Feltryck på valsedeln kan kosta partiföreningen 1000 kronor

När valsedlarna lades ut på internet för Lidingös lokala kandidater till kommunfullmäktige för Vänsterpartiet uppmärksammades ett tryckfel. Förstakandidaten, Ida Luther Näsholm, som är en ung politiker har plötsligt blivit 10 år äldre och står som 34 år istället för 24 år.

Vänsterpartiet Lidingö har skickat in sin valsedel till Vänsterpartiet centralt för vidarebefodring till tryck. Nu har plåten sats, men partiet centralt har klantat till det. Detta kan komma att kosta Vänsterpartiet Lidingö 1000 kronor. Det är illa att partiet på central nivå begår misstag som partiföreningen ska finansiera.

Lite smått och gott

Idag ska jag bli intervjuad av en student vid Stockholms Universitet som ska fråga saker om kampen mot porrklubbar. Det blir nog spännande, personen i fråga heter Mathias Berlin.

För några dagar sedan fick nynazisterna i Jobbik makten i Ungern. Jobbik som är ett strikt antisemitiskt parti kommer att styra som majoritetsregering, läs mer på Luddigt och Logiskt i Politiken.

En debattartikel om vägfrågan och Vänsterpartiets ställningstagande finns nu att läsa på (v)alombudsmannabloggen- Lidingö.

Vi är de enda som säger Nej till bergtunnelalternativet - Vänsterpartiet

Under kvällens möte i Lidingö kommunfullmäktige skulle frågan om att spika och närmare utreda bergtunnelalternativet behandlas. Vad som skedde var en mindre cirkus. Socialdemokraterna, Lidingöpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet gick tillsammans in för att återremitera förslaget, Moderaterna och Folkpartiet med stöd av Kristdemokraterna ville bifalla förslaget. Ensamt stod Vänsterpartiet Lidingö som ville att förslaget skulle avslås. Det var många åhörare i kommunfullmäktige med anledning av vägfrågan. De flesta av dessa verkade dock inte speciellt nöjda med återremitteringen som blev utgången av voteringen. Det utföll så att 19 ledamöter röstade för det förslaget och det krävs att en tredjedel av fullmäktigeledamöterna gör det (17st). Åhörarna ville att bergtunnelalternativet skulle bort och därmed avslag i likhet med Lidingövänstern.

Centerpartiet hade bytt fot först i sista sekunden och detta gjorde kommunstyrelsens ordförande Paul Lindquist riktigt arg. Han gick bland annat hårt åt Tor von Sydow (c) som han ansåg skulle vara “karl för sin hatt”.

Vänsterpartiet yrkade dock alltså rakt avslag till bergtunnelalternativet, något som jag tror kommer att visa sig vara klokt. Återremissen som blev klubbad kommer nämligen gissningsvis att leda till att Moderaterna och Folkpartiet sitter på förslaget under en tid och sedan lägger fram det påsytt, så gott som oförändrat. Och när detta sker kommer socialdemokrater, lidingöpartister, miljöpartister och centeranhängare att behöva ta ställning. För eller emot bergtunnelalternativet. Och en kvalificerad gissning är att dessa partier då kommer att gå på Vänsterpartiets konsekventa linje och yrka avslag på bergtunnelförslaget.

Rörigt blev det och en groende politisk fiendskap kan anas mellan centern och moderaterna… Dock hoppas jag att Centerpartiet står på sig i denhär frågan och att man därmed går med Lidingövänstern på den konsekventa avslagslinjen mot dumheterna att plöja ner 410 miljoner kronor i en tunnel istället för i krisdrabbade Gångsätra skola eller i en bättre äldrevård.

McHälsans ö

Tidigare har Lidingö Tidning rapporterat om att motorklubben i Gångsätra inte fick förlängt kontrakt på sin lokal. Man har också berättat om att staden har fått intresseanmälningar både från McDonalds och Max om att öppna restauranter här. Idag berättar Mitt i Lidingö Tidning om hur miljö- och stadsbyggnadskontoret inventerar marken vid den före detta motorklubben för att kunna ta fram en detaljplan för att etablera en hamburgerrestaurant på platsen.

