De mest inflytelserika bloggarna - Så gick det för oss lidingöbloggare

Nu har siten Politometern utsätt Sveriges mest inflytelserika politiska bloggar. Intressant att notera är att flera bloggar i Lidingö är inflytelserika. Topp 1 i listan över Lidingös bloggare är Paul Lindquist som med Lidingö-Sverige-Världen rankas på en 172:a plats. Näst mest inflytelserika lidingöbloggare är Jessica Nybergs blogg Högerspöket (plats 363). På tredjeplats kom Luddigt och Logiskt i politiken som rankades som Sveriges 474:e mest inflytelserika blogg. Världen-Sverige-Lidingö har däremot inte kommit ut som vore önskvärt vilket har resulterat i en 1330:e plats.

SPI får företrädare i riksdagen – En moderat vilde byter parti

Det kan inte känna speciellt smickrande för den moderata riksdagsgruppen, och inte för någon annan riksdagsgrupp heller för den delen, när en politisk företrädare för ens parti helt plötsligt byter fot och börjar lobba för något helt annat i riksdagen än det kan är invald för att företräda. Denna gång handlar det om Göran Thingwall som byter parti från Moderaterna till Sveriges Pensionärers Intresseparti.

Klart är att Thingwall kommer att lämna Moderaternas riksdagsgrupp, oklart är om han kommer att sitta kvar på sitt riksdagsmandat som politisk SPI-vilde. Utgår vi från det senare så kan vi konstatera nedanstående:

När man röstar in en företrädare i riksdagen så anser jag att man bör kunna vara förvissad om att den person man röstar in arbetar med det han eller hon har gått till val på. Och framförallt så har de som valt in Thingwall i riksdagen valt in honom som Moderat, inte som SPI:are, som sådan hade han sannolikt inte blivit invald i riksdagen.

När det gäller SPI så har dessa också beskrivits av Stieg Larsson och Mikael Ekman (i boken Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen utgiven av Ordfront 2001) som ett av de partier som hindrat ett fullständigt genomslag för Sverigedemokraterna, under 1990talet målade upp en bild av en motsättning mellan pensionärer och invandrare.

Att jag alls hittade denna nyhet beror på en annan Lidingöbloggare, nämligen Bjarne Grankvist (m).

Föredömligt av Kulan

Kulans fritidsgård i Högsätra ska börja ge stöd och råd till ungdomar via internet. En sådan internetbaserad fritidsverksamhet är något som det finns stort behov av. Nu har Kulan tagit det föredömliga initiativet.

Många ungdomar behöver stöd och hjälp i sin vardag, vissa saker kan man inte prata med sina föräldrar om, för att det är pinsamt, jobbigt, för att man inte har förtroende för dem eller någon annan tänkbar anledning. Fritidsgårdarna spelar här en viktig roll. Men vissa frågor och vissa problem är betydligt lättare att diskutera anonymt online än ansikte mot ansikte med den vuxne. Ett ökat vuxenstöd i vardagen kan nog också förhoppningsvis göra att ungdomar i kommunen känner sig mer säkra i hur de ska agera mot varandra sinsemellan. Det innebär nog att vi kan se en i förlängningen tryggare ungdomssituation i Lidingö.

Snart är det dags för partikongress och Lidingövänstern har för avsikt att spela en roll

Ja, om några månader är det dags för partikongress. Det är en viktig kongress, precis innan ett val måste man alltid samla sina styrkor och arbeta för ett konsensus angående viktiga frågor i partiet. Nu ska det alltså snart ske.

Jag är kandidat till en plats som kongressdelegat för Vänsterpartiet Lidingö. Det vore intressant och lärorikt och dessutom ett strålande tillfälle att knyta närmare band till vänsterpartiester ute i landet.

Kongressen är alltså partiets högsta beslutande organ och Vänsterpartiet Storstockholm ska utse delegationer från våra s.k. redskap. Vänsterpartiet Lidingö ingår i redskap Ost tillsammans med Tyresös, Nackas och Värmdös delegationer. Den 11 mars åker jag och partikamrat Johan Båge till Ostrepskapets valmöte för att försöka se till att en lidingöbo finns med bland kongressdelegaterna.

Ett försenat svar: Man måste skilja på kommunalpolitik och icke kommunalpolitik

För några veckor sedan kom ett svar på en debattartikel insänd till Lidingö Tidning av Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm genom mig själv och styrelseledamoten Johan Båge. På debattartikeln, som handlade om tre frågor vi från Ung Vänster anser är viktiga; skolmaten, musikskolan och bostadsfrågan, fick vi ett svar.

Svarsskrivaren hävdade att unga inte alls vill bo i Lidingö och att man istället bör gynna bygget av bostäder i norra djurgårdsstaden. Självklart, anser jag, måste man gynna bygget i norra djurgårdsstaden, men nu var det inte det saken handlade om, utan om ungdomars bristfälliga möjligheter att bosätta sig i kommunen på grund av det mycket lilla beståndet av billiga hyresrätter.

Bygget i norra djurgårdsstaden är bra, dock anser jag att man, vilket jag inte vet om man gjort, bör se till att minst 50% av dessa blir hyresrätter.

