Följ mig på Twitter också/istället

Just nu skriver jag min kandidatuppsats i företagsekonomi med inriktning mot kulturpolitik och externt kapital i kulturverksamheter. Detta i samverkan med mitt förtroendeuppdrag som förbundsordförande för Unga Republikaner gör att jag har det ganska stressigt just nu och kommer inte att uppdatera Världen-Sverige-Lidingö på en tid.

Jag är däremot väldigt aktiv på Twitter. Vill du ha mer kontinuerliga uppdateringar om mina uppdrag och vad jag står för föreslår jag att du följer mig där. Jag vill i det sammanhanget uppmärksamma att ett av mina meddelanden på Twitter idag citerats i Mediekrönikan i Sveriges Radios program P1 Morgon. 

Vänsterpartiets krav på konsumentrådgivning åter aktuellt

Vänsterpartiet Lidingö har tidigare lyft frågan om konsumentrådgivning på Lidingö. Vi har bland annat skrivit om frågan här: Lidingö måste återinföra konsumentrådgivningen

I och med att Sveriges Konsumenter i dagarna riktat skarp kritik mot Lidingö stad för denna brist har frågan åter aktualiserats. Detta föranledde bland annat ett reportage i SR International. I reportaget intervjuas jag och kommunalrådet Paul Lindquist.

Snart går vi utan er! - Angående (S)- och (MP)-förhandlingarna om regeringspolitiken efter valet 2014

Miljöpartiet och Socialdemokraterna förhandlar om hur deras regeringsalternativ ska se ut. Tyvärr har dessa samtal inte inbegripit Vänsterpartiet. Det ser således ut ungefär som vid förra valet 2010. Från början skulle Vänsterpartiet inte få delta i ett rödgrönt regeringsalternativ. Såhär i efterhand står det klart att det den gången var Mona Sahlin som hyste tveksamheter. Vem det är denna gång är oklart.

Valförlusten 2010 har av vissa skyllts på mitt parti. En beskyllning som i mina öron klingar falskt. Utan att ge mig in i den pajkastning som tidvis blossar upp gällande den konflikten kan jag konstatera att borgerlighetens strategi att skrämmas med den hemska vänstern till viss del gick hem. Samtidigt är jag övertygad om att andra aspekter spelade in vid denna tid. Jag tänker främst på den dåligt samordnade politiken som levererades för sent. Jag uttryckte redan på ett tidigt stadium, närmare bestämt vid partikongressen 2010 min skepsis för samarbetets utformning.

Denna gång är det samma sak som återupprepar sig. Vi ser hur en borgerlig majoritet trycker på Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att leverera svar i regeringsfrågan. Dessa partier tycks ha dragits med i trycket istället för att formulera en egen agenda vilket är olyckligt. Vad som härefter hänt är att Socialdemokraterna inlett samtal med Miljöpartiet men återigen lämnat mitt parti utanför. Jag tror att detta för vänsterns del kan ta två vägar. Den första vägen är att vi står och knackar på dörren till samordningsmöten som samordnar ett politiskt samarbete vi redan deklarerat att vi inte ställer upp på. Den andra vägen är att vi låter Socialdemokraterna och Miljöpartiet hållas och går till val själva på en offensiv politik för social och ekonomisk jämställdhet och jämlikhet. Detta är den vägen jag själv tror är mest framkomlig.

Med handen på hjärtat tror jag att många av mina partikamrater precis som jag ser ett problem i vilken väg särskilt den miljöpartistiska politiken har tagit. Miljöpartiet gör upp med regeringen i populistiska överenskommelser som ger missriktade resultat. Goda intentioner naturligtvis men partiet verkar likväl allt som oftast bli draget vid näsan och får inte vara med de borgerliga och leka. Ministerposter verkar spela störst roll för miljöpartiet.