Kanske låter jag lite gammalmodig när jag ifrågasätter prioriteringarna. Hur tänker man när man kör bort den lokala motorklubben för att ersätta den med snabbmat? Och framförallt, hur går det ihop med hälsans ö? Den slogan som Lidingö Stad förknippas med sedan länge men som man får allt svårare att motivera.

Det är inte sällan som arbetsförhållanden för människor knutna till McDonalds visar sig vara inhumana, det är inte länge sedan vi fick veta att leksakerna i våra barns Happy Meal var tillverkade av någon annans barn, ändå verkar kommunen anse att detta är en bra idé. Det är obegripligt! Hälsans ö stimulerar dessutom uppenbarligen barnfetma, allt för lite schyssta vinster, så brukar ju resonemanget gå så det är inget nytt. Jag föreslår att man anordnar en filmvisning för kommunstyrelsen och att man där visar filmerna Supersize Me av Morgan Spurlock och det avsnitt av Uppdrag Granskning som sändes den 7 april i år och handlar om svartjobb på McDonalds.

Presstöd till nazisterna - Sanningen om Nationell Idag

För några dagar sedan beslutades om presstöd för den högerextremistiska tidningen Nationell Idag. Det gör mig lite ledsen att tänka på att en tidning som ges ut av ett parti, vars medlemmar ingår i grupperingar och deltar öppet vid antisemitiska demonstrationer kan få det demokratiska samhällets stöd på detta sätt.

För ett par månader sedan skrev jag om det okloka beslutet och dess följder när Nationaldemokraterna, som också ger ut Nationell Idag, släpptes in på Värmdö Gymnasium i Stockholm för att hålla bokbord. Det hela slutade i tumult och i att en polisanmälning från elever riktades mot Nationaldemokraterna.

Partiets grumliga förflutna men även grumliga nutid gör mig kritisk till att ge presstöd till en sådan publikation. Nationaldemokraterna samarbetar öppet och tätt med bland annat Info 14, gruppen som hyllade både polismordet i Malexander och mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Partiledare Marc Abrahamsson har också blivit straffad för att ha misshandlat homosexuella under Prideparaden i Stockholm. Frågan är om det är till sådana människor vårt svenska presstöd ska gå? Det finns ett problem i att ge skattepengar till tidningar som aktivt distribueras av nynazister som de i Fria Nationalister.

Personligen anser jag inte att en tidning bör kunna få presstöd enbart på grund av ett prenumeranttal. Det bör också göras en prövning av den demokratiska lämpligheten.

På bilden ser vi vilka Nationaldemokraterna vill hänga ihop med. Detta är en skärmdump från Info14:s hemsida där vi tydligt ser reklam för Nationell Idag (numera med presstöd) och i övrigt hittar vi en artikel om hur Info14 demonstrerat ihop med Svenska Motståndsrörelsen, som bland annat attackerat mig och andra ungdomsklubbister i Ung Vänsters lokalavdelning i Lidingö.

I övrigt: Info14 anspelar på den nazistiska klassikern, de 14 orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn

Glädjande besked från valledningen för Vänsterpartiet Storstockholm

För ett par veckor sedan skickades från oss i Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott till partidistriktets valledning. I skrivelsen föreslog kulturutskottet att minst en valaffisch och minst en valstuga ska vara skapad av en kulturarbetare.

De flesta vet att vänsterpartiet har den mest kulturarbetarvänliga politiken av alla partier i och utanför riksdagen. Det har vi eftersom vi också praktiserar ett aktivt deltagande i kulturlivet. Detta ville kulturutskottet i Storstockholms partidistrikt av vänsterpartiet praktisera även i valrörelsen. Därför föreslog vi att vi ville ha det på detta vis.