Problemet ligger i att vi, som Lidingöbor och aktiva i lidingöpolitiken inte har så mycket att säga till om angående ett bygge utanför kommungränsen. Det säger egentligen sig självt. Och ett bygge i norra djurgårdsstaden behöver heller inte vara en motsättning till att unga vill kunna bo i Lidingö.

Lidingömedias nya vändning

Nej, någon nedläggning av Mitt i Lidingö blir det inte. Och skönt är väl det. En gratistidning med lokala nyheter är alltid positivt, och trots de brister som kan tyckas finnas med det som ibland har kallats för ett "reklamblad med kommunnyheter". Lidingö Tidning blir dock en veckotidning. Lidingö Tidning ska istället för att utkomma varje tisdag och fredag utges endast på fredagar. Lite synd kanske, det blir gissningsvis mindre utrymme för debatt och det blir en sämre kontinuitet i uppdateringen av kommunala nyheter.

Något som gör mig hjärteglad är dock att prenumerationspriset på LT sänks och det innebär att fler personer kan hålla sig ajour med händelserna i kommunen.

Mitt i Lidingö kommmer också att fortsätta komma ut som gratistidning.

PK-liberalerna som leker med drogliberalerna i Frihetsfronten

Visst har det höjts en del röster på senaste, framförallt centarpartister verkar ha en stark förkärlek för torskars rätt i samhället och vill därför ta bort hela den svenska sexköpslagen. Dock finns det även på andra håll ”PK-liberaler” som leker med sina extremistiska motsvarigheter längst ut på den dumliberala kanten. Ett tydligt exempel är Frihetsfrontens cafékvällar i Stockholm dit ständiga föreläsare anlitas som i vanliga fall är helt seriösa samhällsdebattörer men lite i skym undan alltså leker med drogliberaler och prostitutionsvänner.

Frihetsfronten startade som en organisation drivandes nattklubbar som Trittnaha och säljandes alkohol till minderåriga och utan tillstånd. Även droger flödade fritt i verksamheten och man talade ofta om hur viktig den ultimata friheten var, någon slags anarkoliberalism.

Nu föreläser respekterade och kända samhällsdebattörer för dessa drogliberaler. En av dem är Svenska Dagbladets före detta ledarskribent och numera riksdagskandidat för Moderata Samlingspartiet, Marie Abrahamsson. En annan är den välkände ordföranden för Liberala Ungdomsförbundet (folkpartiets ungdomsförbund) Adam Cwejman.

Brist på understöd för yttrandefriheten

Jag sitter alltså inte bara i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö utan också i Kulturutskottet i Vänsterpartiet i Stockholms Län. Detta är en debattartikel jag fann i min dator nyligen men som jag anser fortfarande vara aktuell

I regeringens nya kulturproposition, som framlades i förra veckan av Kulturdepartementet och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth innehåller en hel del intressanta idéer om hur kulturlivet i Sverige ska struktureras. Ett av dessa gäller kulturtidsskrifter. Det är mycket som måste stryka på foten såhär i finanskrisens kölvatten.

Kulturpropositionens avsnitt angående kulturtidsskrifter går ut på att man vill snäva till begreppet. Det handlar om att en kulturtidsskrift, vilket tidigare varit ett relativt brett begrepp ska inskränkas till att gälla endast tidningar som har en klar kulturprofil, så som Dagens Nyheters Kulturdel som under de senaste sex åren erhållit detta stöd. Tidskrifter även de tidigare erhållit stödet till kulturtidsskrifter är exempelvis Expo, Pockettidningen R, Mana och Bang. Här kan man hitta en uppenbar gemsensam nämnare. Alla dessa tidskrifter har en tydlig politisk profil. Expo som en aktiv granskare av den högerextrema rörelsen i Sverige och världen, Pockettidningen R som en kulturtidskrift som behandlar samhällsfrågor ur ett kulturperspektiv, Mana som antirasistisk tidskrift och Bang som feministisk tidskrift. Den gemensamma nämnaren är alltså tidningar som står för saker som inte den borgerliga regeringen helt och hållet skriver under på. Man anser exempelvis att Expo tillhör den vänsterextrema rörelsen, att Bang är ett forum för kvinnor som hatar män, och så vidare.

Vi kan här se ett uppenbart problem i hur regeringen behandlar oppositionella röster. Kritik mot förslaget om inskränkningar mot kulturtidskrifter har också höjts, från båda politiska läger. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet liksom Kulturnytts krönikörer i P1 har häftigt motsatt sig kulturpropositionens inskränkningar för tolkningen av begreppet kulturtidskrift.

Man kan också diskutera problematiken ur ett annat perspektiv. Vem har rätt att definiera ett begrepp? Har staten rätt att tolka ett begrepp och bestämma att det sätt på vilket staten tolkar är det enda rätta. Expo, Bang, Pockettidningen R och Mana har alla själva beteckningen kulturtidskrifter. De upplever sina publikationer som sådana. Visst kan det bli problem när alla själva får tolka men särarten med konsten, till skillnad från exempelvis vetenskapen är ju just den att konsten och kulturen över lag, är individuell och aldrig kan bli definitiv. När någon annan berättar hur något ska tolkas eller uppfatta blir de flesta kritiska och ställer kritiska frågor. Kritiska frågor som ofta leder till visst obehag för dem som har dikterat villkoren. Man kan hoppas att så blir fallet även denna gång.