Ett uppenbart problem i valet 2010 var också hur samarbetet var förankrat i partiet. Vi var nog ett gäng som kände att vi gått med i Vänsterpartiet för att vi är vänsterpartister, inte för att vi är socialdemokrater och inte miljöpartister heller för den delen. Ett offensivt och bra sätt partistyrelsen att ha ryggen fri och vinna legitimitet i partiet åt ett eventuellt samarbete vore att låta partikongressen ta ställning till om ett samarbete ska ingås eller inte.

Min inställning för tillfället är väldigt lik den som deklarerades i Daniel Suhonens och Jens Lundbergs bok; Snart går vi utan er: brev till socialdemokraterna. Jag vill inte se Vänsterpartiet i en position där vi står och trampar vatten i passiv väntan på hur Socialdemokraternas och Miljöpartiets diskussioner utvecklar sig. Enligt mig vore det allra bästa en offensiv vänster som endera bjuds in till ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att dessa tagit sitt förnuft till fånga eller som helt enkelt går till val på en egen politik och därefter förhandlar med en eventuell (MP)- och (S)-regering efter valet 2014. Det viktiga just nu är att sända ut den tydliga signalen: Snart går vi utan er!

Vald till ordinarie förbundsordförande för Unga Republikaner

Igår, 2013-04-12, valdes jag som ordinarie förbundsordförande för det svenska ungdomsförbundet för ett republikanskt och ickemonarkistiskt statsskick, Unga Republikaner. Unga Republikaner är ungdomsförbund för Republikanska Föreningen. Senare idag, 2013-04-13, ska jag tala vid Republikanska Föreningens kongress. Har vi tur går mitt lilla anförande att se i SVT-Play.

Jag är väldigt glad och ärad att ha valts till ordförande för Unga Republikaner. Att stå upp för demokratin på det konsekventa och kompromisslösa sätt som vi republikaner gör är en stor och fin sak. Tillsammans med de andra i förbundsstyrelsen för Unga Republikaner och Republikanska Föreningen ska jag under det kommande året leda arbetet för att omvandla Sverige till en demokratisk och trovärdig republik med utökat förtroende för medborgarna.

Mig veterligen är jag den enda på Lidingö som på detta sätt tagit ställning för den republikanska rörelsen och arbetar aktivt för den. Jag hoppas vi blir fler!

Kul vecka!

Det här är en mycket spännande vecka. Det kommer hända mycket som jag ser fram emot. Försumligheten i bloggandet kommer jag förhoppningsvis också råda bot på vad det lider.

Idag, tisdag, kommer jag i egenskap av tillförordnad förbundsordförande för Unga Republikaner att vara med om att starta upp en lokalförening av Unga Republikaner på Stockholms Universitet där jag också kommer att hålla ett litet anförande om den svenska kampen mot arvsmonarkin och för ett samhälle där folket väljer sina representanter. Om jag orkar och hinner kommer jag också under kvällen att se till att gå på ett seminarium anordnat av Sällskapet Per-Anders Fogelströms Vänner.

Under onsdagen kommer jag att hålla en föreläsning för Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm och Ung Vänster Norrmalm. Den förstnämnda är min egen gamla Ung Vänsterklubb vilket känns väldigt roligt. I den klubben fick jag, åtminstone till stor del, min politiska skolning och där har jag bland annat innehaft poster som styrelsens sekreterare, medlemsansvarig och även som ordförande. Nu är klubben igång igen och har bjudit in mig i egenskap av kulturpolitisk debattör för att tala över mitt favoritämne; socialistisk kulturpolitik. Ska bli jättekul att träffa de nya aktivisterna i klubben och även knyta kontakter för Vänsterpartiet Lidingös del.

På söndag slutligen håller Vänsterpartiet Lidingö sitt årsmöte i Ansgarskyrkan på Lidingö. Det ska som vanligt bli kul att träffa partikamrater som jag inte ser allt för ofta. Jag kandiderar för återval till föreningsstyrelsen och står till förfogande för de uppgifter jag haft under föregående verksamhetsår, som presstalesperson och medlem i kommunpolitiska gruppen.