För en tid sedan meddelade valledningen att vi kommer att få en kulturarbetardesignad valstuga som kommer att kunna beskådas på Medborgarplatsen. Halva segern vunnen.

Kulturutskottet i Stockholm består förutom mig av idel framstående kulturarbetare och konstnärer.
Ann Mari Engel, kommunpolitiker i Stockholm med uppdrag i kulturfrågor
Jan Hammarlund, musiker
Elisabet Hedlund, bibliotekarie
Anders Djerf, bildkonstnär och grafisk formgivare
Britt-Louise Tillbom, skådespelerska

För att koka ner det till lokala planet kan jag meddela att Lidingövänstern inte kommer att ha någon valstuga i kommunen. Dock kommer vi ha bokbord i Lidingö Centrum, aktivt mediearbete och vi kommer även att besöka grund- och gymnasieskolor i kommunen.

Lyckad kulturkväll på ABF

Idag hölls ett möte på ABF-huset i Stockholm. Mötet var en blandning av kulturpolitisk diskussion och mer konkret kultur i form av kabarén 100 år av vilsenhet.

Under mötet hölls en diskussion från scenen i vilken Siv Holma (ordförande i riksdagens kulturutskott), Anders Djerf (Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott) och jag själv, likaledes representerande Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott, deltog.

Diskussionen handlade om det rödgröna samarbetets fortskridande (Siv Holma), vänsterpartiets kulturpolitiska program, Kulturkompassen (Anders Djerf) samt det kulturpolitiska läget i Stockholms län (jag).

Mötet var välbesökt och inhyste uppskattningsvis 60 besökare.

Kabarén var också mycket uppskattad med vacker musik med historiska tongångar och med en tagg i sidan till människor som Göran Skytte.

[Fotograf: Ida Luther Näsholm]
[bilden: från vänster, Siv Holma, Anders Djerf, Jonas Lundgren]

De Rödgröna i stadshuset ser till att vi får folkomrösta om förbifart Stockholm

Nu är det klart, den 23 september 2012 kommer det att arrangeras en folkomröstning där medborgare i Stockholms län, alltså även i Lidingö, kommer att få avgöra om vi vill ha en förbifart i Stockholm eller om vi vill öka turtätheten och bygga ut kollektivtrafiken.

- Beslutet om Förbifarten ska inte avgöras i slutna rum, utan direkt av folket. Nu blir de två alternativ som det står emellan tydliga, en kollektivtrafiksatsning som binder ihop hela Stockholmsregionen eller Förbifarten. En folkomröstning är också motiverad av det faktum att frågan skär rakt igenom partiernas väljarkår, säger Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd.

Lidingövänsterns valresultat i EU-valet säger en hel del

Surfade runt lite på statistik hos valmyndigheten och hittade valresultaten för Lidingö för Vänsterpartiet. Min insikt var att de som anser sig tjäna på vänsterpolitiken är precis de som faktiskt gör det. Vänsterns största fäste bland Lidingös valdistrikt var Gångsätra Västra, ett område med relativt lågavlönad invånarskara och relativt hög andel invandrare. Det innebär ett område som totalt förbises och nedprioriteras av den nuvarande kommunmajoriteten, men inte av oss inom Lidingövänstern.

Deltar i seminarium om kulturpolitik den 20/4

Den 20/4 arrangerar Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott ett seminarium om kulturpolitik i samarbete med ABF. Platsen är ABF-huset på Sveavägen kl. 18 och inträdet kostar 100:-. På grund av händelserna på Island som har drabbat flygtrafiken kommer inte Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskotts ordförande Ann Mari Engel att kunna delta i seminariet.

Därför kommer jag att delta i seminariet i hennes ställe. Det innebär att jag kommer att diskutera på ämnet kulturpolitikens framtid tillsammans med Siv Holma från riksdagens kulturutskott.

Efter diskussionen bjuds på en kabarén 100 år av vilsenhet.