Visst kan det tyckas konspiratoriskt att påstå att kulturpropositionen innehåller någon form av försök till censur av oliktänkande medier. Men åtgärden är svår att tolka på något annat sätt än just så.

Och för att ta ännu en dimension av problematiken; har staten då inte en skyldighet att leva upp till och föra sin politik inom ramen för Sveriges grundlagar? Man kan aldrig skylla regeringen för att i och med denna förändring av synen på kulturtidskrifter, bryta mot Tryckfrihetsförordningen. Men i förlängningen kan man se att en inskränkning av den samhälleliga diskussionen, vilken måste förutsättas vara en grundbult i det demokratiska samhället.
Kulturministern hävdar att det finns andra forum att driva den diskussion och den linje som dessa fyra tidskrifter idag driver. Men frågan är på vilket sätt? Visst kan man bilda organisationer och diskussionsforum. Men problematiken ligger i att ett diskussionsforum tenderar att vända sig inåt och en organisation behöver kommunicera sina tankar via en tidskrift.
För den samhälleliga diskussionens upprätthållande behövs fria medier. Och för att många av dessa fria medier, i princip samtliga som inte är etablerade dagstidningar, ska kunna överleva rent ekonomiskt, är det nödvändigt med statligt stöd.

Kanske har regeringen bekänt färg i och med denna, till synes obetydliga åtgärd? Säkert är i alla fall att kulturpropositionen och kanske i synnerlighet kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tycker att det fria samtalet är underordnat den ekonomiska krisens följder.

Debattartikel angående kvinnojouren till Lidingö Tidning

Nedan följer en debattartikel inskickad till Lidingö Tidning av Lidingövänstern genom Ida Luther Näsholm, Johan Båge, Birgitta Ehlin och mig.

Det finns en poäng med att en kvinnojour drivs i privat regi och av frivilliga krafter. istället för att vara en kommunal verksamhet. En anledning är att de kvinnor som vänder sig till en kvinnojour ofta har ett specifikt skyddsbehov där möjligheten att få slippa journalföras hos socialtjänsten är en viktig del av det nödvändiga skyddet, antingen för att hindra att en tredje part får reda på var kvinnan finns och hur deras situation ser ut, eller för att göra det möjligt för de kvinnor som av någon anledning inte vill uppsöka socialtjänsten att ändå kunna få någon form av skydd och hjälp

Det är ur säkerhetssynpunkt för de kvinnor som vänder sig till en kvinnojour. Dessa kvinnor har nämligen ett specifikt skyddsbehov.
I Lidingö har kvinnojouren under tre år drivits av Röda Korset. Det har varit en verksamhet som gjort skillnad för människor. För kvinnor och kanske framförallt för barn. Den frivilliginsatts som gjorts av Röda Korset och dess medlemmar är beundransvärd.
Finansieringen av kvinnojourens verksamhet har kommit från kommunalt håll. Men inte med kommunens pengar. Det bidrag som kommunen anslagit till kvinnojouren har varit ett bidrag som kommunen i sin tur erhållit för verksamheten från Stockholms Läns Landsting. Nu lägger Röda Korset ner verksamheten. Man säger att man, för att kunna bedriva verksamheten på ett bra sätt är i behov av en person anställd på deltid och man är i behov av en egen lokal. Från Vänsterpartiet Lidingös sida tycker vi att dessa saker är fullt rimliga om vi ser till vad vi får ut av den verksamhet som Röda Korsets kvinnojour bedriver.

Våld mot kvinnor i nära relationer är ett samhällsproblem som finns överallt, även i vår närhet. Och det är ett problem som måste bekämpas överallt, även i vår närhet och av oss. Därför anslog Vänsterpartiet Lidingö i sitt förslag till budget en summa på 100 tusen kronor till frivilligorganisationer. Detta låg under socialnämnden i vårt budgetförslag för att tydligt markera vilket typ av frivilligarbete vi vill att dessa pengar ska gå till. 100 tusen kronor är långt ifrån att finansiera det som Röda Korset behöver för att kunna bedriva sin verksamhet. Men det är i alla fall något. I den budget som antogs av majoriteten i fullmäktigt, framlags av Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet fanns något bidrag till kvinnojouren i Lidingö över huvudtaget inte med.

Vi menar att det som Röda Korset behöver för att bedriva sin verksamhet är fullt legitimt. En kvinnojour i Lidingö är nödvändig, precis som i alla andra kommuner i Sverige.

/Ida Luther Näsholm
Jonas Lundgren
Birgitta Ehlin
Johan Båge
För Vänsterpartiet Lidingö

Bra kan bli mycket bättre

Under 2009 tog Lidingö emot 89 flyktingar sammanlagt. Resultatet är relativt bra. Men man bör se det som att den inskränkta bostadspolitiken är anledningen till att vi inte har kunnat ta emot fler.

