Därför tror jag på Lidingö

På Lidingö är jag född, morsan är född här och har bott här hela sitt liv. Mormor och morfar flyttade hit och slog sig ner här, den ena från Jämtland och den andra från Finland. Då var det lite fler socialdemokrater och lite fler vänsterpartister, någon slags våg påstås det. Men nu är det inte riktigt så längre, och ordet solidaritet är lite för sällsynt när folk reagerar med förvåning när Vänsterpartiet Lidingö har det som en av tre ledord på vår lokalpolitiska folder.

När jag rör mig bland vänsterpartister i Storstockholmsdistriktet, vilket händer ganska ofta med tanke på mitt uppdrag inom kulturutskottet, så får jag ofta höra att: Lidingö, där måste det vara svårt vara vänsterpartist, eller Finns det vänsterpartister där. Och jag brukar bli förbannad, irriterad och ledsen på mina partikamrater. Men det har jag egentligen ingen anledning att bli, för var behövs det vänsterpartister? Jo, där de är få. Var behövs det en alternativ politik? Där det inte finns något tydligt alternativ. Lidingö är en sådan kommun. Snacka om utvecklingspotential.

På söndag, den 19:e september, är det val till kommunfullmäktige. Vänsterpartiet går till val med en lista där det finns tre namn som har en åldre på under 25 år, vi har den lägsta snittåldern på vår lista. Vi föryngrar vårt parti och vår politik. Ungdom, erfarenhet och kompetens är våra ledord för vad vi går till val med för lista. Vi vill ha fler unga i kommunfullmäktige för att vi tror att det behövs ett yngre kommunfullmäktige och en ny politik. Den politiken står Vänsterpartiet Lidingö för.

Gå och rösta den 19:e september! Och kom ihåg: Du kan rösta på något gammalt och beprövat, men du kan också rösta på något nytt, och det måste du för eller senare, för människor lever inte hur länge som helst, inte ens om de sitter i Lidingö kommunfullmäktige. Väl mött på valdagen.