Kamp lönar sig - nu sänks avgifterna i musikskolan på Lidingö

Idag har det meddelats att musikskoleavgiften på Lidingö kommer att sänkas från 1500 kronor per termin till 850 kronor per termin. Lång tid tog det men äntligen har de styrande kommunpolitikerna förstått det ohållbara i att en av Sveriges mest välbärgade kommuner inte anser sig ha råd att hålla rimliga avgifter i musikskolan.

Musikskolan var en av de frågor som gjorde att jag började engagera mig politiskt. I januari i år var jag med om att på vänsterpartiets kongress driva igenom att vänsterpartiet aktivt ska driva frågan om avgiftsfrihet i alla landets musik- och kulturskolor, jag utredde också kulturskolans verksamhet i Stockholm stad under hösten 2013 på uppdrag av Vänsterpartiet i Stockholm stad. Det här är med andra ord en av mina politiska profilfrågor. Det är också en av vänsterpartiets prioriterade kulturpolitiska frågor just nu.

Lidingö stad har under ett stort antal år högaktningsfullt skitit i den formliga kultursegregation man genom den höga avgiften i musikskolan har skapat. När förra avgiftssänkningen aviserades intervjuades jag av Lidingö Tidning och meddelade precis som jag nu gör, att musikskolan borde vara avgiftsfri. Lidingö har i och med sänkningen en terminsavgift i musikskolan som ligger 100 kronor över Stockholm stads.

För Lidingös vidkommande behövs emellertid oavsett det nya och bättre läget två radikala åtgärder i politiken gällande musikskolan:
1: Ytterligare avgiftssänkning till en maximinivå på 500 kronor per termin.

2: En utökad verksamhet som gör musikskolan till en kulturskola omfattande exempelvis bild, dans och teater utöver musik.

Jag tycker också att det i sammanhanget kan vara värt att påpeka att man kanske bör tacka dem som tackas bör för denna politiska landvinning. Musikskolefrågan har drivits hårt av ett fåtal partier på Lidingö varav vänsterpartiet är ett. Intresset från majoriteten har alltid tidigare varit tämligen begränsat. Nu har de gett sig. Vi vet att kamp lönar sig!

Ikväll stoppades Lidingöborna från folkomröstning

Lidingö kommunfullmäktige har kvällen den 28/1-2013 beslutat att avslå begäran om folkomröstning om gymnasieskolorna på Lidingö. Vad detta säger om den politiska majoritetens respekt för Lidingös medborgares vilja behöver vi knappast gå in på. Nu är loppet kört för Gångsätra och alla elever och föräldrar som jobbat hårt för att få ha kvar sin skola är säkerligen besvikna idag.


Däremot är det med stor oro som jag tror att varje Lidingöbo med någon typ av framtidsblick ser på den framtida tillgången på gymnasieplatser i vår kommun. Som det nu ser ut så kommer vi redan nästa år att ha ett antal gymnasieplatser som är lägre än antalet elever som går ut nian till sommaren. Visst kan man säga att detta inte är något problem, vissa väljer att läsa i stan. Men enligt min mening är detta ett avfärdande som är ganska nonchalant. Vad vi ser är en politisk majoritet som anser att det är irrelevant att man inte tar ett helhetsansvar för att det ska gå att bo, leva, arbeta och utbilda sig i Lidigö stad. Vissa kommer att förnekas den rätten. De som först av alla kommer att förlora den möjligheten är högstadieelever med låga betyg. Först stryker de svaga på foten. Denna cyniska darwinism där den starke överlever är oroväckande när den får inflytande över utbildningen.


Den gymnasiesituation man på Lidingö har skapat sig kommer inom bara ett fåtal år att slå tillbaka mot kommuninvånarna. Detta är något som den politiska majoriteten på Lidingö med moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och svajiga sossar.