Avvecklingen av det kommunala ägandet av bostäder genom det allmännyttiga företaget Lidingöhem är ett stort misstag. De allmännyttiga bostäderna är de som oftst inhyser flyktingfamiljer. Detta innebär att dessa bostäder behövs.

Ett utökat avtal med migrationsverket skulle göra att Lidingö kunde åta sig att ta emot betydligt fler människor. 150 personer vore exempelvis en bra rimmlig nivå.

Helt riktigt herr Fjellander

I dagens nummer av Lidingö Tidning konstaterar miljöpartiets Jan Fjellander att det bor många miljonärer i Lidingö men att Lidingö behöver en mer blandad befolkning. Det är intressant att se att dessa miljonärer, som ändå är relativt få, har ett så pass stort inflytande att Lidingö fått rykte som en ö där endast höginkomsttagare lever. Det stämmer ju inte, precis som Jan Fjellander konstaterar.

Ytterligare en självfördjupning - en undersökning av de mest inflytelserika vänsterbloggarna i Sverige

Idag publicerades en lista över de mest inflytelserika vänsterpartistiska bloggarna i Sverige. Förvånande och roligt nog hamnade mitt mer ideologiinriktade projekt Luddigt och Logiskt i Politiken på 53:e plats på listan.

Världen-Sverige-Lidingö hamnade på en betydligt mindre smickrande 183:e plats.

Undersökningen går att hitta på Politometern

Clarté

Nu finns, för alla som eventuellt kan vara intresserade, min artikel Iakttagelser inifrån - En betraktelse av vänsterrörelsen att läsa på Clartés hemsida. För att göra lite reklam för Clarté kan jag berätta att tidningen utkommer åtta gånger om året. Den ges ut av Svenska Clartéförbundet och är en läsvärd svensk kulturtidsskrift som inrymmer debatt från socialistiskt håll. Tidningen är oberoende socialistisk. En prenumeration kostar i dagsläget endast 150 kronor. För 180 kronor kan du också gå med i Svenska Clartéförbundet.

Väl värt ett besök även för alla Lidingöbor som är intresserade av politisk teori och idédebatt.
Clartés hemsida: Clarté
Min artikel i Clarté: Iakttagelser inifrån - En betraktelse av vänsterrörelsen

Dags för lite skärpning - Låt rösträttsåldern vara och förbli 18 år precis som myndighetsåldern

Pontus Magnusson Jansson har föreslagit i en motion till kommunfullmäktige att Lidingö ska ingå i ett försök som innebär att man under en testperiod sänker rösträttsåldern från dagens 18 år till 16 år. Detta är enligt mig ingen bra idé. Kommunal demokrati är precis lika viktig som demokrati på det nationella planet. I Sverige har vi en myndighetsålder på 18 år och det finns anledningar till att rösträttsåldern sammanfaller med den ålder då man blir myndig. Vid 18 års ålder anses man enligt svensk lag vara mogen att ta ansvar för sig själv. Vid 16 års ålder anses man enligt svensk lag inte vara det. Detta är ett förslag i samklang med Moderata Ungdomsförbundets medlemsraggningskampanjer där man vill sänka åldern på systembolaget. Om man vid 18 års ålder anses mogen och vuxen nog att ta ansvar för sig själv anses man också mogen för att delta i den demokratiska processen och ställa upp till förtroendeuppdrag och liknande i parlamentariskt valda församlingar.

Förslaget är inte heller, som påstås från vissa håll, en utvidgning av demokratin, utan snarare en inskränkning. Jag uppfattar det som kränkande att man inte har rätt att ställa upp till val till förtroendeposter innan man är myndig men däremot ska få rösta. Det innebär att Pontus Magnusson Jansson tycker att det verkar bra med någon form av röstboskap som får säga vad de tycker men inte vara med och forma processerna om de så önskar.

Detta bör inte uppfattas som ett påhopp på 16åringar eller ett påstående om att dessa inte är smarta nog att delta i den demokratiska processen. Det handlar om att vara konsekvent. Så länge myndighetsåldern är 18 år bör även rösträttsåldern vara densamma.

I konsekvensens namn borde Pontus Magnusson Janssons förslag innebära, vilket det inte gör, att en 16åring också ska kunna väljas in i kommunfullmäktige. Ska man låta yngre personer än 18åringar delta i den demokratiska processen så ska man göra det fullt ut och inte halvhjärtat.

Klassisk vardagsmat och lite ny fräsch krydda

Igår var det partimöte i stadshuset. Diskussionsvågorna gick höga om vissa ämnen och bland annat diskuterades hur vi kan arbeta för att stödja kvinnojouren. Imorgon är det tidig uppstigning. Det är nämligen valkonferens med Vänsterpartiet Storstockholm och dags att dra upp riktlinjerna för det praktiska arbetet. Nästnästa helg är det dags igen. Däremellan ligger ett antal möten med Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm och skvalpar. Det är kul när det är mycket som händer och just nu känner man sig taggad till tänderna inför det stundande valet, för ja, det är stundande, inte lång tid återstår till september då det är dags att påverka vilka som styr Sverige och vilka som styr Stockholm och Lidingö. Utsikten att spräcka majoriteten i fullmäktige är minimal men det ska bli spännande och se hur Lidingövänsterns läge ter sig efter valet. Vi har våra försiktiga förhoppningar.