Mer information

Stärk välfärden istället för RUT! - Debattartikel publicerad i Lidingö Tidning den 16/4 - 2010

Det s.k. RUT-avdraget som infördes av högerregeringen är allom bekant. Det går ut på att subventionera hushållsnära tjänster, det vill säga städhjälp i hemmet med mera.

Samtidigt som behoven av pengatillskott i sjukvården, skolan och barnomsorgen är enorma så väljer man att lägga skattemiljoner på att göra det billigare för höginkomsttagare att få sina hem städade. Att det är just höginkomsttagare som nyttjar hushållsnära tjänster, som främst genomförs av unga tjejer, är dokumenterat i en undersökning som Statistiska Centralbyrån genomförde 2008 och som visar att endast sex promille av de som har en årsinkomst under 200 000 kronor nyttjar hushållsnära tjänster. Men inte ens dessa är speciellt intresserade av att köpa denna typ av arbeten. Endast 5 procent av svenska befolkningen som tjänar över en halv miljon om året gör det. För gemene man är det också uppenbart ointressant med hushållsnära tjänster. En undersökning som LO beställt visar nämligen att endast 1 procent av svenska folket anser att bevarandet av hushållsnära tjänster är den viktigaste valfrågan.

I Sverige ska vi ha världens bästa välfärd. Då är det ingen bra idé att kasta ut pengarna på tjänster som bara ett fåtal personer är intresserade av. Vi i vänsterpartiet är dock övertygade om att människor vill ha; bättre sjukvård, bättra skola och bättre barnomsorg. Där kan vi lägga pengarna. Samma LO-undersökning som vi tidigare refererat till visar nämligen att så många som 7 av 10 svenskar säger att man är intresserad av en stärkt välfärd i form av sjukvård, skola och barnomsorg. Det kommer vänsterpartiet att jobba för, de hushållsnära tjänsterna får den som vill ha dem betala ur egen ficka.

/Ida Luther Näsholm
Jonas Lundgren
Johan Båge
För Vänsterpartiet Lidingö

Skillnad på partimedlemmar och partiet

I Lidingö Tidning finns idag en debattartikel med namnet Stärk välfärden istället för RUT. Artikeln skrevs under av tre personer, Ida Luther Näsholm, Johan Båge samt mig. LT har dock tagit sig friheten att skriva under artikeln med Vänsterpartiet Lidingö. Det är en viss skillnad. När man skriver under en debattartikel med namn är det väldigt viktigt att det är namnen och inget annat som står.

Lidingövänsterns initiativ undertecknades av sex partiföreningar

Idag har det bekräftats att Lidingövänsterns debattartikel till partipressen angående vänsterpartistisk verksamhet i blå kommuner som jag tog initiativ till för någon vecka sedan kommer att undertecknas av sex föreningar, nämligen Tyresö, Täby-Danderyd, Norrtälje, Vaxholm, Östermalm-Värtan och vår egen, Lidingö.

Är lokala SD-föreningar pappersprodukter?

När man försöker att hålla koll på det största högerextrema partiet i Sverige, sverigedemokraterna, så kommer man snabbt fram till att det är väldigt luddigt om det verkligen finns så många lokalorganisationer som SD faktiskt påstår. När man tittar på hemsidorna ser man att det är ett i princip exakt lika dant innehåll och med samma artiklar, detta får mig att spekulera i möjligheten att hemsidorna uppdateras centralt alla på samma gång.

Besökaren kan lätt få intrycket av att det finns ett rikstäckande nät av aktiva sverigedemokratiska partiföreningar. Min teori är att det faktiskt inte ligger till så utan att det är tvärt om. Det finns hemsidor för SD även på väldigt små orter som här i Lidingö, men så mycket till partiförening verkar inte finns på många platser runt om i länet och landet.

