ifrågasätter det agerande som grupperna på Gazaremsan står för. Självmordsbombningarna har exempelvis jag själv skrivit om tidigare här på Världen-Sverige-Lidingö och tagit avstånd från. Dessa pågår frekvent och det måste stoppas.
Problemet när det kommer till att ifrågasätta israeliskt agerande är ofta att man alltså slentrianmässigt beskylls, inte för kapitalism, utan för antisemitism. Det ironiska är ju för min del att de riktiga antisemiterna, nazister och nynazister faktiskt hotar och trakasserar mig och mina vänner på denna kant i politiken. Jag har stått öga mot öga med nynazister som varit ute efter att slå mig på käften, det är jag ganska säker på att Marie Abrahamsson eller någon av hennes kompisar på SvD inte har. Här finns högerns problem enligt mig, de vill på fullt allvar måla ut de mest frekventa och konsekventa antirasisterna som antisemiter för att de kritiserar Israel. Detta kan man nämligen inte göra utan att bli beskylld för antisemitism. “Jag borde ha vetat att det skulle komma men jag blir lika förvånad och upprörd varje gång” som Åsa Lindeborg sa i en debatt på Publicistklubben 15 september 2009 angående hennes publicering av en artikel skriven av Donald Broström som tog upp den förmodat systematiska stölden av organ från mördade palestinska barn och ungdomar. Lindeborg kritiseras här bland annat för att hon inte petat in i Broströms artikel att man känner till myten om att “judar äter upp arabiska lik”. Detta hävdar Jan Guillou, och enligt mig helt riktigt, inte hade spelat någon som helst roll om det hade funnits i artikeln eller ej. Problemet är nämligen att hade denna lilla och helt onödiga passus förts in i Donald Broströms text så hade israelvännerna sagt; Titta, så måste han skriva för att övertyga folk om att han inte är antisemit. Det hela blir så att säga en Kafkaprocess där man aldrig kan göra rätt eller komma ut med livet i behåll utan ständigt måste skyllas för denna antisemitism, trots att det inte finns något självklart samband mellan att kritisera Israel och att vara antisemit, även om Muhammed Omar dragit den slutsatsen och därmed skämt ut sig inför hela Sverige.
Nu har dessa människor som klagade så över att bli skällda för kapitalister blivit lite äldre och sitter lite tryggare på sina betongstolar på ledarsidor och nyhetsredaktioner. Nu handlar det allt mer sällan om slentrianbeskyllningar om kapitalism. Istället handlar det om att de själva riktar det vapen som tidigare riktats mot dem.
Tidningar som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har alltid varit mer eller mindre intimt knutna till de borgerliga partierna, den liberala och konservativa livssynen. Detta har inneburit att man i allt väsentligt på ledarplats återgett en agenda som ens finansiärer, läsekrets och eller tittare är bekväma med. I detta finurliga lilla, eller kanske snarare enormt stora, paket ingår en naiv syn på Israel. Få borgerliga företrädare har idag något negativt att säga om Israel, häpnadsveckande få. Regeringen Persson hade samma problem. Trots att Israels agerande ofta handlar om regelrätta brott mot mänskliga rättigheter, internationella fördrag, FN-konventioner och sunt förnuft så envisas man med att försvara landets handlingar i utrikespolitiska frågor. Avhållsamheten var exempelvis en dygd när det handlade om att fördöma sexdagarskriget mellan Libanon och Israel 2008.
Dock finns det de som fördömer israeliskt handlande. Och dessa är ofta på vänsterkanten. Det går inte att påstå att vänsterns syn på palestiniernas sak inte ofta är lika enögd. Dock går det att konstatera att vänstern faktiskt ibland ifrågasätter det agerande som grupperna på Gazaremsan står för. Självmordsbombningarna har exempelvis jag själv skrivit om tidigare här på Världen-Sverige-Lidingö och tagit avstånd från. Dessa pågår frekvent och det måste stoppas.
Problemet när det kommer till att ifrågasätta israeliskt agerande är ofta att man alltså slentrianmässigt beskylls, inte för kapitalism, utan för antisemitism. Det ironiska är ju för min del att de riktiga antisemiterna, nazister och nynazister faktiskt hotar och trakasserar mig och mina vänner på denna kant i politiken. Jag har stått öga mot öga med nynazister som varit ute efter att slå mig på käften, det är jag ganska säker på att Marie Abrahamsson eller någon av hennes kompisar på SvD inte har. Här finns högerns problem enligt mig, de vill på fullt allvar måla ut de mest frekventa och konsekventa antirasisterna som antisemiter för att de kritiserar Israel. Detta kan man nämligen inte göra utan att bli beskylld för antisemitism. “Jag borde ha vetat att det skulle komma men jag blir lika förvånad och upprörd varje gång” som Åsa Lindeborg sa i en debatt på Publicistklubben 15 september 2009 angående hennes publicering av en artikel skriven av Donald Broström som tog upp den förmodat systematiska stölden av organ från mördade palestinska barn och ungdomar. Lindeborg kritiseras här bland annat för att hon inte petat in i Broströms artikel att man känner till myten om att “judar äter upp arabiska lik”. Detta hävdar Jan Guillou, och enligt mig helt riktigt, inte hade spelat någon som helst roll om det hade funnits i artikeln eller ej. Problemet är nämligen att hade denna lilla och helt onödiga passus förts in i Donald Broströms text så hade israelvännerna sagt; Titta, så måste han skriva för att övertyga folk om att han inte är antisemit. Det hela blir så att säga en Kafkaprocess där man aldrig kan göra rätt eller komma ut med livet i behåll utan ständigt måste skyllas för denna antisemitism, trots att det inte finns något självklart samband mellan att kritisera Israel och att vara antisemit, även om Muhammed Omar dragit den slutsatsen och därmed skämt ut sig inför hela Sverige.
måndagen den 2:e augusti 2010
Lyckat Stockholm Pride i år
Årets Pridefestival har varit väldigt lyckad. Paraden blev lång och fin och en av de största sektionerna hade de Rödgröna. Själv hade jag äran att vara gå längst fram i sektionen med en av de gyllene fanorna.
Många från Lidingö stod vid vägen och tittade nu när tåget går så nära kommunen i och med Prideparks nya placering vid Sjöhistoriska musèet. På det hela taget väldigt lyckat. Här bjuds på några foton från paraden. Bland annat två där jag alltså går längst fram hos de Rödgröna med guldfanan.
En av de, enligt mig, vikigaste av alla sektioner i paraden var "Marching for those who can't". Denna sektion uppmärksammar det utbrädda våldet mot och intolleransen mot HBTQ-personer i länder som bara ligger på andra sidan östersjön. Baltic Pride och andra Prideparader runt om i Europa attackeras årligen av högerextremister och kristna fundamentalister. Detta förtjänar att uppmärksammas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