Sova tidigt således. Men först ska jag väl skriva ihop några debattartiklar och lite annat pyssel som måste göras. Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm har nu ett nytt kalendarium med fantastiskt ambitiösa åtaganden.

Moderaterna har också glädjande meddelat att två kandidater till fullmäktige på Moderaternas lista är ungdomar under 25 år. Det känns som att vi gemensamt har någon form av mål om att sänka medelåldern i kommunfullmäktige. Dock bör man nog komma ihåg att Lidingövänsterns unga kandidater står betydligt högre upp på listan än Moderaternas unga kandidater.

Olycklig prioritering slår mot kvinnojouren

Tidigare har en kvinnojour drivits i Lidingö av frivilliga krafter i Röda Korsets regi. Nu har något hänt. Röda Korset anser inte att man har bärkraft för kvinnojouren på basis av endast frivilligarbete. Jag har full förståelse för att Röda Korset inte känner att man har ork och tid att driva kvinnojouren gratis. Tidigare har den finansiering som gått till kvinnojouren endast kommit från de medel kommunen har sökt från Stockholms Läns Landsting (SLL). Detta innebär att man, från kommunens sida inte har betalat alls för verksamheten. Det är riktigt illa att man väljer att inte prioritera att ha en kvinnojour i Lidingö. För majoriteten verkar det komma som en chock att det kostar pengar att bedriva den typen av verksamhet som äger rum på Lidingös Kvinnojour. Minna Klintz från Folkpartiet, vice Ordförande i kommunstyrelsen får också detta som en total överraskning. Att en fungerande och samhällsnyttig verksamhet behöver en lokal att vara i och anställd personal är tydligen totalt nytt för henne. Hon hoppas på en överenskommelse med Röda Korset. Det gör jag med. En överenskommelse som tillgodoser Röda Korsets önskemål.

Vänsterpartiet lade i sin budget för 2010 fram ett ökat anslag till frivilligorganisationer inom vår budget för Socialnämnden på 100tKr, bland annat till kvinnojouren, detta kan jämföras med majoritetens 0 kronor.

Kvinnojouren har nu funnits i tre år här i Lidingö och den har varit en viktig institution. Ett instrument för att vårda och ta hand om kvinnor och barn som utsätts för våld i sin vardag och i nära relationer. Nu kräver man från Röda Korsets sida två saker, två väldigt små saker, man måste få tillgång till en egen lokal och en person som anställs i verksamheten på deltid. Det är två helt rimliga krav. Därför är min förhoppning att kommunfullmäktiges majoritet ska säga ja till kraven och därmed rädda kvinnojoursverksamheten i kommunen.

Slå vakt om utövandekulturen bland Lidingös unga

För ett par år sedan spelade jag i ett hårdrocksband som hette Archacell. Där spelade jag med en kille som heter Edde och en annan som heter Tappe. I dagens nummer av Lidingö Tidning är Tappe med på stor bild, hans nya band Kill The Parish har nyss fått skivkontrakt. Edde spelar ofta på ungdomsgårdarna i Lidingö med sitt nya band Kinky Pigs. Ungdomar som bandet Basement Poetry är också aktiva här i Lidingö.

Det är viktigt att det finns möjligheter för unga att utöva kultur. Speciellt just nu, vågar jag påstå. När vi har en kulturminister som uttalat sig som kulturkonservativ och en musik och kulturskola i landet som drivs mer och mer mot att anpassas till “kulturvana ungdomar”. Då är det viktigt att stärka tanken om att alla ska ha möjlighet att tillgodogöra sig och utöva kultur.

I Lidingö finns Skärsätragården som ett musikens fäste för ungdomar. Det finns också ett par replokaler på Annexet i Skärsätra. Där bedrivs en fantastisk verksamhet. Men det behövs mer. Jag tror att Lidingö behöver utveckla sin musikskola till att bli en kulturskola med bred acceptans för olika skapandeformer. Man bör erbjuda kurser i lyrik, poetryslam, grafitti, klassiskt måleri och streetdance för att ge några exempel.

Tappe, killen från bandet jag spelade med, som fick skivkontraktet, han har gått i Lidingös musikskola i väldigt många år. Vill vi fortsätta att få fram den typen av musiker måste vi stärka och utveckla vår musikskola.

SD belönar rasistiska uttalanden med platser på vallistorna

För något år sedan gjorde SR:s Kaliber en granskning av Sverigedemokraterna. En av de lokalföreningar som granskades var arbetsgruppen här i Lidingö. Den då ledande kvinnan i SD-Lidingö gjorde då ett uttalande om att invandrare borde sättas i karantän på grund av smittorisk och drog en parallell till att smittskyddet runt att ta in hundar i Sverige var starkare.