[av princip länkar jag inte till SD:s hemsidor]

Lindquist eftersöker supportrar

På sin blogg skriver Paul Lindquist att han undrar var alla tog vägen som tycker att tunnelalternativet är bra. Han anser att det är viktigt att man går ut till försvar för det fattade beslutet. Detta är intressant. Moderata och folkpartistiska väljare, dvs. människor som stöttar den kommunpolitiska majoriteten är tysta. Kanske gillar de inte tunnelalternativet?

Det kan också ses som en spännande faktor att Lindquist i en annan artikel hävdar att eftersom även centerpartiet och kristdemokraterna står bakom förslaget så innebär det 70% av Lidingös väljare. Oppositionen yrkade dock olika saker, socialdemokraterna föreslog återremiss, miljöpartiet och vänsterpartiet reserverade sig av kostnadssjäl och lidingöpartiet av idémässiga själ. Med tanke på de åsiktsyttringar som hittills varit kanske man skulle kunna tänka sig att det i denna sakfråga är så att lidingöbornas stöd ligger hos lidingöpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern snarare än folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna och centern.

I övrigt finns en stark folkrörelse i Lidingö kanaliserad bland annat genom Kottlasjöns Vänner och boende i Östra Mölndal har också haft starka åsikter mot förslaget.

Kanske får Lindquist fortsätta ragga supporters för tunnelalternativet. Men jag tror inte att han kommer finna så många som tycker att man bör exploatera ett grönområde, köra bort (visserligen ett fåtal) boende och lägga ner 410 miljoner kronor på denna tunnel.

Lidingöpartiet presenterar sin kandidatlista till kommunfullmäktige

Det som kan sägas vara intressant med listan, förutom att Ingrid Damberg drar sig tillbaka från kommunpolitiken och lämnar över stafettpinnen som lidingöpartisternas toppnamn till ordförande Lars H Ericsson är att det på partiets valsedel finns en redovisning av yrken som är lite intressant att titta närmare på. På listan finns hela två kandidater som tituleras ”Fru”. Jag blir jätteförvånad när jag ser detta. Innebär det att två hemmafruar kandiderar till kommunfullmäktige i Lidingö? Finns det alls hemmafruar idag?
Endast 15 av 38 namn på listan är också kvinnor. Det kan vara intressant att reflektera lite över. Endast ca: 25,3% med andra ord. Tidigare har jag skrivit lite om könsfördelningen i Lidingös styrande organ och på partiernas valsedlar. Det har då visat sig att endast folkpartiet och vänsterpartiet har kvinnlig majoritet på kandidatlistorna till kommunfullmäktige.

I övrigt vill jag ge en eloge till Inger Damberg. Jag har nästan alltid diametralt motsatta åsikter mot hennes, men hon är en skarp politiker och det är alltid trevligt med någon som ifrågasätter kommunstyrelsens ordförandes auktoritet, något som få i fullmäktige vågar göra.

Personprofileringen har börjat

Vänsterpartiet Lidingö börjar nu profileringen av kandidater till kommunfullmäktige. Vi kommer härefter att göra en pressreleas för varje kandidat på vår lista till kommunfullmäktige var tionde dag fram till listans sista namn, det vill säga vid följande datum:
1. Ida Luther Näsholm; den 13/4 - 2010
2. Birgitta Ehling; den 23/4 - 2010
3. Johan Båge; den 3/5 - 2010
4. Jonas Lundgren; den 11/5 - 2010
5. Birgitta Nordin; den 21/5 - 2010
6. Vanja Forsberg; den 31/5 - 2010
7. Sven-Erik Wånell; den 10/6 - 2010

Idag publicerades personprofileringen av Ida Luther Näsholm.

Socialnämnden bör ha medborgarnas mandat

Idag publicerar Akademikerförbundet SSR en skrivelse på Newsmill där man går till angrepp mot socialnämndernas mandat att besluta i olika sociala frågor som rör invånare i kommunen. SSR hävdar att rätten till detta bestämmande bör ligga hos tjänstemännen med hänvisning till dessas utbildning och profession. Det är bara en sak akademikerförbundet har missat, nämligen det att tjänstemännen redan har stort inflytande på de processer som behandlas inom ramen för socialnämnden.