Den ledande SD-företrädaren förstod sedan att hon hade klantat sig och gick ut och försökte förklara sig, vilket gick lite stapplande. Hon sa också att hon kunde tänka sig att Sverigedemokraternas partistyrelse skulle fatta beslut om att hon uteslöts ur partiet.
Men Sverigedemokraterna agerade på annat sätt. Det rumsrena partiet med nolltolerans mot rasism belönade istället två medlemmar från SD-Lidingö med att förära dem varsin plats på Sverigedemokraternas valsedel inför Europaparlamentsvalet.

När kommunstyrelsen skulle räkna matte gick det riktigt snett...

Idag stoltserar kommunalrådet Paul Lindquist på sin blogg med att 30 nya hyresrätter ska byggas i Lidingö. Han vill med någon sorts avancerad matematik få dessa 30 lägenheter att täcka upp de betydligt fler hyresrätter som blir bostadsrätter i och med omvandlingen av Kantarellen i Högsätra.

Dessutom verkar Paul Lindquist helt omedveten om att det är skillnad på hyresrätter byggda av en privat entreprenör, och hyresrätter i allmännyttan, exempelvis Lidingöhem. Skillnaden är att hyran på en allmännyttig lägenhet har möjlighet att hållas låg tackvare att det är kommunen som äger den, till skillnad från hur det ser ut när privata företag med vinstintresse äger lägenheterna.

Visst kan man stoltsera med 30 nya lägenheter. Men antalet hyresrätter kommer fortfarande att ha sjunkit i Lidingö efter omvandlingen av Kantarellen. Och i Kantarellen är det något som är ditt och mitt som kommunens majoritet har mage att sälja.

Ungdomsbrottsligheten i Lidingö har ökat

Enligt statistik som idag presenterades i Mitt i Lidingö har ungdomsbrottsligheten i kommunen ökat med 30% sedan 2006. Lidingös skolor är föredömliga, det går från klarhet till klarhet. Men uppenbarligen är det inte tillräckligt för att ungdomar inte ska känna sig frustrerade och osedda.

Eftersom jag är som jag är vill jag också alltid tro att det finns en rot till alla problem. Det är inte bara uttråkade ungar som är totalt likgiltiga för mitt och ditt och rätt och fel. Tvärt om. Jag tror att roten till den ökade brottsligheten bland unga är att man känner en hopplöshet inför framtiden. En hopplöshet som kanske ibland är svår att förstå i en kommun som är så pass välbärgad som Lidingö.

Men kanske har det att göra med den osäkerhet inför framtiden som alltid finns med i bagaget för oss unga. Hur ska man kunna veta att man får flytta hemifrån innan man är 30 när kommunen låter omvandla alla hyresrätter till bostadsrätter? När det på sommaren finns så lite att göra på ön så att det bara är hemmafesterna som finns att välja på. Ungdomsmottagningen i Lidingö har stängt på somrarna, fritidsgårdarna har så gott som helt och hållet stängt på somrarna. Och de barn som inte har några pengar att åka utomlands för, ja, de stannar hemma och skrotar och har ingen aning om vad de ska ta sig för.

Jag tror att det är så lätt som att det krävs en satsning, på ungdomar. Där man också tillfrågar ungdomar vad vi vill göra, vad vi har behov av, och vad vi tycker är viktigt för framtiden.

Världen-Sverige-Lidingö bloggar näst oftast om lokalpolitik i Lidingö av de lokalpolitiska bloggarna

Enligt hemsidan politometern.se är Världen-Sverige-Lidingö(v) den näst aktivaste lokalpolitiska bloggen i Lidingö, bara Lidingö-Sverige-Världen(m) bloggar oftare om lokalpolitiska frågor än Världen-Sverige-Lidingö.

Det innebär helt enkelt att Världen-Sverige-Lidingö bloggar näst oftast om lokalpolitiska frågor i Lidingö. Alltså är det bra att läsa denna blogg om man vill ha koll på lokalpolitiken i Lidingö.

De som följer därefter är Lars Björndahls(m) blogg och efter honom följer Helena Bargholtz(fp).

Källa: Politometern

Lidingövänstern är ett alternativ för dig som värnar om integritetsskyddet

Det finns de som anser att integritetsfrågorna är viktiga. De finns de som tycker att det är viktigt att man inte blir förföljd när man går utanför dörren eller när man går ut i cyberspace. Lidingövänstern har en klar ståndpunkt i integritetsfrågorna. Vi, liksom vänsterpartiet i stort, värnar om allas rätt att åtnjuta ett starkt integritetsskydd på internet och i sin vardag över lag.

I kommunvalet finns det en chans att lägga sin röst på ett parti som värnar integriteten på internet och i din vardag (offline), och ett parti som du kan ta reda på exakt vad vi tycker.

Har då kommunvalet med integritetsskydd att göra? Ja, till viss del är det så. Kanske inte gällande fildelningslagar men ändå gällande exempelvis övervakningskameror. Vänstern säger aldrig nej till övervakningskameror på offentliga platser för att vi bestämt oss för att göra det. Om vi säger nej beror det på att vi ser att integriteten för de personer som vistas på platsen kränks och att det inte tjänar det praktiska syfte som är tanken med övervakning. Samma saker gäller i skolan, behövs det riktiga övervakningskameror eller räcker det med att sätta upp en skylt eller en attrapp? I varje enskilt fall måste man göra ett avvägande och Lidingövänstern gör de avvägandena med ansvarskänsla.

Artikel i dagens LT om Världen-Sverige-Lidingö

I dagens nummer av Lidingö Tidning skriver Louise Köping-Höggård en artikel som handlar om Världen-Sverige-Lidingö. Där skriver hon att Världen-Sverige-Lidingö delvis fokuserar på lokalpolitiska frågor. Det stämmer inte riktigt, Världen-Sverige-Lidingö fokuserar så gott som uteslutande på lokalpolitiska frågor.

Artikeln är dock väldigt rolig att läsa. Det är bra att Lidingö Tidning tagit initiativ till en artikel om bloggosfären i Lidingö. Och att Paul Lindquist "ser det som en eloge" att Världen-Sverige-Lidingö finns till är ju både roligt och intressant. Framförallt då en av bloggens huvudsyften är att visa att det finns ett alternativ till den moderata kommunpolitiken i Lidingö.

Nytt nummer av Clarté ute nu

Idag kom det så, ännu ett nummer av den oberoende socialistiska tidsskriften Clarté. Det är en bra tidning som tar upp många spännande aspekter av hur solidaritetsarbete bör utformas. Clarté är ett bra alternativ om man vill komplettera vad man läser i dagstidningar med nya infallsvinklas. Nummer 3 2009 innehöll exempelvis flera spännande infallsvinklar på Kinas politiska utveckling. Själv bidrog jag i det numret med en artikel om vänsterns framtidsutsikter och en notis om skolpolitik.

Kan man även som ickesocialist i Lidingö ha nytta av att läsa Clarté då? Ja, jag tror verkligen att det är viktigt att nyansera sin bild av hur världen ser ut eller bör se ut. Är man avog till att stödja en oberoende socialistisk tidsskrift finns mycket att läsa på http://www.clarte.nu .

Den nya upphandlingen av skolmat sätter käppar i hjulet för en bättre kvalitet, men är det sant?

Mat för miljön, mat för smaklökarna och mat för hälsan. Så borde det se ut. I senaste numret av Lidingö Vind beklagar sig Lars Björndahl, vice ordförande i utbildningsnämnden, lite diskret över att man inte kan ta hänsyn till allt detta när man gör upphandlingen av skolmatsleverantör för de tre kommande åren. Och det stämmer nog. Enligt LOU, lagen om offentlig upphandling, för kommunen i princip inte ställa krav alls på hur den produkt man köper av exempelvis ISS ska se ut. När maten upphandlas av en entreprenör kan den inte uppfylla alla dessa krav.

Dock finns det lösningar. Man kan exempelvis helt enkelt se till att ge större möjlighet för skolorna till att göra sig oberoende av centralköken och starta egna tillagningskök. Det överbygger den fadda smak maten får när den värms upp, kyls ned och värms upp igen. Dessutom är det ur miljöaspekt positivt att maten lagas på plats och att man därmed slipper transporterna mellan centralkök och uppvärmningskök. Och om man dessutom faktiskt får en bättre kvalitet så slängs mindre av maten och det innebär att man kan anpassa mängden mat lite bättre efter hur mycket som går åt och dessutom slipper slänga lita mycket som alltså går till spillo.

Majoriteten är benägna att säga att vi som tänker på detta, och inte den “fria konkurrensen”, som lösning på hur man förbättrar skolmaten ´, för verklighetsfrånvända. Vi lovar och lovar och vi slösar med kommunens resurser utan att behöva ta ansvar. Dock är det precis tvärt om. Genom att effektivisera produktionen av skolmat, dra ner på transportsträckorna och förbättra smaken så kan man se detta, övergången från central till tillagningskök som en långsiktig investering. Man kan ju dock tänka på att centerpartiets Maud Olofsson, under året slopat kravet på avveckling av kärnkraften med motiveringen att hon är “trött på att tänka på längre sikt”.

Miljön och infrastrukturen hör ihop och det måste vi arbeta med även i Lidingö

Miljön är en av vänsterpartiets hjärtefrågor. Framförallt vill vi poängtera vikten av en bra kollektivtrafik och en bra infrastruktur. Vägutredningen om södra huvudleden är dock lite av en kuggfråga för tillfället. Det ena alternativet är galnare än det andra. Det handlar om tunnlar och broar och fram och tillbaka. De vägar som finns bör rustas upp och man bör bygga ett bullerskydd mot Skärsätra skola. Nu ligger en vägutredning och kostar skattebetalarna en hel del pengar. Nu inställer sig frågan om utredningen inte kan läggas i malpåse. Anledningen är att vi ju faktiskt nyss har ingått ett avtal med Stockholms Läns Landsting, SSL, om att vara med om att betala upprustningen av Lidingöbanan.
¨
Södra huvudleden har varit under luppen i så många år nu och den har dryftats fram och tillbaka. Men frågan är om man ska underlätta bilismen genom att rusta upp vägarna istället för att sätta igång en reell upprustning av kollektivtrafiken och busstallet. Om man dock bara rustar upp de redan befintliga vägarna har man garanterat att bussarna också kan ta sig fram på ett bra sätt.