Det är väldigt underligt att denna fråga alls kommer upp. Det finns en tydligt poäng i att det finns en socialnämnd där det sitter personer som allmänheten har förtroende för och som allmänheten själva har valt till sina representanter och med mandat att fatta beslut i denna typ av frågor.

Detta skulle, i Lidingö och hela landet, betyda att alla beslut rörande de frågor som tidigare låg på socialnämndens bord helt plötsligt skulle ägas av någon annan, i detta fall alltså tjänstemännen på socialförvaltningarna. Självklart är deras kompetens stor, men så är också redan deras del i processen. Detta utspel från akademikerförbundet SSR är onödigt och har inte efterfrågats av socialförvaltningarna själva, vilket gör hela utspelet en smula märkligt.

Lidingövänstern tog initiativ till blocköverskridande reservation till förmån för mottagande av flyktingbarn

Lidingövänstern röstade i fullmäktige för mottagandet av ett antal flyktingbarn till Lidingö. Dock med en liten reservation. Vi anser nämligen att för att detta ska bli en bra integration där dessa barn får kontakt med samhället utanför förläggningen så bör Lidingö Stad också verka för att samtliga dessa barn får en kontaktfamilj/kontaktperson i Lidingö som kanske kan bjuda dem på middag ibland eller gå på bio med dem eller liknande, allt för att hjälpa till att få dem att känna sig trygga och välkomna i Lidingö. Initiativet kommer ursprungligen från Vänsterpartiet Lidingös årsmöte där Anita Dorazio var drivande i frågan.

När så Birgitta Ehlin lade fram Lidingövänsterns reservation kom instämmanden från båda blocken, Miljöpartiet instämde i yttrandet genom Pontus Magnusson Jansson och Kristdemokraterna genom Jessica Nyberg. Detta bör ses som en stor framgång.

Valfrihet inom äldrevården - Välj vad du vill utom Lidingö

I Lidingö bor många äldre människor som bott här i hela sina liv. Men det tänker kommunmajoriteten med folkpartiet och moderaterna se till att ändra på fortast kvickt, det kan utläsas av dagens nummer av Mitt i Lidingö Tidning. För cirka ett år sedan infördes en lag som stipulerar att kommunen kan upphandla platser på äldreboenden i andra kommuner än den där brukaren, d.v.s. den som får vården bor. Kommunen utnyttjar något som kallas för en “valfrihetslag” (intressant med valfrihet i samma ord som lag med tanke på att lagar är tvingande). Valfriheten går ut på att de äldre ska kunna välja att bo på äldreboenden i andra kommuner än Lidingö och att staden då betalar för deras vårdkostnader. Det hela kan låta väldigt bra om man inte nyanserar. Problemet för människor i de äldre delarna av befolkningen är att de dels tenderar att vilja bo där de bor eftersom det skapar en trygghet, dessutom är det, som Mikael Rogler (s) påpekar i Mitt i Lidingö Tidnings artikel, inte alla äldre som orkar göra något aktivt val.

En farhåga som slår mig när jag läser om kommunens nya strategi är att den på sikt kan innebära en ännu mindre andel kommunala äldreboenden i kommunen till förmån för privata entreprenörer som driver samma verksamhet. Problemet med detta är att de äldres valfrihet helt plötsligt inskränks till att, om man hårddrar det en smula, handla om i vilken annan kommun man kan tänka sig att spendera återstoden av sitt liv.

Vidare ser privata vårdenteprenörer sina brukare inte som brukare av vården utan som “kunder”. Det är graverande för den människosyn som är representativ för vinstintresset inom skola, vård och omsorg. Det är djupt oetiskt att människor kan göra vinst på att andra människor behöver utbildning eller vård. Inte för att det är fult att tjäna pengar utan för att den egna vinningen går före kvaliteten på verksamheten.

Sociala medier kanske ändå inte är speciellt ultimata

Jag har länge haft synen att bloggande, Facebook och Twitter är ultimata verktyg. Dels för att man snabbt kan meddela sig med människor och dels för att det är väldigt roligt. Visst kan man, om man som jag, har någon form av ambition med sitt skrivande och även skriver för “ickesociala medier”, det vill säga tidningar, tycka att det ibland finns ett problem i att alla helt plötsligt kan bli skribenter. Men snarare är väl det ett tecken på att alla kan äga det skrivna ordet och att alla människor har möjlighet att få sin röst hörd. Det kallas demokrati.

Dock finns det tillfällen när de sociala mediernas roll blir förtryckarens. När killen på Mc Donalds skriver i sin statusuppdatering på Facebook att han är trött på sin chef och dagen efter får sparken, eller när den nyvunna offentligheten för alla människor leder till att man missbrukar densamma till att göra livet surt för utvalda grupper eller en bestämd person. Ett exempel är när man startar Facebookgrupper för att samla människor för att driva med en specifik person på dennes bekostnad, ett sådant fall finns just nu brännande aktuellt i Lidingö. Ett annat exempel är när sverigedemokrater, i det fria ordets namn och för att gynna sin egen människofientliga politik, hänger ut icke dömda människor för att SD anser det graverande att dessa som är misstänkta för brott har ursprung i andra länder än Sverige.

Så de sociala medierna är något man kanske bör vara försiktig med. Det fria ordet och allas tillgång till det kan lika gärna ödelägga en människas liv som det kan vara den enskildes rätt att vändra sin åsikt.

En studie i marxism med VSF - Kapitalet

VSF är Vänsterns Studentförbund och det gör ofta spännande föreläsningar och annat på Stockholms Universitet (SU). En av dessa var en grundstudie i Karl Marx bok Kapitalet. 8 Filmen är intressant för den som vill fördjupa sig lite i denna intressanta bok.

Lidingömoderat till strid för direktörsbonusar!

På sin blogg skriver Paul Lindquist, kommunstyrelsens ordförande i Lidingö, att det är farligt när staten äger företag, som anledning anger han att han anser att Mats Odells åtgärd att sätta stopp för bonussystemet i TeliaSonera, där svenska staten är en av de stora aktieägarna.

Visst finns det exempel på bonussystem som varit alltför vidlyftiga, men rätt utformade kan bonusprogram dels locka och behålla bra medarbetare, dels stimulera till att företaget utvecklas i en för ägarna önskvärd riktning.
Ja, utan tvekan finns det bonussystem som är allt för vidlyftiga. Huvudproblematiken ligger dock i att bonussystem innebär mer pengar till de som redan har mest. Och det faktum att svenska folket har aktier i TeliaSonera genom skattepengar som man har betalat i skatt. Detta i sin tur innebär att det är svenska folkets pengar som ska gå till bonusar till enskilda pampar inom TeliaSonera. Det är knappast försvarbart.

När Lindquist vidare påstår att ett företags bonusprogram ska avgöras av vad som är bäst ur konkurrenssynpunkt har han naturligtvis rätt. Problemet är bara att bra ur konkurrenssynpunkt antagligen är produktutveckling och kompetent personal som arbetar på golvet med det som måste fungera för att företaget ska vara just konkurrenskraftigt. Att företaget skulle konkurrera med andra med hjälp av sina vidlyftiga bonussystem har jag väldigt svårt att tänka mig.

Vidare är det ju utan tvekan intressant att Odells påstående att han har svenska folket med sig i sin strävan att minimera bonuspaket inom företag där svenska staten har ägarintresse, totalt förkastas av Paul Lindquist med argumentet att det är populism. Frågan är hur Lindquist kan ha så lite till övers för svenska folkets åsikt om bonusprogrammen. Det säger kanske mer om Paul Lindquist än om Mats Odell.