Lidingö har mycket grönområden som vi måste värna om. Vi måste se till att fortsätta, för att citera Lidingöpartiet, ha en “grön skön ö”. Detta garanterar vi genom att minska bilismen och uppvärdera möjligheterna att åka kollektivt. Det är en av nycklarna till att lösa miljöproblemet och något som kan göras här och nu, i Lidingö.

En annan sak är att rusta upp cykelvägarna och ge oss hastighetsbegränsningar på cykelvägarna. Det vore ett bra sätt att ge oss tryggare cykelvägar och uppmuntra cyklandet.

Lidingö har Sveriges högsta musikskoleavgifter!

Visste ni att Lidingö har Sveriges högsta avgifter i Musikskolan? Det visar SMOK, Sveriges Musik och Kulturskolors utredning från 2009. Och detta utan att musikskolan har en egen lokal att vara i. Lidingös unga tvingas till att, eller i alla fall gör deras föräldrar det, överpriser för en undervisning som inte ens har en fast bas att utgå ifrån. Det är över huvud taget horribelt. Att man inte ens från kommunmajoritetens håll verkar se detta som ett problem är för mig helt och hållet ofattbart. Alla har rätt till kultur, alla har rätt till att kunna tillgodogöra sig kultur. Och att kommunmajoriteten uppenbarligen inte tycker att detta är pinsamt och gör någonting åt saken är heller inget man kan förstå sig på. De kommuner som ligger i toppen för höga avgifter i musik och kulturskolor i Sverige är rika kommuner i Stockholmsområdet, borgerligt styrda. Nacka, Tyresö och Danderyd har heller inget att vara stolta över. Men i exempelvis Nacka försöker man aktivt att pressa ner priserna. I Lidingö gör man tvärt om. Man bortser helt ifrån musikskolan när budget läggs. Detta är ansvarslöst!

Jag vill vara med om att prioritera musikskolans arbete. Det har gett mig och många av mina vänner en chans att själva få lära oss att musicera och har garanterat också räddat oss från att göra mindre destruktiva och konstruktiva mer saker av vår fritid. Tack vare människor som Bosse Dahlman och Göran Swedrup med flera har denna verksamhet kunnat vara igång. Snälla låt oss arbeta för att den ska fortsätta vara igång, stadgas i en egen lokal och bli mer tillgänglig för alla Lidingös unga.

Jag tror man kan säga att vi har ryckt upp oss - Ett försök till en årskrönika för Lidingövänstern

Under det gångna året sköt Lidingövänsterns verksamhet åter upp. Vårt arbete i de parlamentariska organen, i Kultur och Fritidsnämnden, i kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen intensifierades. Interpellationer och motioner har kommit upp och orsakat stora diskussioner. Angående Lidingöhem har en motion i kommunfullmäktige av Birgitta Ehlin krävt att Lidingöhem ska utöka sitt bostadsbistånd, detta blev en tydlig skiljelinje när majoriteten i fullmäktige bestämde sig för att det var fult att äga och helt sonika satte igång förhandlingar om att sälja av fastigheterna i Högsätra.

Vänsterpartiet gick ut hårt i skolmatsfrågan när denna blev aktuell igen tack vare föräldraupproret Bra Skolmat. Vi har gått fram för linjen att centralköken måste avskaffas både för kvalitetens och miljöns skull.

När det var dags för budget var Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i stort sätt överens. I Vänsterpartiets budget föreslås en skattehöjning på 20 öre för att bland annat öka det kommunala ansvaret för kommunens kvinnojour, förbättra kvaliteten på skolmaten, ge musikskolan en egen lokal, sänka avgifterna i musikskolan och göra en ekologisk inventering av Kottlasjön och dess stränder.

När musikskoleutredningen lades fram konstaterades att musikskolan behövde en egen lokal. Ett alternativ som lyftes fram var Elverket. Vänsterpartiet motsätter sig Elverket som lokal för musikskolan eftersom lokalerna utgör en mötesplats i form av stundtals diskotek och stundtals konsertlokal för ungdomar. Det visade sig också senare att lidingövänstern fick medhåll i sin åsikt av ungdomar och kommunanställda i Lidingö.

Lidingövänstern var genom Sven-Erik Wånell med och röstade för en upprustning av Lidingöbanan i samverkan med Stockholms Läns Landsting (SLL). I konsekvensens namn interpellerade då Birgitta Ehlin Paul Lindquist angående att lägga den kostsamma vägutredningen på is.

Över lag tror jag man kan säga att det gångna året varit bra för Lidingövänstern. Våra medlemmar har förtroende både i kommunen och inom Vänsterpartiet. Vi är starka nu och kommer vara en kraft att räkna med i årets val till kommunfullmäktige.