Point made Masood Punjabi

I måndagens nummer av Mitt i Lidingö skriver Masood Punjabi om nej-sägare kontra ja-sägare och vad vilka som bör kallas nej-sägare och ja-sägare. Jag kan inte annat än instämma i det som skrivs. Trevligt att se en sådan insiktsfull artikel i lokalpressen i Lidingö.

Gubbväldet i Lidingö: Del II

När jag kikar närmare på Lidingös kommunfullmäktigepartiers kandidatlistor till kommunfullmäktige kan jag också konstatera att av de partier som presenterat kandidatlistor finns också majoritet av män på alla listor utom Folkpartiets och Vänsterpartiets.

Kandidatlistorna ser ut enligt följande:
Socialdemokraterna: 20 kvinnor 30 män - totalt 50 kandidater
Vänsterpartiet: 4 kvinnor 3 män - totalt 7 kandidater
Miljöpartiet: Ej presenterat kandidater
Lidingöpartiet: Ej presenterat kandidater
Moderaterna: 19 kvinnor 32 män - totalt - totalt 51 kandidater
Folkpartiet: 15 kvinnor 13 män - totalt 18 kandidater
Centerpartiet: Ej presenterat kandidater
Kristdemokraterna: 7 kvinnor 8 män - totalt 15 kandidater

Gubbväldet i Lidingös parlamentariskt valda organ är totalt

Idag har jag roat mig med, eller snarare förskräckt mig över sammansättningen av representantskapet i Lidingös valda organ; kommunfullmäktige, kommunstyrelse samt dess utskott, styrelser för föreningarna, bolagsstyrelser samt nämnder.

Resultatet är att jag kan konstatera att det i de organ som finns på Lidingö Stads hemsida presenterade under avsnittet Kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, utskott, beredningar, revisorer m m är resultatet att 7 av 9 presenterade grupper har en klar majoritet av män.
Gällande Övriga nämnder och beredningar som till antalet är 7 stycken har 4 stycken presenterade grupper manlig majoritet.
Förbund, styrelser m m är en annan av rubrikerna, under denna ingår presenteras 5 grupper varav 3 har klar manlig majoritet.
Det mest påtagliga och obehagliga i läsningen gäller dock Bolag, hel- eller delägda här finns ett så påtagligt gubbvälde att skammen kommer krypande. I styrelsen för Lidingöhem AB finns 15 män och 3 kvinnor. I Lidingö Stads Tomt AB finns 12 män och 2 kvinnor.

Visserligen kan man hålla med om att det är väldigt viktigt att gå efter kompetens när man tillsätter förtroendeuppdrag. Men med hänsyn till den berömvärda könsbalansen i kommunfullmäktige (24 män och 25 kvinnor) är det väldigt underligt att man alls kan försvara könsballansen i bolagsstyrelserna och övriga valda representantskap.

Lite kultur

Endast 1-2% av kulturverksamheterna i Sverige finansieras av privata sponsorer. Det är vad Lena Adelsohn Liljeroth hoppas är kultursveriges framtid. 40% av de tillfrågade kulturinstitutionerna tror att kulturen kommer att påverkas av sin finansiering och sina finansiärer. Det är oroande att kulturministern visar sig så oförmögen att lyssna på kulturarbetarna själva.

Idag kom också den glada nyheten att den nya planerade stadion i Stockholm ska inhysa operaverksamhet. Det tycker jag är en väldigt utmärkt tanke. Sport och kultur i samma arena är en fantastisk idé.

I Lidingö genomfördes i fredags en Povel Rammelföreställning med efterföljande fest. Tyvärr kunde jag inte gå själv men de som gjorde det var väldigt nöjda. I Lidingö finns också Föreningen Bokcaféts Vänner som regelbundet arrangerar kvällar med kultur i samverkan med biblioteket.